Selma Lagerlöf

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Selma Lagerlöf Nobelpristagare
Selma Lagerlöf 1909.
Selma Lagerlöf 1909.
Född Selma Ottilia Lovisa Lagerlöf
20 november 1858
Östra Ämtervik, Värmland
Död 16 mars 1940 (81 år)
Östra Ämtervik
Yrke Lärare, författare
Nationalitet Sverige Svensk
Språk svenska
Verksam 18911940
Framstående verk Gösta Berlings saga (1891), Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige (del 1–2, 190607)
Jerusalem (del 1–2, 190102)
Framstående priser Nobelpriset i litteratur 1909
Influenser Hembygden (Mårbacka och Värmland), Mayne Reid, Bibeln, Johan Ludvig Runeberg
Officiell webbplats
Selma Lagerlöf avporträtterad av Carl Larsson 1908.

Selma Ottilia Lovisa Lagerlöf, född 20 november 1858Mårbacka i Östra Ämterviks församling i Värmland, död 16 mars 1940Mårbacka, är en av Sveriges mest framgångsrika och uppskattade författare. Selma Lagerlöf var 33 år när hennes debutroman Gösta Berlings saga utgavs 1891. Hon tilldelades Nobelpriset i litteratur 1909.

Lagerlöf var den första kvinnan i Svenska Akademien och den första kvinna som fick Nobelpriset i litteratur. Hon var även en av ursprungsledamöterna i Samfundet De Nio.

Även om Lagerlöf förknippas med Mårbacka bodde och verkade hon i Falun under många år, och det var där hon skrev några av sina främsta verk. Även sedan hon flyttat tillbaka till Mårbacka återvände hon flera gånger om året till Falun.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Uppväxtåren[redigera | redigera wikitext]

Selma Lagerlöf föddes 1858 på herrgården Mårbacka som femte barnet av sex till löjtnant Erik Gustaf Lagerlöf (1819–1885) och Elisabet Lovisa Wallroth (1827–1915).[1] Hennes farfar, Daniel Lagerlöf (1776–1852) var kusin till Esaias Tegnér och hennes farmor, Lisa Maja Wennerwik (1784–1864) var prästdotter. Selma Lagerlöf var även släkt med Erik Gustaf Geijer.[2] Hon föddes med en höftskada som orsakades av att ledkulan i höften saknade ordentligt fäste.

När Lagerlöf var tre och ett halvt år gammal, mot slutet av 1860, blev hon sjuk och helt förlamad i båda benen. Detta försvann lika plötsligt som det hade kommit, men hon hade under sin barndom inte lika lätt att leka som andra barn.

Som många andra barn i borgerlig miljö på den här tiden fick syskonen Lagerlöf sin utbildning i hemmet eftersom det nya folkskolesystemet inte var fullt utbyggt. Deras lärare kom till Mårbacka och undervisade, och Lagerlöf fick undervisning i både engelska och franska.

Selma Lagerlöf var allvarligare och stillsammare än sina syskon och kamrater, något som delvis berodde på hennes höftskada. Men hon var ett begåvat barn och tyckte mycket om att läsa. Den första roman hon läste var en indianbokOsceola av Thomas Mayne Reid – och redan då, vid sju års ålder, bestämde hon sig för att bli författare.[3] Lagerlöf skrev följande i Troll och människor:

Det är den här boken som gör att jag redan vid mina unga år vet, att vad jag helst av allt vill syssla med under mina kommande dagar, det är att skriva romaner.

Hennes uppväxt präglades också av de muntligt återgivna berättelser som farmodern, Lisa Maja Lagerlöf (1784–1864) berättade.

När Selma var tio år gammal, 1868, läste hon igenom hela Bibeln. Hennes far var då mycket sjuk och hon hoppades att Gud skulle göra fadern frisk om hon läste hela Bibeln från pärm till pärm. Fadern levde 17 år till. På det här sättet bekantade sig Selma Lagerlöf tidigt med språket i Bibeln, vilket hon förmodligen hade glädje av i sitt senare författarskap. När hon var tolv år författade hon en längre dikt om Mårbacka och fortsatte under uppväxtåren att skriva på vers. Först då en av hennes välgörare Sophie Adlersparre, uppmanade henne att skriva på prosa, gjorde hon det – och blev författare.

