Fredrik I av Brandenburg

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Fredrik I av Brandenburg

Kurfurst Fredrik I av Brandenburg, född 1371 i Nürnberg, död 20 september 1440, kurfurste av Brandenburg från 1415. Han var den förste av huset Hohenzollern som regerade Brandenburg, son till borggreve Fredrik V av Nürnberg och Elisabeth av Meissen. Hans hustru Elisabeth av Bayern-Landshut var dotter till hertig Fredrik av Bayern-Landshut och Maddalena Visconti.

Fredrik efterträdde 1398 sin far i furstendömet Ansbach. Han följde 1401 kung Ruprecht III av Pfalz, stödde 1410 kung Sigismund av Ungerns val till romersk kung och erhöll som lön följande år Brandenburg att förvalta. 1415 erhöll han även markgrevlig och kurfurstlig värdighet. Fredrik kuvade 1412-15 Brandenburgs adel, var 1418 riksföreståndare och upprepade gånger ledare för de tyska trupperna under husiterkrigen. På 1430-talet inträdde en brytning med kung Sigismund. 1438 och 1440 försökte Fredrik förgäves att bli romersk kung.[1]


Barn

  1. Margareta (omkring 1410-1465), gift med bland annat hertig Albrekt V av Mecklenburg (död 1423)
  2. Fredrik II av Brandenburg (1413-1471)
  3. Albrekt Akilles av Brandenburg

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Svensk uppslagsbok, Malmö 1932
Företrädare:
Sigismund av Ungern
Brandenburgs regent
1415-1440
Efterträdare:
Fredrik II av Brandenburg