Högre lärarinneseminariet

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Koordinater: 59°20′5.11″N 18°4′33.78″Ö / 59.3347528°N 18.0760500°Ö / 59.3347528; 18.0760500

Den öppna hallen för dåvarande lärarinneseminariet, Riddargatan 5.
Lärarinneseminariet i början av 1900-talet

Högre lärarinneseminariet i Stockholm - förkortningen HSL infördes 1878 - hade till ändamål att bedriva lärarinneutbildning främst för de högre flickskolornas och samskolornas räkning. Det var verksamt från 1861 till 1943, och var den första högre statliga akademiska läroanstalten öppen för kvinnor i Sverige. Verksamheten bedrevs först i lokaler vid Sergelgatan 1 (tidigare Östra Beridarebangatan) och från 1871 vid Riddargatan 5 (tidigare 32).[1] Det barn namnet Seminariet för bildande af lärarinnor fram till 1878.[2]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Uppslaget till inrättandet av denna läroanstalt gjordes av rikets ständer, som - med anslutning till en av Fredrik August Cederschiöld väckt motion - i skrivelse av 25 februari 1858 anhöll, att "Kungl. Maj:t täcktes låta uppgöra och till rikets näst sammanträdande ständer överlämna förslag till undervisningens ordnande för den kvinnliga ungdomen, med huvudsakligt avseende fästat på bildandet av lärarinnor". Idén hade uppkommit samband med den sk Herthadiskussionen, en debatt om kvinnors rättigheter som orsakats av Fredrika Bremers roman Hertha 1856. Romanen hade tagit upp både kvinnors myndighet och inrättandet av en högskola för kvinnor. Som en följd av debatten infördes myndighet för ogifta kvinnor, medan grundandet av Högre lärarinneseminariet bemötte det krav på en "högskola" som hade framförts. År 1859 startade Lärokursen för fruntimmer i Stockholm av rektor Per Siljeström, professor Alfred Fock och professor T. A. Cederschiöld, som beskrivs som en fri akademi och blev mycket populär. Denna kurs uppgick därefter i Högre Lärarinneseminariet efter dess grundande.[3]

Till riksdagen 1859-60 framställde Kungl. Maj:t en skrivelse, vilken innehöll en utredning av ärendet, och trots att man då inte fann statens tillgångar medge detta, beviljade ständerna erforderliga anslag för detta. Genom kungligt brev 29 december 1860 förordnades en direktion, och genom kungligt brev 10 maj 1861 gavs nödiga föreskrifter för den nya institutionen, vilken öppnades 1 oktober samma år under namnet Seminarium för bildande af lärarinnor. Utbildningen var treårig med ett frivilligt fjärde år. Seminariet var från början provisorisk, men organiserades enligt ett reglemente som utarbetades av Jane Miller Thengberg 1864, och som gjorde det till ett mål för studiebesök från resten av Sverige[4]

Riksdagen 1862-63 biföll även anslag en Normalskola för flickor, som ställdes i samband med seminariet och i vilken dess elever erhöll praktisk ledning och övning i att undervisa. Denna anstalt började sin verksamhet 1864. Sedan 1863 fanns dock för ändamålet en av direktionen anordnad övningsskola, vilken bestod av två klasser.

Högre lärarinneseminariets hushållsskola öppnades 1892. Dess ändamål var att ge teoretisk och praktisk undervisning i huslig ekonomi. Första årets elever fick sin utbildning i en av Anna Hierta-Retzius inrättad matlagningsskola, som av ägarinnan ställts till direktionens förfogande. Huvudsakligen genom ett av 1893 års riksdag beviljat anslag möjliggjordes upprättandet av en särskild hushållsskola för seminariet och normalskolan. Vid denna anstalt, som öppnades 1893 undervisades dels sådana elever, som ville utbilda sig till lärarinnor i huslig ekonomi vid högre flickskolor, dels eleverna i den fortsättningsklass, som 1892 inrättades vid normalskolan. Från 1871 hade seminariet och normalskolan sina lokaler i en av Erik Gustaf Sjöberg ritad byggnad på Riddargatan 5, vilket hus 1875 genom köp övergick i seminariets ägo.

En rad framstående svenska kvinnor hade som unga varit elever på seminariet, till exempel Emilia Fogelklou, Selma Lagerlöf, Jeanna Oterdahl, Anna Maria Roos, Anna Sandström, Alice Tegnér och Anna Whitlock. Med tiden fick dock allt fler kvinnor tillgång till akademisk utbildning och seminariet kom därigenom att betraktas som överflödigt. Riksdagen beslöt därför att skolan skulle upphöra efter vårterminen 1943.[1]

Statens normalskola för flickor[redigera | redigera wikitext]

I anslutning till Högre lärarinnesminariet grundades även "Statens normalskola för flickor" 1864. Den började sin verksamhet den 1 oktober det året, i inhyrda lokaler på Östra Beridarbansgatan nr. 1. på Norrmalm. Verksamheten flyttade senare till Östermalm i Stockholm och var avsedd att fungera som normgivande förebild för landets högre flickskolor. Flickor kunde söka till Statens normalskola i Stockholm efter folkskolans fjärde år. Efter sju års studier gavs den unika examen normalskoleexamen. Denna examen kan sägas ha legat mellan en realskoleexamen och gymnasieexamen. Efter andra världskriget omvandlades skolan till "Statens normalskola". Normalskolan var en provskola till lärarinneseminariet: de hade samma rektor och lydde under en statlig direktion och hade som statlig institution en särställning bland flickskolorna i Sverige.[2]

Föreståndare/rektorer[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Stockholms stadsarkiv, Högre lärarinneseminariet (HLS)
  2. ^ [a b] H Maria Stenkula i Svenskt biografiskt lexikon
  3. ^ Veckotidningen IDUN
  4. ^ http://www.nad.riksarkivet.se/sbl/Presentation.aspx?id=9352

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]