Öl

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Lageröl, arketypen för ett modernt öl.
Tutankhamun Ale. En autentisk kopia av ett egyptiskt öl, bryggt 1996.
Ett bryggeri på slutet av 1500-talet.
Ett bryggeri på slutet av 1700-talet.
Buteljering i ett bryggeri, 1945, Australien
Bryggeriet Abbaye Notre-Dame de Saint-Remy Rochefort, 2007.

Öl är en dryck (i huvudsak med visst innehåll av alkohol) som har producerats i uppskattningsvis 7 000 år. Det första ölet skapades troligtvis då stärkelse- och sockerrika bröd blöttes och jäste i kontakt med vilda jästsvampar. Den moderna bryggeritekniken utvecklades i huvudsak i kloster under medeltiden och de största tekniska framstegen i industrialiserandet av bryggprocessen skedde under 1700- och 1800-talen. Bryggeriindustrin är idag en multinationell miljardindustri med Kina som största producentland.[1]

Öl bestod ursprungligen av jäst, vatten och stärkelsebaserade ingredienser, i huvudsak malt men även vete, ris och majs. Humlens angenäma effekter upptäcktes under slutet av det första millenniet efter vår tideräkning och idag är humle en av huvudingredienserna i de allra flesta ölsorterna. Andra ingredienser kan vara potatis, kryddor och socker. Det finns flera olika öltyper, såsom spontanjäst öl, ale, lager och veteöl. Vissa öltyper är även regionspecifika och produceras utifrån de förutsättningar som finns i regionen. Processen kallas för bryggning. Idag produceras även ekologiskt öl och alkoholfritt öl. Liksom med andra alkoholhaltiga drycker kan måttligt intag av öl ha vissa positiva hälsoeffekter, medan de skadliga hälsoeffekterna av alkoholkonsumtion är långt fler.[källa behövs]

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

Ordet öl kommer från äldre fornsvensk tid. Fornsvenskans öl betydde öl, dryckeslag, gästabud. Det är ett gemensamt germanskt ord, eventuellt besläktat med latinets alumen som betyder ’alun’. I den fornnordiska mytologin kallades gudarnas dryck för bior och människornas dryck kallades för alu. Från alu kommer orden öl och ale. Tyskans Bier, engelskans beer, franskans bière, med flera har omstritt ursprung, men kan komma av latinets bibere 'dricka'. Ordet bärs kommer av bärjersöl 'bäjerskt, bayerskt öl'.[2] Medeltidstyska hade även ordet Äl, som användes för en variant som förbjöds i renhetslagarna.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Öl är en av de äldsta alkoholliknande dryckerna i människans historia.[3] Det är inte fastställt exakt när det första ölet tillverkades. Den första dokumentationen kring ölliknande dryck är uppskattningsvis 7 000 år gammal. Det är troligt att den första ölliknande drycken skapades genom att blött bröd jäste och därigenom skapades en lätt alkoholhaltig dryck.

Det tidigaste ölet[redigera | redigera wikitext]

Nästan alla sädesslag som innehåller socker kan jäsa genom kontakt med jästsvampar. Därmed är det troligt att ölliknande drycker utvecklades på flera olika platser samtidigt, där människor i samhällen hade börjat bruka jorden. Kemiska undersökningar av forntida lergods visar att öl framställdes för ungefär 7 000 år sedan i dagens Irak.

I Mesopotamien är det äldsta beviset för förekomsten av öl, en uppskattningsvis 4 000 år gammal, sumerisk minnestavla föreställande personer som dricker en dryck genom sugrör. En 3 900 år gammal dikt som hyllar Ninkasi, dryckens gudinna, innehåller historiens äldsta ölrecept. De tidiga bevisen för ölbryggeri antas dock vara småskalig produktion.

Öl nämns i Gilgamesheposet då Enkidu fick öl att dricka. "... han åt tills han var mätt, drack sju muggar öl, hans hjärta blev lätt, hans ansikte lyste och han sjöng ut sin glädje." Öl nämns även i Xenofons verk Anabasis, som skrevs någon gång mellan 390 och 370 f.Kr. Öl fick en viktig roll i Egypten, såpass viktig att James Death 1868 lade fram en teori om att mannan som Gud lät falla från himlen till israeliterna var en ölliknande dryck.[4]

De äldsta resterna av öl som hittats i Sverige härstammar från bronsåldern (ca 1800–500 f.Kr.). Under denna tid smaksattes ölet ofta med pors.[5]

Folkvandringstiden[redigera | redigera wikitext]

Folkvandringstiden, från cirka år 300 till 700 e. Kr., var en tid då många folkstammar flyttade över den europeiska kontinenten. Under den senare folkvandringstiden och tidig medeltid började humle tillsättas i öl, vilket gav ölet en mer balanserad smak och dessutom hade konserverande verkan.[6] Då ölet kunde lagras skapades nu förutsättningar för storskalig produktion och möjlighet att forsla ölet längre sträckor.[7] Till Norden kom dock humlen inte förrän på högmedeltiden.

