Glukos

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Glukos
Strukturformel för D-glukos
Molekylmodell för D-glukos
Systematiskt namn 2,3,4,5,6-Pentahydroxihexanal
Övriga namn Dextros, Druvsocker
Kemisk formel C6H7O(OH)5
Molmassa 180,156 g/mol
Utseende Färglösa kristaller
CAS-nummer 50-99-7
SMILES OC[C@@H](O)[C@@H](O)[C@H](O)[C@@H](O)C=O
Egenskaper
Densitet 1,562 g/cm³
Löslighet (vatten) 470 g/l
Smältpunkt 146 °C
Faror
Huvudfara Inga
LD50 25800 mg/kg
SI-enheter & STP används om ej annat angivits

Glukos (glykos, druvsocker, dextros) är en enkel sockerart (monosackarid) med formeln C6H7O(OH)5. "Glykos" förekommer också som handelsnamn på glukossirap, som innehåller glukos men även maltos och andra sockerarter.

DL-Glucose.svg
Skillnaden mellan D- och L-glukos
Alpha-D-glucose-2D-skeletal-hexagon.png Beta-D-glucose-2D-skeletal-hexagon.png
Alpha-D-glucose-3D-balls.png Beta-D-glucose-3D-balls.png
Skillnaden mellan α- och β-glukos

Glukos förekommer i flera isomera former. Den naturligt förekommande kallas D-glukos och dess spegelbildsvariant L-glukos. D-glukos kallas också med ett äldre namn dextros. D-glukos kan anta en linjär form och två cykliska former, α-glukos (α-D-glukos) och β-glukos (β-D-glukos), där den första hydroxyl-gruppen är orienterad åt olika håll jämfört med resten av ringen. (Även L-glukos har en linjär form och cykliska former.) I vattenlösning förekommer glukos som ungefär en tredjedel α-glukos, två tredjedelar β-glukos och mycket små mängder av den linjära formen.[1] Alfa-glukos ingår i stärkelse (amylos och amylopektin) och beta-glukos ingår i cellulosa.


Glukos är en av de viktigaste kolhydraterna och används som energikälla av djur och växter. Glukos är också en byggsten i polysackariderna stärkelse, cellulosa och glykogen. Beteckningen druvsocker kommer av att den förekommer i vindruvor, där den dock inte är den enda sockerarten. Druvsocker skapas genom fotosyntes.


Glukos är den i särklass vanligaste monosackariden i allt liv. Ett skäl för detta kan vara att beta-pyrinoskonformationen av glukos bildar en struktur som ser ut som en diskus, med hydroxylgrupper ut åt sidorna och en relativt hydrofob över- och undersida. Denna struktur gör att andra molekyler lätt kan reagera med hydroxylerna i glukos, och att glukosmolekyler lätt kan staplas ovanpå varandra. Andra vanliga monosackarider som galaktos, mannos och xylos är strukturellt ganska lika glukos, vilket stöder tanken att glukosmolekylens konformation är gynnsam.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Lehninger, Albert L.; Nelson David L., Cox Michael M. (1993) (på eng). Principles of Biochemistry. New York: Worth Publishers. Libris 6228714. ISBN 0-87901-500-4 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]