Forn sed
Forn sed (medeltida stavning forn siðr, år 1811 stavat fornsed[1], år 1991 nylanserat som forn sed[2]) är dels en äldre beteckning i skönlitterär stil för forntida sedvänjor[1], dels ett nyare samlingsbegrepp för en nutida andlig tradition, som har en positiv hållning till nordisk hedendom och modern asatro, men även till förkristna nordiska folklivstraditioner och till folktro.
Namnet, eller det närbesläktade begreppet nordisk sed, ingår i följande av religionens moderna trossamfund:
- Forn Siðr - Asa- og Vanetrosamfundet i Danmark, bildat 1997
- Samfälligheten för Nordisk Sed bildad 1997
- Nätverket Forn Sed i Sverige, som bröt sig ur Sveriges Asatrosamfund 2004, men upphörde som separat nätverk mot slutet av 00-talet.
- Samfundet Forn Sed Sverige, som innan 2009 hette Sveriges Asatrosamfund, är ett registrerat trossamfund med lite över 300 medlemmar år 2009.
Flera samfund som betraktar sig som Asatrogna undviker begreppet, exempelvis Ásatrúarfélagið i Island och Åsatrufellesskapet Bifrost i Norge.
Fornsed i historien
När Norden blivit kristnat, talade man om sin tidigare andlighet och sina gamla seder som ”den forna seden”. Uttrycket förekommer i avsnitt 77 "Om landsindelning och lagar i Svithiod" i Olav den heliges saga i Heimskringla där det sägs:
- "Í Svíþióðu var þat forn siðr, medan heiðni var þar, at höfuðblót skyldi vera at Uppsölum at gói."[3]
I översättning blir det:
- "I Svitjod var det forn sed, medan där var hedet, att huvudblotet skulle vara vid Uppsalarna i göjemånad."
Eller i Emil Olsons översättning:
- "I Svitjod var det gammal landssed, så länge hedendomen rådde där, att ett huvudblot skulle äga rum i Uppsala i goe månad."[4]
En annan förekomst är i Njáls saga, avsnitt 93 "Den nya tron" (isl. Brennu-Njáls saga, avsnitt 100). Sagan skrevs mot slutet av 1200-talet men utspelar sig under åren 950-1015:
- "Það spurðist með tíðindum þessum að siðaskipti var orðið í Noregi. Og höfðu þeir kastað hinum forna átrúnaði en Ólafur konungur hafði kristnað Vesturlönd, Hjaltland og Orkneyjar og Færeyjar. Það mæltu margir menn svo að Njáll heyrði að slíkt væru mikil firn að hafna fornum sið og átrúnaði."[5]
A. U. Bååths översättning till svenska från 1879:
- "Med dessa tidender spordes ock att trosskifte var vordet i Norge. Den gamla tron hade man kastat och Olof konung hade kristnat Västerlanden, Hjaltland, Orkenöarna och Färöarna. Månge yttrade, så att Nial det hörde, hur förmätet och ohördt det vore att så vräka gammal gudsdyrkan och tro."[6]
Observera de begrepp som Bååth översätter trosskifte (isl. siðaskipti) samt gammal gudsdyrkan och tro (isl. fornum sið og átrúnaði). Uttrycken ställs i kontrast med den nya tron, dvs. kristendomen. Somliga anser dock att begreppet användes redan före kristendomens intåg på våra breddgrader.[källa behövs] Forn har i så fall inte betydelse ’omodern’ i detta begrepp utan anspelar på den mytologiska tid för länge sedan då sederna skapades. Liknande begrepp är kända från andra religioner och traditioner världen över.[källa behövs]
Forn sed i nutid
Somliga moderna asatroende i Sverige, Danmark och Norge har tagit upp det gamla begreppet forn sed. Begreppet "forn sed" används dock inte i någon större utsträckning utanför dessa tre länder. Förespråkarna använder det för att beskriva inte bara sin religionsutövning, utan även ett levnadssätt. Sed står för ett vidare begrepp än tro och religion; fornsed är ett samlingsbegrepp för traditionell nordisk mytologi, hedniska trosföreställningar, folktro samt traditioner och sedvänjor som levt kvar genom århundradena efter kristendomens införande, till exempel förkristna inslag i jul- och midsommarfirandet, ibland kallat yule, men även i det blotsfirande som förbjöds. Begreppet har kommit att användas på olika sätt men det betecknar för de flesta en övertygelse om att det finns en levande, nutida hednisk sed med djupa historiska rötter. Ofta används det synonymt med det närstående, men mer strikt definierade begreppet nordisk sed. Andra synonymer är norrön sed och seden.
Begreppet forn sed (särskrivet) återlanserades av Olof Frömund Ansheille i boken Frågor om asatro 1991[2]. Begreppet användes första gången i denna nyare betydelse i svensk press 2001.[7] Begreppet "nordisk sed" och "forn sed" fick spridning i Skandinavien då samfund med de namnen började bildas 1997, i Sverige främst efter 2005 då Sveriges Asatrosamfund bytte styrelse och namn.
Förespråkare för termen Forn sed kallar sig sedfolk. De menar att begreppet asatro uppfattas vara färgat av dels den kristna traditionens fokus på tro, dels dess inriktning på gudomen, i vars ställe man placerat asarna. Förespråkare av begreppet asatro menar tvärtom att forn sed är ett för ospecifierat begrepp som även kan innefatta folktro och New Age. De flesta utövare av nordisk hedendom utanför Skandinavien kallar sig fortfarande Asatroende eller Asatrogna snarare än sedfolk.
Sedfolket skiljer sig från de som kallar sig sejdfolk och som ägnar sig åt nordisk schamanism och magi.
Källor
- ^ [a b] Svenska Akademiens ordbok: fornsed
- ^ [a b] Olof Frömund Ansheille, Frågor om asatro 1991
- ^ Creutz, Gunnar. ”Begreppet asatro och forn sed”. Mimers Källa nr. 22. http://issuu.com/mimer/docs/mk22/11. Läst 19 januari 2012.
- ^ Olson, Emil. ”Olav den heliges historia”. Norges konungasagor. C.W.K. Gleerups Förlag. http://www.heimskringla.no/wiki/Olav_den_heliges_historia. Läst 19 januari 2012. Se kap. 77. Om landsindelning och lagar i Svithiod.
- ^ ”Brennu-Njáls saga”. Icelandic Saga Database. http://sagadb.org/brennu-njals_saga#100. Läst 24 juli 2012.
- ^ ”Njáls saga”. Icelandic Saga Database. http://sagadb.org/brennu-njals_saga.se#93. Läst 24 juli 2012.
- ^ Enligt sökning i Mediearkivet är den tidigaste förekomsten av "Forn sed" i artikeln Min tro: Hemma i asatrons nio världar, Dagens nyheter 2000-10-22.