Den nordiska vikingatiden[redigera | redigera wikitext]

Den tidiga medeltiden i norden kallas vikingatiden och liksom i merparten av norra och östra Europa konsumerades öl i stor utsträckning, likaså mjöd. Mjöd består till största delen av honung och vatten samt jäst och har en högre alkoholstyrka än öl. Mjödet ansågs besitta en gudomlig kraft som bland annat kunde skänka evigt liv. Det var finare att dricka mjöd och därför dracks det till fest; öl drack man till vardags. De första nordiska fynden som visar på att det druckits öl och mjöd är från bronsåldern. Det finns flera förklaringar till att öl och mjöd var så populära, till exempel smaken och alkoholen, samt dålig vattenkvalité och det stora behovet av dryck till all salt mat.[5] Eftersom humle var okänt i Norden under vikingatiden kryddades ölet istället med hjälp av enris eller pors. En nutida variant av detta fornnordiska öl är gotlandsdrickanGotland[källa behövs].

Medeltiden[redigera | redigera wikitext]

Medeltiden var i centrala Europa en period från ungefär 500-talet till 1500-talet. Under denna tid grundades många nya städer i mellersta och västra Europa. Även bryggandet av öl ökade i snabb takt. Öltillverkningen var störst i städerna då ölbryggeri i många länder var ett privilegium för adeln.

Under medeltiden var dricksvattnet ofta förorenat och eftersom ölet var bryggt var det ofta ett hälsosammare alternativ. Mäskningsmetoderna var inte lika effektiva som idag och man hade inte heller de framodlade jäststammar man nu använder. På grund av detta var alkoholhalten sällan högre än den som lättöl har idag, runt 2 procent. På Solbergaklostret dracks 14 tunnor öl per år och person vilket motsvarar 5 liter om dagen. Det var på klostren man utvecklade den moderna tekniken för att brygga öl.

Under denna tid var öl en av de vanligaste dryckerna. Det dracks dagligen av alla samhällsklasser i norra och östra Europa där naturen gjorde vindruveodling svårt. I södra Europa var vin den vanligaste drycken, men även öl var populärt, speciellt bland de lägre klasserna. Alkoholhaltiga drycker var i allmänhet populära då vattenkvalitén kunde variera och alkoholhaltiga drycker kokats. I England och delar av Nederländerna var den årliga ölkonsumtionen per person 275–300 liter under senmedeltiden. Öl klassades dock som ohälsosamt av grekiska och arabiska läkare.

Under medeltiden stiftades lagar i flera länder som krävde att ölbryggerierna skulle tillsätta humle i ölet. Det medförde, tillsammans med humlens angenäma egenskaper, att humleodlandet ökade kraftigt i många länder. I många andra länder stiftades lagar som mer eller mindre tvingade bönder att odla humle och humleodlingar.[8]

Världens troligen äldsta bryggeri som fortfarande är i drift är Weihenstephan i Freising nordost om München i Tyskland. Abboten Arnold från Benediktinerklostret fick där, år 1040, tillstånd av staden Freising att tillverka öl.

Från 1500-talet till industrialiseringen[redigera | redigera wikitext]

Under 1500-talet förändrades bryggerikonsten och pubar, kloster och gillen bryggde öl även för allmän konsumtion. Under 1500-talet kallades engelskt öl utan humle för ale, men under 1600-talet förändrades ordets innebörd till att omfatta alla former av starkt öl, då humle tillsattes i majoriteten av allt öl.

År 1516 instiftades i Bayern lagen Reinheitsgebot (renhetslagen) som begränsade ingredienserna i öl till vatten, korn och humle. Lagen är antagligen den äldsta lag som ännu är i bruk som reglerar födoämnen. Den har dock förändrats något, bland annat efter upptäckten av jäst. Under början av 1800-talet började man även brygga lageröl.

