Svitjod
Uti sjelfva Svithiod är en lott af landet, som heter Södermanland, det är desslikes ett biskopsdöme.
Sedan är Vestmanland eller Fjerdhundraland, som också är ett biskopsdöme.
Det dernäst heter Tiundaland, hvilket är den tredje lotten uti sjelfva Svithiod. Den fjerde lotten kallas Attundaland. Så Sjöland, den femte lotten med allt det som dertill hörer, hvilket allt öster ut vid hafvet beläget är.
Tiundaland är förnämst och bäst bebygdt uti Svithiod, derunder lyder hela riket. Der är Upsala, der är konungastolen och der är erkebiskopsstolen, och deraf hafver Upsala öd sitt namn. Ty så kalla Svearne Sveakonungens egendom; de kalla den Upsala öd.»
Snorre SturlassonSvitjod är ett fornnordiskt namn som förmodligen avser en del av det nutida Sveriges geografi, till skillnad från "Det stora Svitjod", som antages vara en del av landområdena i det nuvarande Ryssland.[1] Omfattningen av området förefaller variera mellan olika källor, och kan syfta på Mälardalen, Svealand eller Sverige.[2]
Förutom Svíþjóð (eller Svíþjúð), förekommer under fornnordisk tid orden Svíariki och Svíaveldi. Namnet består av två delar: Svi- (alltså svearna) och -þjóð (folk), det vill säga "Sveafolket". På isländska heter och stavas Sverige fortfarande Svíþjóð. På fornengelska kallades landet Swēoðēod (Beowulf), medan dagens Sverige heter Sƿēoland. Den senare fornsvenska namnformen var "Swidhido" (Erikskrönikan, skriven på 1300-talet).
Namnet Svitjod och dess olika former gav upphov till det latinska namnet för Sverige: Suethia, Suetia och Suecia liksom namnen på Sverige i västgermanska språk som engelskans Sweden och tyskans Schweden. I den slaviska språkfamiljen kan nämnas det polska Szwecja och kroatiska/serbiska/bosniskans Švedska vilket ursprungligen var ett adjektiv och hette från början švedska zemlja, vilket betyder svenskt land.
Innehåll |
Svitjod dokumenterat [redigera]
Snorre [redigera]
Det är i Eddan som namnet Svitjod och Stora Svitjod blivit kända. Här beskrivs två geografiska områden som många forskare vill placera i nuvarande Sverige och Ryssland.
Beowulf [redigera]
I det engelska nationaleposet Beowulf förekommer att en stam som kan vara svear kallas för Swēoðēod.
Runstenar [redigera]
Namnet förekommer på ett antal runstenar i lokativen i Sviþjúðu (Sö Fv1948;289, Aspa Löt, ristat i : suiþiuþu och Sö 140, Korpbron, bägge Ludgo sn, Sörmland, ristat i siþiuþu[3]) och á Sviþjúðu (DR 344 i Simris, Skåne, ristat a suiþiuþu och DR 216, Tirsted, Lolland, ristat o suoþiauþu).
Det danska itinerariet [redigera]
Det danska itinerariet från 1200-talet nämner en plats kallad litlæ swethiuthæ vilket troligen åsyftar Sveriges holme vid Skurusundets norra mynning nära Stockholm.
Erikskrönikan [redigera]
I denna svenska rimkrönika som skrevs ned på 1320-talet skildras bland annat en delning av det svenska riket mellan Birger jarls söner Valdemar och Magnus. Den senare fick ett landområde som kallades för "Swidhido" och som uppenbarligen motsvarade det område som senare kom att kallas för Svealand.
Referenser [redigera]
- ^ Dick Harrison (2009). Åke Persson. red.. ”Vikingar i Österled”. Allt om historia (Stockholm: Historiska Media Tidskrifter AB) (3/2009): sid. 25.
- ^ svithiod i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst den 13 augusti 2010.
- ^ Bianchi, Marco, 2010 Runor som resurs. Uppsala universitet, s. 124f., [1]
Litteratur [redigera]
- Mats G. Larsson Svitjod, resor till Sveriges ursprung, Atlantis år 1998, ISBN 91-7486-421-1
- Fredrik Lindström & Henrik Lindström Svitjods undergång och Sveriges födelse, Albert Bonniers Förlag år 2006, ISBN 91-0010-789-1
