Hembränning

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
En primitiv hembränningsapparat
Äldre apparat för husbehovsbränning. Mäsken värms i kopparkärlet, ångan förs med ett rör ner i den vattenfyllda och tunnan till höger där den kyls till flytande form

Hembränning betecknar olovligt framställning av sprit, etanol. När sprittillverkning i hemmet varit tillåten har benämningen varit husbehovsbränning. Spritillverkning för eget bruk har varit förbjuden sedan 1885. Samma år infördes också spritskatt.

Process[redigera | redigera wikitext]

  1. Vanligen jäses socker, jäst och vatten till en svagt alkoholhaltigt mäsk, men i princip kan vilken svagt alkoholhaltig dryck som helst destilleras.
  2. Destillering av mäsken för att koncentrera alkoholen och få bort vissa föroreningar. Detta kan göras i någon form av hembränningsapparat; plastbrännare, FOA-brännare, spiralbrännare eller konventionell destillator. Innehav av destillationsapparat som är avsedd för spritframställning kräver tillstånd.
  3. Den destillerade spriten späds ut till ca 40 procent och hälls genom ett rör med aktivt kol en eller flera gånger. Kolreningen tar bort finkeloljor och andra obehagliga smakämnen som uppstått under jäsningen och som koncentreras av destillationen.

Den sprit som tillverkas på det här sättet är skadlig som all alkohol, men den kan inte i små mängder orsaka dödlig förgiftning och blindhet. Sådana skador orsakas av den metanol som är snarlikt etanol i lukt och smak men framställs genom en helt annan process. Samvetslösa försäljare blandar in metanol i etanol eller säljer den ren, vilket varje år orsakar många dödsfall.

Hembränningens historia[redigera | redigera wikitext]

1447 introducerades aqua vitae (destillerat vin) i Sverige för att användas i kruttillverkningen. Snart märkte man att vätskan var drickbar och blev snabbt så populär att Sten Sture efter bara drygt ett par decennier förbjöds den i Stockholm. Fram till 1600-talet var det endast bryggarskrået som hade rätt att tillverka brännvin för försäljning så hembränningen ökade i hela landet.Under fälttåg i Ryssland lärde sig svenskarna att bränna brännvin av säd och husbehovsbränningen förbjöds. Bristen på säd under nödåren efter Poltava gör att Karl XII förbjuder brännvinstillverkning av brödsäd. Svenskarna lär sig också tillverka brännvin av potatis under 1700-talets mitt. Eftersom potatis är en svårlagrad gröda blir brännvinsbränning ett sätt att ta hand om överskottet. Så sett hjälpte brännvinet till att sprida potatisen.[1]

1775 infördes ett statlig monopol på brännvinsbränning och man förbjöd all import av alkohol. Kronans brännerier blev efter en kort guldålder olönsamma och redan 1787 släpps husbehovsbränningen åter helt fri. Superiet ökade stadigt. 1829 drack svensken 46 liter brännvin per person och år (barn inräknade) och man beräknar att det fanns 175 000 brännvinspannor runt om i hemmen. 1850 talet bildades det första Systembolaget tillsammans med en tillverkningförordning och 1860 förbjöds åter husbehovsbränningen. I början på 1900-talet hade nykterhetsrörelsen tagit fart och det statliga monopolet på sprittillverkningen var ett faktum 1905. Vin & Spritcentralen förstatligades och fick då också monopol på vinförsäljningen 1919.

Hembränningen ökar vartefter alkoholen blir mer svåråtkomlig och dyr. Alltsedan Sverige blev medlem i EU 1995 och alkoholrestriktionerna stadigt blivt färre har antalet anmälningar om hembränning minskat. Nationellt anmäldes 1995 1338 fall i Sverige. 2013 var siffran nere på 94. Flest fall av hembränning anmäldes i norra Sverige. [2]. Avståndet till den billiga spriten verkar också ha betydelse.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Nationalencyklopedin
  2. ^ Statistik från Brottsförebyggande rådet, Brå

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Systembolagets hemsida

Alkoholens historia på https://www.systembolaget.se/OmSystembolaget/Systembolagets-historia/alkoholens-historia/