I Sverige infördes skatt på öl 1622 och det var uppsyningsmännen som hade kontroll över skatten och tillverkningen. Vid inköp av öl var man tvungen att först gå till en uppsyningsman och berätta hur mycket och vad för sorts öl man var intresserad av. På 1600-talet minskade den svenska konsumtionen av öl då brännvinet blev allt populärare samtidigt som många bryggerier förföll under krigsperioderna. Fallet var detsamma i stora delar av Europa, men i södra och mellersta Europa var det snarare kaffe, te och i viss utsträckning choklad som ersatte ölet.[7]

Industrialiseringen[redigera | redigera wikitext]

Den industriella revolutionen under 1700-talet skapade förutsättningar för en industrialisering av ölbryggandet. Viktiga framsteg var ångmaskinen, termometern och hydrometern som uppfanns under 1760- och 1770-talen. Två ölsorter som var viktiga för industrialiseringen av öl var lager och pilsner som tack vare långsam jäsning i kyla fick en bättre hållbarhet än tidigare ölsorter.[7]

Under denna tid smakade ölet mycket rök eftersom malten torkades över eld. Bryggare försökte minska röksmaken i ölet, men lyckades sällan väl. Exempelvis var ölet från West Country i västra England känt för att det var odrickbart – förutom för lokalbefolkningen och desperata personer.

Det var under 1800-talet som lageröl började bryggas i Sverige. Pilsnerölet började bryggas 1842 i Plzen i Tjeckien.

Saccharomyces carlsbergensis[redigera | redigera wikitext]

Emil Christian Hansen (18421909) var en dansk mykolog och fysiolog vars forskning var inriktad på jäsning. I Köpenhamn studerade han mikrobiologi och jäsning. Vid denna tid var det inte klargjort vad som gjorde att öl ibland blev dåligt och trots att Louis Pasteur upptäckt att en encellig mikroorganism var avgörande i processen som förädlade sockret till alkohol var hela jäsningsprocessen inte klargjord. Efter att Hansen prisats för sin avhandling om mikroorganismer i öl och vört anställdes han på Carlsbergs laboratorium. När han arbetat där ett par år drabbades Carlsbergs öl av ölsjukan, och Hansen fick i uppdrag att utreda orsaken. Hansen kom till den banbrytande upptäckten att jästen som användes består av flera olika svamparter och genom detta kunde han dela upp jästen i vildjäst och odlad jäst. Han odlade en jästsort som senare fick namnet Saccharomyces carlsbergensis och därigenom kunde ölen lagras länge utan risk för ölsjuka.[9] Detta skapade förutsättningar för en större produktion av öl samt en säkrare lagring. Idag används Saccharomyces carlsbergensis i nästan alla sorters lageröl.

Modernt öl[redigera | redigera wikitext]

Under 1800- och 1900-talen infördes alkoholförbud i flera länder. Många bryggerier gick då i konkurs. Ölbryggning var inte blott den äldsta kemisk-tekniska process som kom att tillämpas i industriell framställning, den var ofta också den tidigaste storindustrin över huvud taget, inte minst i u-länder. Idag finns många olika sorters öl, såsom lambic från Belgien, lager, veteöl och stout. Många bryggerier, främst i Europa, använder traditionell bryggeriteknik då kvalité och smak kan förändras vid användande av mer moderna metoder[källa behövs].

I en amerikansk studie från 2010 fann man att kvinnor som dricker öl löper större risk att drabbas av hudsjukdomen psoriasis. Studien, som pågick under tretton år och omfattade 82 000 kvinnor, fann bland annat att kvinnor som dricker minst fem öl i veckan löper dubbelt så stor risk att drabbas av sjukdomen.[10]

Bryggeriindustrin[redigera | redigera wikitext]

Ölbryggning var i många länder den första storindustrin. Idag är bryggeriindustrin en stor global industri med flera multinationella företag, och flera tusen mindre bryggerier. Det största producentlandet idag (2006) är Kina, följt av USA.[1] USA producerar 237,1 miljoner hektoliter öl per år (1995), att jämföra med Sveriges produktion på 5,5 miljoner hektoliter (1995).[11]

Mer än 133 miljarder liter öl säljs per år och industrin omsatte 294,5 miljarder dollar år 2006 enligt en uppskattning [12] I Sverige konsumeras 64,5 liter öl per capita årligen (1995) och det land där befolkningen dricker mest öl är Tjeckien, där invånarna konsumerar 160 liter öl per capita (1995).[11]

Under sommaren 2008 slogs världens största bryggerikoncern, brasiliansk-belgiska InBev och den tredje största, amerikanska Anheuser-Busch ihop till Anheuser-Busch InBev. Därmed skapades världens största bryggerikoncern.[13] Näst störst är SABMiller skapades då South African Breweries förvärvade Miller Brewing 2002.[14]

Ölproduktion[redigera | redigera wikitext]