Vid fjorton års ålder tillbringade Lagerlöf en tid i Stockholm för att få sjukgymnastik för sin höftskada. Om resan till huvudstaden och händelser där berättar hon i Dagbok för Selma Ottilia Lovisa Lagerlöf. Enligt den boken vistades hon några månader i Stockholm för sjukgymnastik redan som nioåring.

Studier och yrkesliv[redigera | redigera wikitext]

Selma Lagerlöf 23 år gammal 1881

Efter avslutad utbildning tillbringade Lagerlöf några år som hemmadotter innan hon, hösten 1882, började vid Högre lärarinneseminariet i Stockholm, mot faderns vilja. Under Lagerlöfs utbildningsperiod kom familjen på obestånd och Mårbacka fick säljas. Fadern avled 1885, samma år som Lagerlöf avslutade sina lärarinnestudier.

När Lagerlöf läste litteraturhistoria insåg hon plötsligt att de figurer och öden hon hört berättas om under barndomen i Värmland var nog så fantasieggande som Bellmans och Runebergs persongalleri. Men det dröjde flera år och många misslyckade skrivförsök innan hon debuterade som författare.

Efter avslutad utbildning var Selma Lagerlöf lärare på Elementarskolan för flickor i Landskrona 1885–95. Hon trivdes med läraryrket och uppskattades av eleverna. Selma Lagerlöf hade förmågan att på ett fängslande sätt berätta för barnen om varje nytt land de läste om, eller om Jesus och hans lärjungar. Hon bodde tillsammans med sin faster Kajsa Lovisa Lagerlöf i ”Qvarteret Gamla Bryggan” i Landskrona och hade ett rikt socialt umgänge.

Författarskap[redigera | redigera wikitext]

År 1891 debuterade Lagerlöf med romanen Gösta Berlings saga efter att ha vunnit en pristävling i tidningen Idun. Lagerlöf färdigställde boken med hjälp av ett stipendium som ordnats av Sophie Adlersparre, grundare av Fredrika-Bremer-Förbundet. Gösta Berlings saga är en av svensk litteraturs största klassiker – en rik och fantastisk skröna om kavaljererna och livet i Värmland på 1800-talet. Den bröt mot dåvarande stilideal som förespråkade realistisk saklighet. Boken fick ett blandat mottagande av kritikerkåren.

1895 lämnade Lagerlöf sin lärarinnetjänst. Från den tiden försörjde hon sig helt på sitt författarskap, och 1897 flyttade hon med sin faster till Falun för att vara närmare sin syster Gerda.

Lagerlöf gjorde tillsammans med Sophie Elkan flera längre resor i Europa och år 1899–1900 en längre resa till Mellanöstern. Väl hemkommen skrev hon romanen Jerusalem som blev hennes stora internationella genombrott.

Lagerlöfs internationellt mest kända bok är Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige, som ursprungligen var tänkt som en läsebok för folkskolan. Den kunde dock inte användas som sådan, eftersom Lagerlöf hade glömt landskapet Halland. I den får vi uppleva Sverige genom en fjortonårig pojke (Nils Holgersson) som flyger på en gåsrygg över landet.

Nobelpriset[redigera | redigera wikitext]

Selma Lagerlöf mottar Nobelpriset ur kung Gustaf V:s hand. Illustration i Svenska Dagbladet 11 december 1909.

Selma Lagerlöf tilldelades Nobelpriset i litteratur 1909. Hon tilldelades priset, med Akademiens motivering, ”på grund av den ädla idealitet, den fantasiens rikedom och den framställningens själfullhet, som prägla hennes diktning”. Lagerlöf hade varit nominerad ett flertal gånger under de föregående åren, men hennes kandidatur hade motarbetats av Akademiens dåvarande ständige sekreterare Carl David af Wirsén; 1909 fick han dock till slut se sig nedröstad av den majoritet av akademiledamöterna, som trots allt ville tillerkänna henne utmärkelsen.[4] Lagerlöf var den första kvinna och svensk som tilldelades det litterära Nobelpriset. Från 1909 bodde hon periodvis åter på Mårbacka, som hon hade lyckats köpa tillbaka med hjälp av prissumman från sitt Nobelpris.

Selma Lagerlöf nådde världsrykte under sin livstid och hennes böcker har getts ut på många främmande språk. Nils Holgerssons underbara resa har översatts till omkring 60 språk. Gösta Berlings saga har översatts till drygt 50 språk och har nyligen kommit ut på grekiska.

