Giovanni Boccaccio

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Giovanni Boccaccio

Giovanni Boccaccio, född 1313 i Florens, död 21 december 1375 i Certaldo nära Florens, var en italiensk författare. Han har blivit kallad för novellens skapare.

Liv och verk[redigera | redigera wikitext]

Giovanni Boccaccio var utomäktenskaplig son till en handelsman i Florens och en kvinna från Paris. Åren 1328-1341 var han bosatt i Neapel och där blev han förälskad, sannolikt i grevinnan Maria d’Aquino. Denna kvinna tros vara förebilden till den otrogna Fiametta, vilken tjänar som musa i Boccaccios tidiga poetiska verk. Han studerade kanonisk rätt, efter att ha skrinlagt sina planer på att bli affärsman. Maria d’Aquino öppnade en ny värld för honom — hovlivet med dess kulturella prägel inspirerade honom till att själv börja författa. I sina tidigaste alster återger han annan litteratur; Filocolo efter berättelsen om Flores och Blanzeflor, Filostrato efter Trojasagan. Ameto är en herderoman med självbiografiska inslag.

Hans mest berömda verk är en samling berättelser, Decamerone (1353), med vilken han skapade novellgenren. Titeln anspelar på ramberättelsen. Under digerdöden flyr tio personer undan Florens och isolerar sig för att inte smittas. För att lätta upp stämningen berättar de tio berättelser per kväll i tio dagar. Det är dessa hundra berättelser som är bokens främsta innehåll. Till stilen bröt Boccaccio med den högstämda diktning som tidigare skrivits. Stoffet utgörs av komiska och parodiska skrönor som florerade, med religiös dubbelmoral och antydda oanständigheter.

Under 1350-talet lärde han känna Petrarca och deras brev finns bevarade. Vänskapen innebar en religiös omvändelse för Boccaccio som med tiden hade fyllts med ånger för sina ungdomssynder. Han började då studera i humanistisk anda, samt bekostade tillsammans med Petrarca den första latinska översättningen av Homeros.

Boccaccio var den förste som skrev en biografi över Dante Alighieri. Titeln förkortas vanligen Vita di Dante eller Trattatello in laude di Dante. Dessutom var han en av de förste som författade kommentarer till Divina Commedia, Esposizioni sopra la Comedia di Dante.

Bibliografi (urval)[redigera | redigera wikitext]

  • Il filocolo (ung. "Kärlekens möda", ca 1336-1338)
  • Il filostrato (ung. "Den av kärlek besegrade", ca 1335)
  • Teseida (ca 1339-41)
  • Ameto eller Commedia delle Ninfe fiorentine ("Nymfernas komedi", 1341-1342)
  • L'amorosa visione ("Förälskelsens drömsyn", 1342)
  • Elegia di Madonna Fiammetta eller Fiammetta amorosa (1343-1344)
  • Decameron (1348-1353)
    • Decameron (översättning Christoffer Eichhorn) (1861-1862)
    • Decameron (översättning av I. B.) (A.-B. för spridning av litterära verk, 1924)
    • Decameron (översättning Emil Giljam) (Världslitteraturens förlag, 1928)
    • De bästa berättelserna ur Decameron (översättning Einar Hällstrand) (Favoritböcker, 1946)
    • Noveller ur Decamerone (urval och översättning Karin Alin) (Sohlman, 1961)
    • Decamerone (urval och översättning: Sven Ekblad) (Studentlitteratur, 1995)
    • Decamerone (översättning Paul Enoksson) (Bokförlaget Atlantis, 2007)
  • De mulieribus claris (1361, reviderad till 1375, biografi över berömda kvinnor)
  • De casibus virorum illustrium (motsvarande De mulieribus claris men om män)
  • Esposizioni sopra la Comedia di Dante (1373)
  • De origine vita studiis et moribus clarissimi viri dantis aligeri florentini poete illustris et de operibus compositis ab eodem. Incipit feliciter (1357)
  • Trattatello in laude di Dante
    • En liten skrift till Dantes lov (översättning Paul Enoksson, Atlantis, 2009)

Kuriosa[redigera | redigera wikitext]

Boccaccio har fått en krater uppkallad efter sig på Merkurius, Boccacciokratern.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Epoker och diktare 1, red. L.Breitholz, Almqvist & Wicksell Stockholm 1971
  • Litteraturhandboken, När Var Hur-serien, Forum, Stockholm, 1984

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]