Aleksandra Kollontaj

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Aleksandra Kollontaj ca år 1900.

Aleksandra Michajlovna Kollontaj (ryska: Александра Миха́йловна Коллонтай), född den 31 mars (19 mars enligt gamla stilen) 1872 i Sankt Petersburg i Ryssland (som Domontovitj), död den 9 mars 1952 i Moskva i Sovjetunionen, var en kommunistisk politiker och författare.[1]

Revolutionär[redigera | redigera wikitext]

Kollontaj var dotter till generalen i tsarens armé Michail Domontovitj, som var av gammal litauisk furstesläkt, och deltog i rysk-turkiska kriget 1877-1878 och kanslichef vid den ryska administrationen i Bulgarien 1878-79. Modern, Alexandra Masalin-Mravinskij, var dotter till en framgångsrik finländsk trävaruhandlare. Sin barndoms somrar tillbringade hon i MolaKarelska näset.

Kollontaj studerade nationalekonomi i Zürich. I Ryssland började hon omkring 1890 en revolutionär verksamhet och måste fly till utlandet 1908. Hon tillhörde mensjevikpartiet 1908-14 och slöt sig 1915 till bolsjevikerna och agiterade i USA mot kriget. Efter februarirevolutionen 1917 återvände hon till Ryssland och deltog aktivt i oktoberrevolutionen varefter hon blev folkkommissarie för uppfostran, barn- och kvinnovård. Hon var en kort period gift med bolsjevikledaren P. Dybenko.

Politiker och författare[redigera | redigera wikitext]

Kollontaj var övertygad socialist och feminist och förespråkade äkta arbetarmakt, kvinnors frigörelse och det konventionella äktenskapets avskaffande. Hon tog dock starkt avstånd från den borgerliga feminismen eftersom hon ansåg att man genom socialism kunde nå jämställdhet mellan könen. Den typ av feminism som hon talade om betecknas idag som radikalfeminism och hennes tankar fick åter aktualitet inom feministisk forskning på 1970-talet.[2] Kollontajs politiska kamp bestod i att förändra äktenskapet i grunden, kollektiv uppfostran och kvinnans sexuella frigörelse. Kollontaj mötte hårt motstånd från konservativa riktningar inom kommunistpartiet som ansåg att hennes idéer inte var realistiska att genomföra i ett ungt Sovjetunionen som kämpade med ekonomiska problem, barns situation och prostitution.[2] På grund av sina politiska ställningstagande blev Kollontaj stämplad som en fiende till partiet och en småborgerlig feminist.[3]

Kollontaj var en av många kommunister som var kritiska till det tilltagande auktoritära styret i Sovjetunionen. Hon var medlem i oppositionsrörelsen Arbetaroppositionen inom kommunistpartiet som ställde krav på decentralisering, arbetarmakt, lika löner, fri sjukvård, fri utbildning etc. På den 10:e partikongressen (1921) förkastades samtliga av Arbetaroppositionens krav och partiledningen fastslog oppositionsrörelsen som kontrarevolutionär samtidigt som det beslutades att fraktionering inom partiet skulle förbjudas. Arbetaroppositionen blev således en av de sista legala oppositionsrörelserna i Sovjetunionen.[4]

Hon skrev både politiska och skönlitterära böcker. Utöver den digra bibliografin skrev hon också ett stort antal längre artiklar på svenska både under sin tid som ambassadör och före detta, bland annat i tidningarna Socialdemokraten och Stormklockan. I Nazityskland ansågs Kollontajs verk som opassande för naziregimen och nazistisk ideologi. Hennes böcker blev således utrensade och brända under bokbålen 1933.

Diplomatisk karriär[redigera | redigera wikitext]

Kollontaj porträtterad av Albert Engström 1923.

På grund av sitt engagemang i Arbetaroppositionen var Kollontajs politiska karriär på hemmaplan förstörd. Hon undkom fysiska repressalier men kort efter Arbetaroppositionens nederlag lämnade Kollontaj landet.[2] Hon blev 1922 utnämnd som Sovjetunionens legationsråd i Norge och därefter från 1924 som minister. Hon var det första kvinnliga sändebudet i Europa. Åren 1926-27 var hon minister i Mexiko men återvände sistnämnda år till sändebudsposten i Oslo. 1930 blev hon Sovjetunionens sändebud i Sverige.

