Schamanism

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Schaman från Amazonas regnskog, juni 2006

Schamanism, shamanism, sjamanism eller chamanism är en på animismen grundad primitiv tro på makt att begagna andarna. Denna makt tillkommer schamanen eller trollprästen.[1]

Schamanism är en samling tekniker (icke att förväxla med sramanism), särskilt vanlig i skriftlösa kulturer, inte minst inom polarregionerna. Utövaren av dessa tekniker kallas för schaman (oftast översatt till drömmare eller drömfarare) vilken har prästliknande funktioner. Schamanism har påträffats överallt i världen men främst i Eurasien, Nord-, Sydamerika, samt Afrika. Många av dagens större religioner innehåller även fortsättningar på grundläggande schamanistiska idéer.

Ordet kommer från evenki, talat av evenker i Sibirien, och betyder "den som vet".

Världsbild och symbolspråk[redigera | redigera wikitext]

Schamanismen anser att världen är fylld av osynliga andar, förfäder och krafter vilka kan påverka de levande. Ofta ses den ordinära verkligheten som en illusion - medan andevärlden/drömvärlden är platsen varifrån allting styrs. Man kan likna det vid en dockteater där dockorna (varelser i den vanliga verkligheten) styrs av bakomliggande krafter (andarna/förfäderna i drömvärlden). Den tibetanska schamanismen, "bön", har uppenbarligen haft ett stort inflytande på de yttre formerna i buddhismens tibetanska tradition. [2]

En återkommande symbol inom schamaniska kretsar är den globalt förekommande axis mundi-principen, i vilken man föreställer sig ett världsträd som sammanliknar alla världar och omsluter universum (Yggdrasil i nordisk tradition), trädet vaktas oftast av en drake eller en orm.

Trumman och trummandet har en central roll i schamanismen för att bland annat användas för att försättas i trans.

Animism[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Animism

Schamanismen kan i praktiken betraktas som animism. Animism är en religiös uppfattning där man tror att naturen är besjälad, till exempel tror man att det finns en naturande i varje sten och växt. Naturen är levande, den består av gudar och andar, och alla delar av kosmos upplevs som förbundna med varandra. Universum består av ett verkligt nätverk av energier, former och vibrationer. Schamanen anses behövas som förmedlare mellan de olika existensplanen. Schamanen har förmågan att i en extatisk trans färdas bland de olika planen för att hämta speciell kunskap från, men schamanen kan också nå denna information genom att i den extatiska transen kalla efter andarna för att få kunskap. Den senare metoden är vanligare i Sydamerika.

Schamanismens historia och utbredning[redigera | redigera wikitext]

Troligtvis har schamanismen uppkommit hos tidigare jägar- och samlarfolk för 20-30 000 år sedan. ”Specifika kulturella drag” har senare utvecklats inom schamanismen hos till exempel nordamerikanska indianer och samer.

Schamanismen finns utbredd över hela världen. I Nordamerika, Sydamerika, Arktis, Sibirien och Asien finns den så kallade traditionella schamanismen, i det så kallade schamanistiska bältet. I Afrika och kring Indien finns det besättelse-schamanism. Skillnaden mellan de olika typer av schamanism är att man i besättelse-schamanism försätter sig i besättelse-trans istället för kontrollerad trans, som i den ”traditionella” schamanismen. Att schamanismen skiljer sig åt från olika världsdelar beror på att den uppstått på olika ställen i världen, och att utövarna saknat kontakt med varandra i de olika världsdelarna.

Det finns idag förutom indiankulturer och naturfolk många schamanska nätverk i det västerländska samhället. Till exempel finns det svenska internetforumet Trolltrumman [3] och Centrum för schamanskt utforskande.

Schamanen[redigera | redigera wikitext]

En schaman eller shaman' är en central person inom schamanismen och används ofta synonymt med medicinman. En schaman utför religiösa funktioner som ytligt kan liknas vid både en prästs och en magikers. Schamaner tros även besitta övernaturliga krafter, till exempel att kunna tala med andar. Schamaner berättar att de vandrar in i "andra världar" (ofta, med hjälp av ett kraftdjur, som fungerar som guide eller hjälpare, som de kommer i kontakt med i den andra världen) och hämtar information och kunskap som kan vara till hjälp för människor i vår värld. Schamanen skulle verka för att förbättra jaktlyckan, för att hitta villebråd. En mer inofficiell anledning var att hitta bördiga marker då schamaner tidigare var samlare och det var just kvinnorna som samlade medan männen jagade. Schamanismen var och är också ett redskap för att vägleda de dödas andar till dödsriket. Om de dödas andar inte kommer till dödsriket blir de kvar på jorden utan att veta att de är döda, så kallade spöken. Till en schamans yrke hör framförallt helande.

Det är inte så vanligt men det förekommer att schamanen använder sig av olika (ofta hallucinogena) droger (enteogener). Det vanligaste är dock rytmisk musik (med trummor), dans och sång för att underlätta övergången till det transtillstånd under vilket resan till ande/drömvärlden företas. Väl framme i andevärlden (som ofta betraktas som tidlös) anser sig schamanen se händelsers/sjukdomars/företeelsers riktiga orsak/grund och kan därigenom påverka den vanliga verklighetens händelseförlopp genom att interagera med de andar/krafter/förfäder som han/hon träffar på i drömvärlden - schamanen agerar med andra ord medlare mellan de olika världarna. Ofta anses även ormar fungera som andarnas färdmedel mellan den fysiska och den andliga verkligheten.

I de flesta kulturer som anses vara schamanistiska, är schamanerna män, dock inte i den fornnordiska, där de som var trollkunniga (sejd) ansågs omanliga. (Källan till denna bild av fornnordisk attityd gentemot schamanism härstammar emellertid från kristna munkar). I "Loketrätan" anklagar Loke Oden för att vara omanlig eftersom han har sejdat på Samsö. Samernas nåjd kunde ibland vara kvinna, men var vanligen manlig. Ofta hade nåjden kvinnliga assistenter (enligt Knud Leem) som hjälpte nåjden att fokusera på sitt uppdrag och att föra hans själ tillbaka från besöket i dödsriket.

För att bli schaman kan man få sin kallelse på olika sätt. Det kan handla om ett arv från förfäderna eller släktband som gör att personen kan komma i en situation där han kan bli invigd av en etablerad schaman, det kan också vara andarna som väljer ut personen. Man kan också uppleva sig kallad till schaman genom en andlig upplevelse eller en vison. De senare kallas för de ”stora schamanerna”, de som genom spontana drömmar eller visioner blivit kallade att erhålla övernaturlig kraft. De som ärvt sin roll anses vara ”mindre schamaner" och har en lägre status, speciellt bland folken i arktiska Nordamerika och Sibirien .

Exempel på schamaner[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Schamanism i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1916)
  2. ^ Eliade, Mircea. Shamanism. Archaic techniques of ecstasy. New York 1964.
  3. ^ http://www.trolltrumman.net