Ledamot av Svenska Akademin[redigera | redigera wikitext]

År 1914 blev Lagerlöf som första kvinna invald i Svenska Akademien. Hjalmar Gullberg sa i sitt inträdestal när han 1940 efterträdde henne i akademin att hon var "drottningen i vår litteratur, den mest berömda av svenska kvinnor i världen sedan Heliga Birgitta".

70-årsdagen[redigera | redigera wikitext]

I samband med sin 70-årsdag den 20 november 1928, firades hon genom en festföreställning på Kungliga Teatern, som visade Kavaljererna på Ekeby, ett lyriskt drama i fyra akter som baserades på hennes roman Gösta Berlings saga.[5]

Politiskt engagemang[redigera | redigera wikitext]

Selma Lagerlöf deltog i kampen för kvinnlig rösträtt, bland annat som talare på den internationella rösträttskongressen i Stockholm 1911[6] och vid segerfesten 1919. Hon blev medlem i frisinnade landsföreningen 1916 och förblev sedan organiserad liberal livet ut. År 1934 var hon en av dem som skrev under uppropet för folkpartiets bildande. Hon var även aktiv i kommunpolitiken i Östra Ämtervik, där hon 1919 invaldes på de frisinnades lista till kommunalfullmäktig för fyra år.[7][8]

Selma Lagerlöf tog avstånd från förföljelsen av judarna i Tyskland1930-talet. Det ledde till en tysk bojkott men Lagerlöf lät sig inte påverkas, även om det fanns de som ville att hon skulle engagera sig än mer.[9] Hon hjälpte Nelly Sachs att fly till Sverige. Journalisten och författaren Bosse Schön hävdar att hon stödde rasbiologin.[10]

Brevväxling[redigera | redigera wikitext]

En fördjupad eller förnyad bild av Selma Lagerlöf har framkommit i och med att brevväxlingarna med Lagerlöfs två nära vänner/livskamrater, Sophie Elkan (Du lär mig att bli fri, 1992) och Valborg Olander (En riktig författarhustru, 2006) publicerats.[11][12] I breven beskrivs en mycket stark kärlek till de båda kvinnorna och det rådde förmodligen en kraftig rivalitet mellan Lagerlöfs två nära väninnor (en rivalitet som dock kan ha gällt både vänskap och kärlek), något som Elin Wägner också berörde i sin biografi över Lagerlöf (1942-43), med stöd av brevväxlingen mellan Olander och Lagerlöf och samtal med Valborg Olander under bokens tillkomst. Det är möjligt att Wägner också hade läst delar av Selmas brev till Sophie Elkan, som annars inte blev tillgängliga ens för forskare förrän 1990. Kärlek mellan personer av samma kön var vid denna tid inte accepterat, men samtidigt kunde gränsen mellan språkliga uttryck för vänskap och kärlek vara mera flytande än idag, ett arv från romantiken, som alla tre kvinnorna var starkt präglade av.

Även författarens brev till modern har getts ut, 1998 under titeln Mammas Selma.

Selma Lagerlöfs död[redigera | redigera wikitext]

Selma Lagerlöf fotograferad år 1928.
Porträttskulptur i brons av Jonas Högström på Nordkap i Landskrona

Torsdagskvällen den 7 mars 1940 satt hon tillsammans med sin syster, när hon började känna sig klen och trött. På natten blev hon häftigt sjuk och låg medvetslös till sängs en vecka. Lördag morgon klockan 07:25 den 16 mars avled Selma Lagerlöf, 81 år gammal, i sviterna av en hjärnblödning och lunginflammation. Hon begravdes i Östra Ämtervik på påskaftonen. Akten refererades i radion av Sven Jerring.

Postuma uppmärksammanden[redigera | redigera wikitext]

Målningar[redigera | redigera wikitext]

Carl Larsson porträtterade Lagerlöf 1902 och 1908, den senare tavlan finns att beskåda på Mårbacka.

Offentliga skulpturer[redigera | redigera wikitext]

En staty med en sittande Selma Lagerlöf med benen i kors i brons av Arvid Backlund finns i Rottneros park, en andra gjutning av samma staty invigdes 1955 vid American Swedish Institute i Minneapolis. En snarlik staty av en sittande Lagerlöf men utan korslagda ben utförd av Arvid Backlund finns i Karlstad, Sunne och Falun. En nyare staty föreställande en ung upprättstående Lagerlöf utförd av Jonas Högström finns i Landskrona. En byst gjord av Astri Taube finns i Rottneros park och en av Jón Leifsson utanför den tidigare skolan i Västra Vemmenhög.

