Midsommar

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Midsommar
Midsommardans av Anders Zorn 1897.jpg
"Midsommardans", målning från 1897 av Anders Zorn.
Typ Högtid
Geografi och firare Europa
Anledning Sommarsolståndet, Sommarhögtid, Johannes Döparens dag
Traditioner lekar, dans, midsommarstång, midsommareld, spritdrycker
Andra namn Alban Hefin, Gŵyl Ganol yr Haf, Ivan Kupala Day, Jaanipäev, Jāņi, Juhannus, Keskikesä, Liða, Midsummer, Mittumaari, Rasos, Sankthans, S:t Hans, S:t John's day, S:t. John's Feast Day

Midsommar är en högtid som firas nära sommarsolståndet i främst norra Europa och infaller antingen på den faktiska dagen för sommarsolståndet, eller under perioden 21-25 juni och föregående afton. Sedan 300-talet firar den kristna kyrkan Johannes Döparens födelse den 24 juni varför högtiden i vissa områden starkt har, eller fortfarande förknippas med honom. I exempelvis Finland kallas midsommar för Juhannus[1], i Danmark och Norge för S:t Hans dag[2] och i vissa engelskspråkiga områden för S:t John's Day.[3]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Midsommareld är en tradition på många håll, bland annat i Finland.

Hedniskt midsommarfirande[redigera | redigera wikitext]

Det är okänt om midsommarfirande förekom under förkristen tid, varför alla förkristna kopplingarna är mycket spekulativa.[2]

Sett ur astronomisk synvinkel infaller sommarsolståndet endast tre dagar före det ursprungliga midsommardatumet, vilket i Sverige var 24 juni. På de nordligaste breddgraderna, det vill säga norr om norra polcirkeln, går solen inte ens ner under horisonten och även längre söderut är det ljust dygnet runt.

Det tidigneolitiska monumentet Newgrange visar att människor i flera tusen år kunnat bestämma vid vilken tidpunkt vintersolståndet inträffar, åtminstone på Irland. Huruvida detta var fallet även i Skandinavien, och huruvida även sommarsolståndet uppmärksammades under tidigneoliticum i något av de två geografiska områdena ifråga, är däremot mera oklart. Om sommarsolståndet uppmärksammades under neoliticum, förefaller en sådan sedvana hunnit dö ut före järnålderns slut, om vilken medeltida skriftliga källor föreligger.

Under nordisk bronsålder förekom i Sverige soldyrkan.[4] Vissa av de danser och riter som tros ha ägnats åt att fira solen finns bevarade på hällristningar.[5] Det är oklart när på året religionsutövningen ägde rum.

Uppgifter om förekomsten av midsommarblot under järnåldern är ”sporadiska och tveksamma”.[6], och ska – om det existerade – ha ägt rum i mitten eller slutet av juli månad enligt isländska källor och skandinaviska runstavar. Runstavarna pekar ut dagarna kring julianska 13-15 juli[7] (gregorianska 20-22 juli)[8], vilket är en månad senare än det kristna midsommarfirandet.

De äldsta bevarade skrifterna som nämner midsommarfirandet i Norden är de isländska kungasagorna från 1200-talet. Där skrivs det om Olav Tryggvason och står att läsa:[källa behövs] "Han avskaffade offerölen och satte i stället med folkets instämmande högtidsöl vid jul, påsk, midsommar och Mikaeli."

Kristet midsommarfirande[redigera | redigera wikitext]

Den kristna kyrkan började på 300-talet fira den helige Johannes döparens dag den 24 juni (Johannes föddes enligt Lukasevangeliet sex månader före Jesus och firas därför sex månader före jul). Högtiden spreds från medelhavsvärlden till andra delar av Europa med kristendomens spridning.

På flera språk kallas helgen för Johannesdagen eller Sankt Hans, men på svenska med flera språk kallas den alltjämt midsommar. I Svenska kyrkans kyrkoår har tidigare midsommardagen och Johannes döparens dag firats på samma dag. Detta ändrades dock 2003 då Johannes Döparens dag flyttades till söndagen efter midsommardagen. Detta innebar att midsommardagen fick temat Skapelsen i den nya Den svenska evangelieboken. Denna tudelning av högtiden har inte skett i den romersk-katolska kyrkan och de ortodoxa kyrkorna, inte heller i kristna trossamfund utanför Sverige.

