Fruktos

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Fruktsocker
Acyklisk fruktos
Cyklisk fruktos
Systematiskt namn 1,3,4,5,6-pentol-2-hexanon
Kemisk formel C6H12O6
Molmassa 180,156 g/mol
SMILES C(O)C1C(O)C(O)C(O1)(O)CO (cyklisk)
OCC(O)C(O)C(O)C(=O)CO (acyklisk)
Egenskaper
Densitet 1,59 g/cm³
Löslighet (vatten) 790 g/l
Smältpunkt 103 °C
SI-enheter & STP används om ej annat angivits

Fruktos, i dagligt tal fruktsocker, är en energirik enkel sockerart. Fruktsocker skall inte förväxlas med det som i vardagligt tal kallas druvsocker (glukos).

Även om fruktos kallas för fruktsocker, finns sällan stora mängder fruktos i frukt[1]. På ett halvt kilo frukt, får man bara i sig några tiotal gram fruktos (vilket kan jämföras med ca 5 normalstora godisbitar för samma mängd fruktos). Honung däremot, innehåller cirka 40% fruktos. Detta till skillnad från majssirap nästan helt saknar fruktos. Majssirap används ofta i USA där det processats med enzymer för att omvandla glukosen till 40% - 90% fruktos, vilket därför skapat en del debatt[2], då majssirap i sig egentligen är den sockertyp som innehåller minst av den farligare fruktosen[3].

Den vanligaste källan till fruktos är sackaros (vanligt socker), som innehåller ungefär lika stora delar fruktos som glukos. Kemiskt sett är sackaros en disackarid bestående av två monosackarider, glukos och fruktos[4].

Glukos kan tas upp av musklerna och andra vävnader. Fruktos kan bara tas upp av levern. Glukos kan lagras i levern i något, som skulle kunna kalla polyglukos, men som heter glykogen. Fruktos kan på motsvarande sätt inte lagras som polyfruktos. I stället omvandlas fruktos till glukos i levern och går dels ut i blodet som blodsocker, men lagras också som glykogen i musker och levern (Av kroppens glykogen finns ungefär 100 g i levern och 400 g i musklerna[5]). En del fruktos omvandlas till fettsyror och vidare till VLDL i levern och förs ut i blodet som en viktig energikälla[6].

Fruktos kan vid överdriven konsumtion öka risken för fettlever, men övervikt och alkohol är de vanligaste orsakerna till fettlever. Fruktos stänger även av kroppens mättnadssignal. Fruktosemi betyder ökad mängd fruktos i blodet. Fruktosemi kan uppstå vid överkonsumtion och på grund av rubbningar i lever av ämnesomsättning där brist på enzymen fruktokinas är anledningen.

Fruktos används som sötningsmedel, bland annat tillsammans med glukos i isoglukos. Isoglukos är det som i USA kallas HFCS 'high-fructose corn syrup'[7] där man processat majs i flera steg, för att slutligen omvandla glykosen till större delen fruktos. Och kommer vanligtvis i 3 olika styrkor, HFCS-42 (42% fruktos), HFCS-55 (55% fruktos), HFCS-90 (90% fruktos). Vilket har blivit vanligt som ersättning för "vanligt socker"sackaros på grund av de höga importtullarna på socker i USA[8].

Fruktos en ketos, dvs den har en keton-grupp, i stället för en aldehyd-grupp som glukos har. Den förekommer både som cykliska (fruktofuranos och fruktopyranos) och acykliska (fruktohexanon) isomerer.

Det finns 18 olika enkla sockerarter, monosackarider[9], men det finns bara tre i vår föda: fruktos, druvsocker (glukos) och galaktos .

Det finns ett stort antal dubbla sockerarter, disackarider, men det finns bara fyra i vår föda, vanligt socker (sackaros), mjölksocker (laktos), maltsocker (maltos) och trehalos. Vid matsmältningen delas dessa upp i monosackarider: sackaros i glukos och fruktos, mjölksocker i glukos och galaktos och maltos i två stycken glukos[10]. Sackaros utvinns ur sockerbetor eller sockerrör och spjälkas i tolvfingertarmen av enzymet sackaras.


Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://fof.se/tidning/2013/1/artikel/frukt-men-undvik-fruktsocker
  2. ^ http://www.bbc.co.uk/programmes/b01jxzv8
  3. ^ https://en.wikipedia.org/wiki/Fructose
  4. ^ https://sv.wikipedia.org/wiki/Sackaros.
  5. ^ blodsocker
  6. ^ http://publications.lib.chalmers.se/records/fulltext/local_157569.pdf
  7. ^ https://en.wikipedia.org/wiki/High_fructose_corn_syrup
  8. ^ https://en.wikipedia.org/wiki/Granulated_sugar
  9. ^ Bertil Englund, Kemi för gymnasiet, Reallinjen, Natur och Kultur, Stockholm
  10. ^ Lillemor Abrahamsson med flera, Näringsalära för Högskolan, Almquist & Wiksell Förlag AB