De största ölproducenterna i världen (2007)[15]
Placering Land Ölproduktion (1000-tal hl)
1 Kina Kina 388 727
2 USA USA 207 990
3 Ryssland Ryssland 114 995
4 Brasilien Brasilien 104 436
5 Tyskland Tyskland 100 658
6 Mexiko Mexiko 81 176
7 Japan Japan 66 429
8 Storbritannien Storbritannien 51 358
9 Polen Polen 36 400
10 Spanien Spanien 35 569
11 Nederländerna Nederländerna 27 256
12 Sydafrika Sydafrika 27 178
13 Venezuela Venezuela 26 641
14 Kanada Kanada 23 924
15 Thailand Thailand 20 929
16 Tjeckien Tjeckien 19 897
17 Rumänien Rumänien 19 614
18 Belgien Belgien 18 565
19 Australien Australien 16 694
20 Vietnam Vietnam 16 665

Ölkonsumtion[redigera | redigera wikitext]

Länder med högst ölkonsumtion per capita samt Sverige (2010)[16] [17] [18]
Placering Land Ölkonsumtion per invånare och år (liter)
1 Tjeckien Tjeckien 158,6
2 Irland Irland 131,1
3 Tyskland Tyskland 110
4 Österrike Österrike 108,3
5 Australien Australien 104,7
6 Storbritannien Storbritannien 99
7 Polen Polen 95
8 Danmark Danmark 89,9
9 Finland Finland 85
10 Luxemburg Luxemburg 84,4
35 Sverige Sverige 50,1

Råvaror[redigera | redigera wikitext]

Malt[redigera | redigera wikitext]

Malt.
Olika maltsorter

Malt är säd vars korn först fått gro och därefter torka – så kallad mältning. Malt är basen i öl och dess sockerarter förjäses till alkohol (etanol), enzymer och kväve som behövs som näring till jästen. Under mältningen uppstår det enzymer, smakkomponenter och kväve i sädeskornen, enzymerna spjälkar stärkelsen i kornen till jäsbart socker, som jästen i sin tur kan förvandla till alkohol och koldioxid. Till olika typer av öl används olika sorters malt. Korn är det dominerande sädesslaget, och om andra sädesslag används är det nästan alltid i kombination med kornmalt. Vete används i vissa sorters öl, exempelvis Weissbier. Havremalt används i vissa sorters stout. Råg är ovanligt, men förekommer i tysk Roggenbier, finsk Sahti och några ale-varianter. Vid ölbryggning förekommer också ibland omältat spannmål, exempelvis ris och majs. Öl framställt endast på mältad spannmål kallas helmaltsöl.

Ölets färg ges av malten och rostningen av malten. För att bestämma den använder man sig av EBC (European Brewery Convention) där högre värde anger mörkare färg.

Vanligast är ljus malt som innehåller stora mängder av sockerbildningsenzym. Ljusa maltsorter är bland annat pilsner- och lagermalt (3–4 EBC), pale ale-malt (4–7,5 EBC), wienermalt (5–8 EBC), vetemalt (5 EBC) och münchnermalt (8–25 EBC). Karamellmalt (100–300 EBC) använder man när man brygger mörkare öler för att ge dem färg, arom och stomme. Den förekommer även i en form som kallas kristallmalt.

Färgmalter används särskilt ofta vid framställningen av mycket mörka ölsorter, till exempel porter. Färgmalt kallas chokladmalt (1000 EBC) rostad malt (1000–1500 EBC) bland annat.

Humle[redigera | redigera wikitext]

Humulus lupulus L. Familj: Cannabaceae av släktet Humulus. Humle är en flerårig ört vars honblommor används vid ölbryggning. Humlens syra har en svag antibiotisk effekt på grampositiva bakterier vilket hjälper jästen att utvecklas och fermeneteras till ett gott öl. Humlen ger även en bäska av bitterämnen (exempelvis lupulin) som balanserar sötman som malten ger. Humlen har också en konserverande effekt och binder skummet. Olika sorters humle ger olika smak och doft. Ölets smak och doft påverkas även av när i processen humlen tillsätts. Några av de främsta humleodlingsländerna är England, Tyskland, Tjeckien, Slovenien och USA. Det finns ett otal olika sorter humle, av vilka ett tjugotal har stor industriell användning. En av de mest kända humlesorterna, Saaz, odlas i Tjeckien, och används oftast i pilsner.

Artnamnet lupulus är en diminutiv form av det latinska ordet lupus (varg) och namnet på humle hos Plinius. Gallhumle och fukhumle är namn på hanplantorna, medan knopphumle är namn på honplantor.

Jäst[redigera | redigera wikitext]

Jäsningsprocesserna kan delas upp i grupperna överjäst och underjäst samt ibland även spontanjäst. Vid ölbryggning används flera olika sorters jäst. Exempelvis används överjästet Saccharomyces cerevisiae vid bryggning av många sorters ale medan lager och lagerlika ölsorter använder underjäst såsom Saccharomyces pastorianus eller Saccharomyces carlsbergensis som den också kallas.