Diplomat i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Mellan åren 1930 och 1945[1] var Kollontaj Sovjetunionens minister i Stockholm – från 1943 med ambassadörs rang. Hon hade stor betydelse för förhållandet mellan Sverige och Sovjetunionen under den kritiska tiden under andra världskriget och gjorde vid flera tillfällen Sverige goda tjänster. Hennes relation till utrikesminister Christian Günther var omvittnat god, vilket hade gynnsam inverkan på upprätthållandet av den svenska neutralitetspolitiken. Kollontaj förde vid flera tillfällen viktiga diplomatiska förhandlingar, särskilt i samband med förspelet till vapenstilleståndet mellan Sovjetunionen och Finland då hon i Stockholm träffade med de finska representanterna Juho Kusti Paasikivi och Georg Achates Gripenberg. Under andra världskriget hyrde hon Villa Kassman på Storholmen norr om Lidingö, även kallad "slottet", som sommarbostad. [källa behövs]

I Sverige var Aleksandra Kollontaj allmänt känd som "Madame Kollontay".

De sista åren[redigera | redigera wikitext]

Efter sin tid som diplomat i Sverige återvände Kollontaj till Sovjetunionen 1945. Sina sista levnadsår ägnade Kollontaj åt intensivt skrivande på sina memoarer. Trots sviktande hälsa och sömnsvårigheter arbetade Kollontaj hårt för att försöka fullborda memoarerna.[5] Våren 1949 skriver Kollontaj i ett brev till den svenska väninnan Ada Nilsson att hennes memoarer omfattar hela 10 band på vardera 320 sidor.[6] Memoarerna publicerades dock aldrig av politiska skäl utan arkiverades på Marx-Engels-Institutet.[5] Trots Sovjetunionens fall har memoarerna inte publicerats utan finns idag i Ryska kommunistpartiets stängda arkiv i Moskva.[7]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • 1900 Arbetarfrågan i Finland
  • 1908 Kvinnan och familjen
  • 1909 Kvinnofrågans sociala grunder (Sotsialnye osnovy zjenskogo voprosa). På svenska i tre band:
    • 1973 Band 1: Kvinnans kamp för ekonomisk frigörelse (översättning Anita Göransson, Gidlund, 1973)
    • 1976 Band 2: Kvinnan och familjen (översättning Anita Göransson, Gidlund, 1976)
    • 1979 Band 3: Kvinnans kamp för politiska rättigheter (översättning Anita Göransson, Gidlund, 1979)
  • 1914 Till de socialistiska kvinnorna i alla länder
  • 1914 Fosterlandsförsvar eller internationell solidaritet?
  • 1920 Familjen och den kommunistiska staten [på grund av den ifrågasatta översättningen nynyöversattes denna skrift 1972 i antologin Kvinnan och revolutionen]
  • 1921 Arbetaroppositionen (Rabočaja oppozicija) (översättning Ingemar E. Nilsson, Federativ, 1972)
  • 1922 Inom kort
  • 1923 Ett avlyssnat samtal
  • 1923 Den nya moralen och arbetarklassen (anonym översättning, Fram, 1923)
  • 1925 Arbetsbiens kärlek: sedeskildringar från Revolutionens Ryssland (Ljubovʹ pčel trudovych) (anonym översättning, Fram, 1925)
  • 1926 Kvinnans ställning i den ekonomiska samhällsutvecklingen ('Borʹba za ekonomitjeskuju njezavisimostʹ zjensjtsjin) (översättning Mauritz Persson, Fram, 1926). Ny uppl., textbearb. efter orig.-utg. 1926 Katarina Sundkvist, Gidlund, 1971
  • 1945 Den första etappen (översättning Tora Nordström-Bonnier, Bonnier, 1945)
  • Kära kamrat! Allrakäraste vän!: brev i urval (översättning, kommentarer, biografisk essä av Britta Stövling, Gidlund, 1977)
  • Den stora kärleken (Poslušannyj razgovor och Tridcatʹdve stranicy och Bolʹšaja ljubov) (översättning Lennart Westerberg, Gidlund, 1978)
  • Den nya moralen (översättning Mejt Lindahl, Katarina Sundkvist, Gudrun Utas, Gidlund, 1979)
  • Jag har levt många liv (Iz moej žizni i raboty) (översättning Irene Mårdh, Moskva: Progress, 1985, ny upplaga 2014 Sjösala förlag, förord av Madeleine Bengtsson)
  • Aleksandra Kollontajs dagböcker 1930-1940 (Zapiski za 23 goda diplomaticheskoi raboty) (översättning Lars Olsson, Bonnier, 2008)

