Grosser schweizer sennenhund är en hundras och den största av alla sennenhundarna.
Föregångare till grosser schweizer sennenhund är de ofta kallade slaktar- eller boskapshundar, som tidigare fanns vitt spridda i Mellaneuropa. Det var starka, trefärgade. ibland även svartbruna eller gula hundar, som slaktare, kreaturshandlare, hantverkare och bönder avlade fram och gärna höll som skydd eller som vall- och draghundar.
Med anledning av den schweiziska kennelklubbens (SKG) 25-årsjubileum år 1908, hölls en utställning i Langenthal. Där visades för första gången två sådana hundar som korthårig berner sennenhund inför professor Albert Heim. Denne store beskyddare av schweiziska sennenhundar igenkände i dessa den gamla sennenhunden eller slaktarhunden, som var på väg att försvinna. Den godkändes av SKG som egen ras och infördes i schweiziska stamboken, band 12, år 1909 under rasnamnet Grosser Schweizer Sennenhund. I kantonen Bern påträffades ytterligare exemplar, vilka motsvarade Heims rasbeskrivning och därför tillfördes aveln.
År 1912 grundades Grosser Schweizer Sennenhundklubb, som alltsedan dess ansvarat för rasen. Under många år förblev avelsbasen smal då det var särskilt svårt att finna lämpliga tikar. Först år 1933 kunde fler än 50 hundar årligen registreras. Den 5 februari 1939 publicerade FCI den första standarden. Rasens erkännande och det ökade antalet individer ledde till att den fick sitt genombrott under andra världskriget och visade sig som en förnöjsam och tillförlitlig draghund i den schweiziska armén. År 1945 registrerades för första gången över 100 valpar och rasen omfattade ca 350-400 hundar totalt. Numera bedrivs avel även i andra länder och grosser schweizer sennenhunds lugna och harmoniska väsen gör den uppskattad som familjehund.
Mankhöjd på hanhund är 65-72 cm, tik 60-68 cm
[redigera] Externa länkar
Schweiz
PDF
PDF