Vatten[redigera | redigera wikitext]

Vatten är den dominerande ingrediensen. Vattnet kan ha stor betydelse för ölets smak. Mineraler i vattnet samt dess hårdhet har betydelse för ölets karaktär och vissa regioners vatten passar bättre till vissa öltyper. Idag behandlar man även vattnet på olika sätt. Exempelvis tillsätter svenska bryggerier ofta kalciumsulfat för att göra vattnet hårdare och därmed öka syrahalten i ölet (så kallad burtonisering). För att brygga en liter öl kommersiellt krävs ca 3,3 liter vatten.[19]

Tillsatser[redigera | redigera wikitext]

Huvudingredienserna i öl är således malt, humle, jäst och vatten. Enligt den gamla tyska Reinheitsgebot från 1516 är det de enda tillåtna ingredienserna. Ibland används vissa tillsatser för att skapa speciella ölsorter eller för att ändra ölets karaktär och alkoholhalt. De vanligaste tillsatserna är konserveringsmedel, socker, råfrukt och olika kryddor.

Konserveringsmedel utgörs traditionellt av en liten mängd askorbinsyra som tillsätts. Detta har dock minskat i omfattning under de senaste 10 åren, till viss del på grund av bättre tillverkningsmetoder.

Socker i olika former kan tillsättas för att förstärka jäsningen och få ett starkare öl med högre alkoholhalt eller för att få en sötare smak. Såväl vanligt socker som farin, kandisocker och mjölksocker (främst i Milk stout) förekommer.

Råfrukt är olika slags spannmål som läggs i vörten utan att först mältas. Ofta består råfrukten av ris eller majs, men också omältat vete, råg eller korn betecknas som råfrukt. Råfrukten innehåller inte de enzymer som behövs för att stärkelsen ska omvandlas till förjäsbara sockerarter, men de enzymer som finns i malten kommer även att ge sig på råfrukten. Ett öl kan alltså inte göras på enbart råfrukt. Så länge majs och ris var billigare än spannmål användes mycket råfrukt i svensk lager, men idag är det dyrt att använda råfrukt, varför bryggerierna kan stoltsera med "helmaltsöl". Internationell lager innehåller ofta mycket råfrukt, vilket kan kännas på smaken. Ofta känner man också en doft av majs när man luktar på ölet.

Kryddor av olika slag förekommer i vissa öltyper, ibland som ett komplement till humle, ibland som ensam smakgivare. Man är ofta ute efter en bitter smak för att balansera den söta malten. Exempel på kryddor är pomerans, koriander, fänkål, ljung, skott av tall, muskot, kryddnejlika och kanel.

I vissa belgiska och skotska ölsorter används frukt, och i enstaka fall även grönsaker. Vanligast är en blandning av lambik och körsbär som går under namnet kriek. Danskt hvidtøl kan smaksättas med lakrits.

Bryggprocessen[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Ölbryggning

Öltillverkningen kan delas in i sex olika moment. Alla bryggerier har en bryggmästare med sitt eget, unika sätt att göra öl. Det kan vara små eller stora förändringar i de olika bryggstegen som skiljer de olika ölen åt, men grundprincipen är att en volym av malt urlakas med hjälp av varmt vatten, där smaker, proteiner och sockerarter frigörs beroende på vilken temperatur vattnet har. Denna blandning av malt och vatten (så kallad mäsk) urlakas och filtreras sedan (vilken då kallas för vört) innan den kokas tillsammans med den smaksättande ingrediensen humle och andra eventuella kryddor eller andra smakgivare. Slutligen kyls ölet ner till under rumstemperatur och en viss typ av jäst tillsätts.

Alkoholhalt[redigera | redigera wikitext]

Alkoholen i ölet kommer i huvudsak från metaboliseringen av socker som sker vid jäsningen. Mängden socker i vörten och vilka jästarter som används är de huvudsakliga faktorerna som bestämmer mängden alkohol i ölet. Ibland tillsätts extra socker och enzymer för att öka mängden alkohol eller förändra ölets karaktär.

Styrkan på ölet varierar från låga 0,1 volymprocent alkohol upp till 60 volymprocent. Världens starkaste öl presenterades i juli 2010 då nederländska 't Koelschip hade bryggt Start of the Future.[20]. Öl upp till omkring 25% har framställts med speciell jäst. Starkare öl framställs genom destillation.

I vissa länder kallas öl med väldigt hög alkoholhalt inte för öl, utan för maltsprit. Öl med under 0,5 volymprocent kan räknas som alkoholfritt öl. Alkohollagen i Sverige gäller endast för drycker med en alkoholhalt på över 2,25 volymprocent alkohol, så de under det har ingen alkoholskatt och kan säljas även till minderåriga. Detsamma gäller alkoholfritt vin och cider. I Norge går istället gränsen vid 0,7 volymprocent alkohol.

