Grupp 8

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För grupp 8 i periodiska systemet, se grupp 8-element.

Grupp 8 var en feministisk organisation med ursprung i en basgrupp om åtta kvinnor, bildad i Stockholm 8 maj 1968. De åtta grundarna - Barbro Backberger, Birgitta Bolinder, Gunnel Granlid, Birgitta Svanberg, Greta Sörlin, Ulla Torpe, Anita Theorell och Åsa Åkerstedt - hade träffats vid ett könsrollsseminarium som hölls av Karin Westman-Berg i Uppsala 1967-68. Vid andra mötet ersattes Åkerstedt och Theorell av Iréne Matthis och Louise Waldén. Gruppen utökades sedan med fler medlemmar. Vid övergången till öppen organisation, i juni 1970, hade gruppen 16 medlemmar.

Grupp 8 hade platt struktur, med självständiga grupper. Under sloganen "Det privata är politskt" ville man ge erkännande åt de individuella upplevelsernas betydelse i kvinnokampen.[1] Hösten 1972 fanns det 43 lokalgrupper i Stockholm med cirka tio medlemmar i varje. Grupp 8 i Malmö bildades 1972 och hade som mest 30-40 medlemmar och delades då upp i fyra stadsdelsavdelningar. Medlemmar var bland andra skådespelaren Eva Remaeus, senare ordföranden för RFSU Maj Fant och författaren Mary Andersson.

Ideologi[redigera | redigera wikitext]

Den internationella kvinnokampssymbolen finns i många olika versioner, här i en modern. Den som Grupp 8 använde sig av ritades av Anne Lidén.

Den skrift som utgjorde stommen för Grupp 8:s ideologiska verksamhet var Kvinnokamp. För en revolutionär kvinnorörelse, en antologi redigerad av Iréne Matthis och Dick Urban Vestbro.[2]

En stor andel av medlemmarna var högutbildade kvinnor som inte kunde arbeta på grund av att de istället tvingades sköta hushållssysslor. En fråga som ofta debatterades rörde deltidsarbetet: detta hade enligt gruppen medvetet utformats för att kvinnor skulle anpassas att arbeta deltid och samtidigt sköta barn och hushållssysslor. Ordet arbetskraftsreserv användes, och tankegången återkommer i den populära sången Den ena handen vet vad den andra gör (Staten och kapitalet) av proggorkestern Blå Tåget:

Daghemmens utbyggnadstakt regleras av konjunkturen, så tillmäts kvinnan sin plats i den ekonomiska strukturen: en billig arbetskraftsreserv till hands när fabrikerna visslar - tillbakapressad av arbetsbrist när lönsamhetens drivhjul plötsligt gnisslar.

Grupp 8:s motförslag var att ge kvinnor heltidsanställningar och sänka arbetstiden för alla så att det blev tid över för både män och kvinnor att sköta barn och hushåll. En förutsättning för att heltidsarbete skulle fungera var att alla föräldrar skulle ha rätt till dagisplats, och därför var även detta en huvudpunkt för gruppen. Utöver frågan om arbetstiden och deltiden debatterade man även de låga kvinnolönerna.

Kvinnans rätt till sin egen kropp var ett viktigt ämne, och därmed behandlade gruppen bland annat rätten till fri abort och rätten till smärtlindring vid förlossning. Senare blev även kampen mot pornografin ett huvudämne för gruppen.

Inflytande[redigera | redigera wikitext]

Grupp 8 började uppmärksamma internationella kvinnodagen med demonstrationer från år 1971, som 1978 drog 2 000 deltagare. 1971-1996 utgavs tidskriften Kvinnobulletinen.

Den 8 april 1972 invigdes den av Grupp 8 sammanställda utställningen KvinnorModerna Museet.

Vid demonstrationen år 1972 skickades ett telegram till finansminister Gunnar Sträng med tre tydliga krav: Kvinnors rätt till arbete, till daghem och till utbildning. År 1977 gick ett av tio barn på dagis, år 1980 gick var tredje 2-4-åring till dagis. Denna omsvängning har tillskrivits Grupp 8.[3]

Grupp 8 var tydligt knuten till 1970-talets socialistiska feminism och tappade i betydelse mot slutet av 70-talet. Mot slutet var utgivningen av tidningen organisationens enda utåtriktade verksamhet.[1]

Många personer inom den svenska feminismen har en bakgrund i Grupp 8 eller är inspirerade av dem. Grupper som influerats av Grupp 8 inkluderar Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige (ROKS), Stödstrumporna och Feministiskt initiativ.[förtydliga]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Grupp 8, artikel i Nationalencyklopedin
  2. ^ Matthis, Iréne; Dick Urban Vestbro. Kvinnokamp: för en revolutionär kvinnorörelse. Solna: Gidlund. Libris 475274 
  3. ^ Garme, Cecilia (2009-03-08). ”Från paroll till rock’n’roll”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/livsstil/reportage/fran-paroll-till-rocknroll. Läst 2012-09-16. 

Se även[redigera | redigera wikitext]