Statyn i Landskrona är i brons och 165 cm hög, och invigdes hösten 2009. På morgonen den 2 februari 2013 upptäcktes att den blivit stulen. Den återfanns på eftermiddagen samma dag i en vassrugg inte långt från sin ordinarie plats.

Minnesmynt[redigera | redigera wikitext]

Till 150-årsminnet av Selma Lagerlöfs födelse släppte Sveriges Riksbank två minnesmynt, ett 200-kronorsmynt i silver och ett 2 000-kronorsmynt i guld. Båda har samma porträtt av Lagerlöf som motiv på framsidan. Silvermyntet har på frånsidan flygande gäss och guldmyntet en solros. Mynten är formgivna av Jon Holm.[13]

Selma Lagerlöf är sedan 1992 avbildad på den svenska 20-kronorssedeln.

Krater[redigera | redigera wikitext]

Planeten Venus större kratrar är uppkallade efter kända kvinnor. En av dessa heter Lagerlöf [14] efter just Selma Lagerlöf.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Film[redigera | redigera wikitext]

Selma (2009) är en två timmar lång tv-producerad film om den unga författaren som just slagit igenom på allvar med "Gösta Berlings Saga", och om den något äldre som precis ska motta Nobelpriset i litteratur. Helena Bergström spelade Selma Lagerlöf i filmen, som regisserades av Erik Leijonborg. Åsa Lantz stod för manuset.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Svenskt biografiskt handlexikon”. http://runeberg.org/sbh/lagerlof.html. Läst 21 april 2013. 
  2. ^ Ord och bild 1913
  3. ^ http://www.marbacka.com/selma_lagerlof.php
  4. ^ "Våldsam debatt i Akademien när Lagerlöf valdes" - Se även: Kjell Espmark, "Litteraturpriset. Hundra år med Nobels uppdrag", ss. 16ff. samt Henrik Schück, "Anteckningar till Svenska Akademiens historia 1883–1912", passim.
  5. ^ Erik Lindorm (1979). Gustaf V och hans tid: en bokfilm 1928–1938. Stockholm: Wahlström & Widstrand. ISBN 91-46-13379-8 
  6. ^ Talet, Hem och stat, finns att läsa i skriftsamlingen Troll och människor
  7. ^ Anders Johnson (2002). Kämpande liberalism. Stockholm 
  8. ^ Kvinnokavalkad : en bilderbok om svenska kvinnors liv 1918-1944, av Ellen Rydelius och Anna Odhe, Bonnier, Stockholm 1946, s. 27
  9. ^ Uppgifter i tre webbkällor:
  10. ^ SvD: Selma Lagerlöf kopplas ihop med rasbiologin
  11. ^ Selma Lagerlöf (1992). Ying Toijer-Nilsson. red. Du lär mig att bli fri. Selma Lagerlöf skriver till Sophie Elkan. Urval och kommentarer av Ying Toijer-Nilsson. Stockholm: Bonnier & Selma Lagerlöf-sällskapet. ISBN 91-0-055397-2 
  12. ^ Selma Lagerlöf (2006). Ying Toijer-Nilsson. red. En riktig författarhustru. Selma Lagerlöf skriver till Valborg Olander. Urval och kommentarer av Ying Toijer-Nilsson. Stockholm: Bonnier. ISBN 91-0-010529-5 
  13. ^ ”Pressmeddelande från Sveriges Riksbank” (PDF-fil). 12 mars 2008. http://www.riksbank.se/pagefolders/34431/nr13.pdf. Läst 9 januari 2009. 
  14. ^ Gazetteer of Planetary Nomenclature ... Lagerlöf on Venus
  15. ^ Ordfabriken

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Svenska kvinnor i offentlig verksamhet, Porträtt och biografier samlade och utgivna av N.S. Lundström, Uppsala 1924 s. 190
  • Fil. dr. Harald Schiller, Händelser man minns – en krönika 1920–1969, (1970)
  • Nationalencyklopedin (2007)
  • Sveriges befolkning 1890 Riksarkivet (2003)

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Föregångare:
Albert Theodor Gellerstedt
Svenska Akademien,
Stol nr 7

1914-1940
Efterträdare:
Hjalmar Gullberg