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Agrell, Wilhelm (2006). Stockholm som spioncentral. Historiska Media. Sid. 99. ISBN 91-85377-09-0 
  2. ^ [a b c] Boynton, Victoria (2005). Encyclopedia of Women's Autobiography: K-Z. Greenwood Publishing Group. Sid. 326. http://books.google.se/books?id=W0pRCki6Jn8C 
  3. ^ Pleijel, Agneta (1976). "Alexandra Kollontay, kvinnofrigörelsen och realpolitiken i Sovjet". I Kollontay, Alexandra (1981), "Arbetsbiens kärlek" (s. 281-313). Stockholm: Litteraturfrämjandet. Sid. 300. ISBN 91-7448-131-2 
  4. ^ Pleijel, Agneta (1976). "Alexandra Kollontay, kvinnofrigörelsen och realpolitiken i Sovjet". I Kollontay, Alexandra (1981), "Arbetsbiens kärlek" (s. 281-313). Stockholm: Litteraturfrämjandet. Sid. 293f. ISBN 91-7448-131-2 
  5. ^ [a b] Pleijel, Agneta (1976). "Alexandra Kollontay, kvinnofrigörelsen och realpolitiken i Sovjet". I Kollontay, Alexandra (1981), "Arbetsbiens kärlek" (s. 281-313). Stockholm: Litteraturfrämjandet. Sid. 311. ISBN 91-7448-131-2 
  6. ^ Pleijel, Agneta (1976). "Alexandra Kollontay, kvinnofrigörelsen och realpolitiken i Sovjet". I Kollontay, Alexandra (1981), "Arbetsbiens kärlek" (s. 281-313). Stockholm: Litteraturfrämjandet. Sid. 312. ISBN 91-7448-131-2 
  7. ^ Boynton, Victoria (2005). Encyclopedia of Women's Autobiography: K-Z. Greenwood Publishing Group. Sid. 327. http://books.google.se/books?id=W0pRCki6Jn8C 
Tryckta källor

Nordisk Familjebok (1952-55 års upplaga)

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Halvorsen, Carsten (1945). Revolutionens ambassadör: Alexandra Kollontays liv och gärning : (åren 1872-1917). Stockholm: Arbetarkultur. Libris 1399196 
  • Kollontaj, Aleksandra Michajlovna; Olsson Lars (2008). Aleksandra Kollontajs dagböcker 1930-1940. Stockholm: Bonnier. Libris 10582108. ISBN 978-91-0-011493-0 (inb.) 
  • Kollontaj, Aleksandra Michajlovna; Nordström-Bonnier Tora (1945). Den första etappen. Stockholm: Bonnier. Libris 45386 
  • Kollontaj, Aleksandra Michajlovna; Stövling Britta (1977). Kära kamrat! Allrakäraste vän!: brev i urval. Stockholm: Gidlund. Libris 7591120. ISBN 91-7021-191-4 
  • Šejnis, Zinovij (1989). Aleksandra Kollontaj: en ovanlig kvinnas liv. Moskva: Progress. Libris 7646150. ISBN 91-7510-118-1 (inb.) 
  • Ullman, Magnus (2004). Kvinnliga pionjärer verksamma i Sverige. Stockholm: Ullman. Libris 9692783. ISBN 91-631-5469-2 (inb.) 
  • Vaksberg, Arkadij Iosifovič; Björkegren Hans (1997). Aleksandra Kollontaj. Stockholm: Norstedt. Libris 7157326. ISBN 91-1-971392-4 (inb.) 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]