Konflikt mellan folkligt firande och kyrkan[redigera | redigera wikitext]

På 1300-talet sökte nunnorna i nuvarande Sko kloster tillstånd att anordna folkliga fester i samband med midsommar. Anledningen var troligtvis att få bukt med det stökiga folkliga firandet som bland annat innebar dans på kyrkogårdar, stöld av heliga bilder och skamlösa visor.

Det folkliga firandet ledde 1425 till att ärkebiskop Johannes i Lund förbjöd midsommarvakor. Kyrkan försökte att få det folkliga firandet till att bli ett firande av Johannes döparen, men lyckades sämre med det än vad man lyckats med jul och Jesu födelse.[9]

Tidpunkt[redigera | redigera wikitext]

Anledningen till att Johannes döparens dag infaller 24 juni är att Johannes enligt Lukasevangeliet ska ha fötts sex månader före Jesus. Att det inte blev 25 juni beror förmodligen på den romerska kalendern, som räknade datum ifrån första dagen den kommande månaden. Juldagen (25 december) var den åttonde dagen före 1 januari och då blev Johannes döparens dag den åttonde dagen före 1 juli. Eftersom juni bara har trettio dagar (till skillnad från december som har trettioen) hamnade Johannes döparens dag således 24 juni.[10]

Midsommardagen, som är allmän flaggdag och helgdag i Sverige, infaller i Sverige sedan 1953 och i Finland sedan 1955 alltid på en lördag 20 juni–26 juni. Tidigare inföll midsommardagen alltid den 24 juni, på Johannes döparens dag. Detta är fortfarande fallet i till exempel Estland, Lettland och Norge. Under kristen tid fram till 1925 kallades midsommardagen bara för Johannes döparens dag.

Midsommarafton är dagen före midsommardagen (och infaller alltså numera på en fredag 19 juni-25 juni). Midsommarafton är inte allmän helgdag i Sverige, men i banklagen och andra lagtexter jämställs den (liksom julafton, nyårsafton och påskafton) med allmän helgdag. Ursprunget till firandet är att glädja sig över årets längsta dag, så den korrekta dagen att fira midsommar på är när sommarsolståndet infaller, oftast den 21 juni.

Sankt Hans i Danmark och Norge[redigera | redigera wikitext]

Danskt Sankt Hans-bål med traditionsenlig häxdocka.

I Danmark och Norge firar man Sankthans aften (Johannes Döparens afton) genom att tända bål, leka lekar och utöva bränning av pappershäxor. I Danmark sjungs vid bålet ofta Midsommervisen, med text av Holger Drachmann på 1880-talet och tonsatt av P. E. Lange-Müller.

Midsommar i Finland[redigera | redigera wikitext]

Midsommar i Helsingfors 2007.

I Finland firas tre högtider under midsommarveckoslutet: den kyrkliga Johannes döparens dag, den statliga Finlands flaggas dag och den folkliga (och ursprungligen hedniska) midsommaren. De olika traditionerna har flätats samman så att man sällan tänker på vilken av dem man firar. På finska heter helgen "Juhannus" (liksom den i svenskan kan kallas "Johanne"), också om många firar högtiden helt profant.

Till traditionerna i det finskspråkiga Finland hör midsommarbastu (finska: juhannussauna), midsommarbål (finska: juhannuskokko), gärna vid en strand, och midsommardans (finska: juhannustanssit). De flesta firar midsommaren på landet, ofta på en sommarstuga, även om det blivit vanligare att stanna kvar i städerna. Det är vanligt att bjuda vänner till sitt midsommarfirande eller att delta i kollektivt firande ordnat av byalag eller liknande. Tidigare var det vanligt med bröllop på midsommaren (finska: juhannushäät), men numera firas bröllop hellre andra sommarveckoslut.

I det svenskspråkiga Finland har midsommaren drag av både de finska och de svenska traditionerna. Endera kan helt dominera i vissa områden.

Midsommaren är en viktig högtid i Finland, som medför ändrade öppethållningstider[11] och ändringar i tågens och bussarnas tidtabeller.

Midsommar i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Midsommar i Sverige
Midsommarfirande i Åmmeberg 2003.

I Sverige är det vanligaste firandet av midsommar knutet till dans kring en midsommarstång – en lövad och blomprydd stång eller påle, antingen i form av ett kors med kransar hängande från tvärslån eller en eller flera större kransar som hänger i band och omsluter pålen.