Några sorters öl med låg alkoholhalt, som tafelbier (bordsöl), serveras som måltidsdryck i belgiska skolor eftersom det antas vara nyttigare än sockrad läsk.[21] Lättöl var en av valbara måltidsdrycker för värnpliktiga.

Öltyper[redigera | redigera wikitext]

De huvudsakliga öltyperna.

Spontanjäst öl[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Spontanjäst öl

Spontanjäst öl är den äldsta öltypen. Spontanjäsning innebär att man låter fria jästpartiklar i luften starta jäsprocessen. I stort sett förekommer det numera bara i närheten av Bryssel, Belgien där man brygger lambic, som är grunden för en hel familj öl. Spontanjäsning är svår att styra, och tar mycket lång tid. Jäsningen sker i olika steg under ett par år, men man kan börja sälja lambik som är tre till fyra månader gammalt. Man har identifierat ett åttiotal olika jästarter i spontanjäst öl, och i ett enda spontanjäst öl brukar mellan tio och tjugo jäststammar vara aktiva.

Ale[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Ale (öltyp)

Till ale räknas i princip alla öl som är överjästa, såsom brittisk, irländsk och belgisk ale, porter, stout och kölsch. Veteöl är också en typ av överjäst öl, men räknas för det mesta som en egen grupp. Jäsningen sker oftast med jästarten saccharomyces cerevisiae, som renodlats bland de åttiotal jästsvampar som kan vara aktiva vid spontanjäsning. Arten är effektivare än de jäster som är aktiva vid spontanjäsning, vilket ger möjlighet att jäsa ölet till en högre alkoholhalt och en renare doft. Överjästen är dock mindre effektiv än underjästen, som ger ett ännu renare öl, med färre estrar och mindre restsötma. Vid överjäsning bildas ett tjockt jässkum överst på jäskaret, därav namnet överjäst.

Lager[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Lageröl

Lager är ett samlingsnamn för alla underjästa ölsorter. Färgen varierar från mycket ljust gul till brunsvart, beroende på vilken maltsort som använts. Pilsner och Münchner är två klassiska varianter av lageröl. Vid underjäsning används jästarten saccharomyces carlsbergensis (som numera oftast kallas saccharomyces pastorianus) eller saccharomyces uvarum. Jäsningen sker vid relativt låg temperatur, och när inget jäsbart socker finns kvar sjunker jästen ner till botten, därav namnet underjäst. Efter jäsningen lagras ölet i stora svala tankar, ofta strax över 0 °C, därav namnet lageröl.

Veteöl[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Veteöl

Veteöl framställs genom att man använder en del mältat vete för att tillverka det. Eftersom mältning av vete inte frigör samma enzymer som mältning av korn, kan man inte göra ett öl på enbart vetemalt. Enzymerna behövs för att skapa jäsbart socker av stärkelsen i säden. Veteöl tillverkas främst i södra Tyskland och i Belgien. Det är överjäst, och tekniskt sett ett slags ale. Resultatet är allmänt en frisk törstsläckande öl med viss syrlighet.

Potatisöl[redigera | redigera wikitext]

Handledning för Potatisöl, Bonnier 1848
Huvudartikel: Potatisöl

Potatisöl framställs genom att man använder den billigare råvaran potatis, alternativt blandar malt och potatis.Kryddning med koriander, kanel, nejlikor, paradiskorn och violrot kan användas.

Alkoholfri öl[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Alkoholfritt öl

Det finns en relativt stor marknad för alkoholfritt öl. Av de alkoholfria drycker som säljs på Systembolaget säljs alkoholfritt öl mest. Alkoholfritt öl smakar väldigt likt alkoholhaltigt öl, då öl från början har en relativt låg alkoholhalt. Då ölets smak till stor del kommer av humlen gör den lägre alkoholhalten ingen större smakskillnad.[22] Alkoholfritt öl är dock inte alltid helt alkoholfritt och får ha en alkoholhalt på max 0,5 procent.

Färsköl[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Färsköl

Ofiltrerade och opastöriserade öl kallas i Sverige felaktigt för färsköl. Färsköl var det namn som Gamla Stans Bryggeri kallade sin ofiltrerade opastöriserade öl de gjorde en gång i tiden och tappade på flaska. Efter detta kallas opastöriserad och ofiltrerad öl felaktigt för färsköl i Sverige. Denna öl fortsätter inte att jäsa på flaska som många tror. Den produkt som gör det är ett öl som kallas flaskkonditionerat, på engelska bottle conditioned. I Storbritannien kallas ofiltrerad opastöriserad öl som får sin slutjäsning på fat för real ale. Detta öl fortsätter jäsa en andra gång efter tappningen på fat (en speciell modell med pluggbar öppning kallade cask), flaska eller burk. De förvaras optimalt horisontellt i en kall miljö (13 °C). Real ale skall inte pressas ut med koldioxid utan hällas ut genom att ett munstycke som fästs så att ölet rinner ut av sig självt. Alternativt kan en handpump användas. Eftersom detta rör upp bottensatsen måste ölet vila så att bottensatsen kan sjunka igen innan det dricks.