Denna handlingen symboliserar att Oden befruktat Freja som gett oss all grönska i naturen. Själva Midsommarstången är Odens lem. Sätts i marken i ett hål. Frejas... de var så tanken är med firandet i hednisk tanke.[källa behövs] Detta är givetvis sensationellt, dels med tanke på att midsommarstången infördes under kristen tid, dels med tanke på att isländska källor anger Frigg, inte Freja, som Odens partner, dels med tanke på att jordgudinnan hette Fjorgyn, inte Freja, och dels med tanke på att Oden, till skillnad från Tor och Frej inte var en väder- eller vegetationsgud.

Man bildar ringar och dansar kring stången, medan man sjunger de kända lekvisorna. Midsommarstången kom troligen till Sverige från Tyskland1300- eller 1400-talet. Den kallas även majstång, av vissa ansett stamma från det åldriga ordet maja som betyder löva. Andra anser att namnet kommer av tyskans Maibaum.

Att ha en blomsterkrans i håret är vanligt under midsommar, främst bland barn och kvinnor. Man kan binda dem med björkris eller ståltråd som bas och därvid tillfoga blad och blommor.

Vid midsommar är det i Sverige vanligt att äta matjessill, gräddfil och gräslök, färskpotatis samt jordgubbar till efterrätt. Midsommar förknippas i hög grad med just färskpotatisen, som gärna serveras med dill. Många dricker snaps till maten.

Knutet till midsommar finns också en stark tradition av alkoholkonsumtion i samband med firandet, vilket gör midsommarhelgen till en av de tidpunkter på året då mest fylleri och bråk inträffar. Det myckna resandet omkring helgen, då också många påbörjar sin semester, gör dessutom helgen till en av de mest trafikskadedrabbade.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Kotimaisten kielten keskus :: Juhannus, mittumaari, vuotuisjuhlista vehrein”. Kotus.fi. 2012-06-20. http://www.kotus.fi/index.phtml?s=2338. Läst 2012-12-25. 
  2. ^ [a b] Nordiska museet, Midsommarafton, läst 2014-06-29
  3. ^ Polon, Linda (1983). The Whole Earth Holiday Book. Good Year Books. sid. 192. ISBN 067316585X 
  4. ^ Dn.se
  5. ^ Göransson, Göte (1984). Svensk historia. Höganäs: Bokhuset.
  6. ^ Näsström, Britt-Marie Blot tro och offer i det förkristna Norden, s. 166. Norstedts 2002
  7. ^ Nordberg, Andreas: Jul, disting och förkyrklig tideräkning, Kungliga Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkultur, Uppsala 2006, s. 26.
  8. ^ Nordberg, Andreas: Jul, disting och förkyrklig tideräkning, Kungliga Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkultur, Uppsala 2006, s. 45, 50.
  9. ^ Unge, Ingemar (Red) "Våra högtider" s. 39. Prisma 2001.
  10. ^ Mattias Axelsson Varför är Johannes döparens dag 24 juni?
  11. ^ Lag om öppettider för detaljhandeln och frisersalonger, hämtad 21 juni 2013.

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Hellemarck, Stig (2005). ”Eld, stång, blommor och sill”. Hembygden (nr. 3): sid. 4-5. http://www.folkdansringen.se/riks/hembygden/hb05/hb05_02/sid%2004-05%20-%20midsommar.pdf. 
  • Wall, Tora (2009). ”Sommarfesten hyllar ljuset”. Populär historia (nr. 6): sid. 46-49. 
  • Klintberg, Bengt af (1972) Svenska folksägner, Stockholm
  • Klintberg, Bengt af (1998) Kuttrasju. Folkloristiska och kulturhistoriska essäer, Stockholm.
  • Nilsson, Martin (1936) Årets folkliga fester, Stockholm.
  • Schön, Ebbe (1996) (A) Folktrons år. Gammal skrock kring årsfester, märkesdagar och fruktbarhet, Stockholm.
  • Schön, Ebbe (1996) (B) Älskogens magi. Folktro om kärlek och lusta, Stockholm.
  • Tillhagen, Carl-Herman (1961) Folklig spådomskonst. Stockholm
  • Wall, Tora (2007) Magic at Midsummer. Past and Present Beliefs Concerning Love and Divination Från: The Ritual Year and Ritual Diversity. Proceedings from the International Conference of the SIEF Working Group on The Ritual Year, Red Midholm, Lina och Nordström, Annika, Göteborg.

Otryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Uppteckningsmaterial i Nordiska museets arkiv:

  • Etnologiska undersökningar (EU), Midsommar
  • Etnologiska undersökningar (EU), Årets högtider
  • Hammarstedska samlingen, volym Midsommar 3

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]