Servering och paketering[redigera | redigera wikitext]

Édouard Manets målning La Serveuse de Bocks föreställer en ölservitris.
Zlatopramen på flaska.
Estrella Damm på burk.

Serveringstemperatur[redigera | redigera wikitext]

Ölets temperatur påverkar upplevelsen. Lägre temperaturer rekommenderars för vissa sorters öl, som ljus lager, medan högre temperatur låter de rundare smakerna i exempelvis stout och ale komma fram bättre. Den brittiske ölexperten Michael Jackson föreslog en femgradig skala för serveringstemperaturer. Väl kylt (7 °C) för ljus lager, kylt (8 °C) för veteöl, lätt kylt (9 °C) för mörk lager och tyskt veteöl, källarsvalt (13 °C) för ale, stout och de flesta belgiska öl och rumstemperatur (15,5 °C) för stark mörk ale och kornvin (barley wine).[23]

Fat[redigera | redigera wikitext]

I barer och restauranger serveras ofta öl på fat. Fatet (oftast 30 l stort) är för det mesta tillverkat av metall och ölet utsätts för ett tryck av koldioxidgas vilket gör att det drivs ut genom ett munstycke. Fatet kan i större anläggningar ersättas med stora tankar försedda med flytande lock, en "flyttank". En del ölsorter, främst stout som Guinness, serveras med en gasblandning av kvävgas och koldioxid vilket producerar finare bubblor.

Flaska[redigera | redigera wikitext]

Öl kan även serveras och förvaras på flaska. Världens första standardflaska för öl var den svenska så kallade knoppflaskan som kom på marknaden 1884. De flesta ölsorter, förutom real ale, filtreras för att renas från jäst då de tappas upp på flaska, även om det i vissa ölsorter tillsätts ny jäst efter tappningen. Öl på flaska bör hällas upp på ett ganska hårdhänt sätt, så att ölet slås mot botten på glaset. Det gör att kolsyran frigörs mera och en större del av alla smakämnen frigörs. Om det finns en bottensats i ölet kan man dock vara försiktigare vid upphällningen så att inte bottensatsen blandas med det övriga ölet, om inte målet med jästfällningen är att den ska vara en del av smaken, som i veteöl.

Burk[redigera | redigera wikitext]

I stora delar av världen dricks mycket öl på burk. Storleken varierar mellan olika länder, men brukar vanligtvis rymma 33 cl och 50 cl. Burkar skyddar ölet från ljus och har bättre hållfasthet än flaskor. Ölburken uppfanns för att bevara ölets kvalité men blev snart förknippad med massproducerat billigt öl, trots att förvaring i burkar ger ungefär samma kvalité som flaskor.[24]

Beskattning av öl[redigera | redigera wikitext]

Beskattning av öl kan utgå från två principer, antingen stamvörtstyrkan eller alkoholhalten. Alkoholhalten beror på stamvörtsyrka och jäsningsgrad. Skatteklasser får inte förväxlas med öltyper.

Tyskland[redigera | redigera wikitext]

I Tyskland beskattas öl efter stamvörtstyrkan.[25] Skattesatsen 2009 var 0,787 Euro för varje grad Plato per hektoliter öl.[26]

Klass Stamvörtstyrka
grader Plato
Alkoholhalt
volymprocent
Skatt per liter öl
2009[26]
Skatteklassens andel
av den tyska ölproduktionen
Anmärkning
Einfachbier 1,5–6,9 0,5–1,5 skattefritt 0,1 %
Schankbier 7–10,9 0,5–2,6 0,06-0,07 Euro 0,2 % Berliner Weisse
hör till denna
kategori [27]
Vollbier 11–15,9 3–5,3 0,07 - 0,13 Euro 99 %
Starkbier 16 och högre 5–10 % från 0,13 Euro 0,7 %

Källa:[28]

Schweiz[redigera | redigera wikitext]

I Schweiz beskattas öl efter stamvörtstyrka.[29]

Klass Stamvörtstyrka grader Plato
Leichtbier 10,0 och lägre
Normalbier 10,1–14
Spezialbier 10,1–14
Starkbier 14,1 och högre

Källa:[29]

Sverige[redigera | redigera wikitext]

I Sverige beskattas öl med en alkoholhalt över 0,5 volymprocent efter alkoholhalten. Skatten är 1,66 krona per volymprocent alkohol och liter öl. Ett särskilt undantag görs för öl med en alkoholhalt under 2,8 volymprocent, där skatten är 0 kronor.[30]

Alkoholhalt i
volymprocent
Skatteplikt Tillåten detaljhandel
0–0,5 Ej skattepliktigt Oreglerat av alkohollagstiftningen
0,5-2,8 Skattepliktigt, men skatten är 0 kronor Livsmedelshandel, bryggerier och Systembolaget
2,81–3,5 Skattepliktigt Livsmedelshandel, bryggerier och Systembolaget
3,51- Skattepliktigt Systembolaget

Denna alkoholskatt tas ut från tillverkare eller importörer. Till detta kommer moms, 25 % vid över 3,5 % alkohol och 12 % annars, som tas ut från alla som säljer öl.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Öltyper[redigera | redigera wikitext]

Relaterade termer[redigera | redigera wikitext]

Kärl[redigera | redigera wikitext]

Trivia[redigera | redigera wikitext]

Alkohol[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från spanskspråkiga Wikipedia
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia

Historik

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] ”Industry Browser – Consumer Non-Cyclical – Beverages (Alcoholic) – Company List”. Yahoo! Finance. http://biz.yahoo.com/p/bevalcmktd.html. Läst 2007-11-05. 
  2. ^ Nationalencyklopedins ordbok
  3. ^ The Barbarians Beverage. Max Nelson .
  4. ^ The Beer of the Bible. ASIN B000889GP4. James Death.
  5. ^ [a b] Nationalencyklopedin uppslagsord Öl, Historik, Sverige. Nationalencyklopedin. Läst 22 december 2007.
  6. ^ Humle – inte bara bittert i ölen. Uppsala universitet Linné online. Läst 12 december 2007.
  7. ^ [a b c] Nationalencyklopedin uppslagsord Öl, Historik. Nationalencyklopedin. Läst 12 december 2007.
  8. ^ Nationalencyklopedin uppslagsord Humle, Humleodling. Nationalencyklopedin. Läst 22 december 2007.
  9. ^ Opfindelseskanon: Carlsbergs gær. DR (Danmarks Radio). 18 juli 2006. Läst 22 december 2007.
  10. ^ Öl ökar risken för psoriasis, Dagens Nyheter, 18 augusti 2010. Läst 24 augusti 2010.
  11. ^ [a b] Nationalencyklopedin uppslagsord Bryggeriindustri, Tabell: bryggeriindustri. Nationalencyklopedin. Läst 22 december 2007.
  12. ^ ”Beer: Global Industry Guide”. Research and Markets. http://www.researchandmarkets.com/reports/53577/beer_global_industry_guide.htm. Läst 2007-11-05. 
  13. ^ ”Anheuser-Busch Agrees to Be Sold to InBev”. New York Times. 14 juli 2008. http://www.nytimes.com/2008/07/14/business/worldbusiness/14beer.html?ref=europe. Läst 27 januari 2009. 
  14. ^ Brewer to snap up Miller for $5.6B”. CNN. 2002-05-30. http://archives.cnn.com/2002/BUSINESS/05/30/sab.miller/. Läst 2007-11-04. 
  15. ^ http://www.icap.org/LinkClick.aspx?fileticket=zcLOoIlydvE%3D&tabid=235
  16. ^ Ölkonsumtion i världen – rent statistiskt 2014-03-19
  17. ^ Sveriges Bryggerier: Konsumtion av öl i liter per invånare 2014-03-19.
  18. ^ Coladryckerna dominerar läskkonsumtionen 2014-03-19.
  19. ^ http://www.carlsberggroup.com/investor/news/Pages/MostEfficientGlobalBrewer.aspx "3.3hl water required to produce 1hl beer (2010: 3.5hl water required)" Läst 2012-06-10
  20. ^ ”Dutch Brewery Releases Strongest Beer (60%) in the World”. [eater.com eater.com]. 29 jul 2010. http://eater.com/archives/2010/07/29/dutch-brewery-unveils-new-cheaper-strongest-beer-in-the-world.php. Läst 29 november 2010. 
  21. ^ The Guardian. School dinner? Mine’s a lager, please
  22. ^ Alkoholfritt med allt bättre smak. Systembolaget. Läst 23 december 2007.
  23. ^ Scottish island's summer brew beats British 'Belgians' and 'Germans'. Beerhunter.com.Läst 24 december 2007.
  24. ^ ”Beer Packaging Secrets”. All About Beer Magazine. http://www.allaboutbeer.com/features/packaging.html. Läst 2007-11-05. ”From a quality point of view, cans are much like bottles.” 
  25. ^ Bundesministerium der Finanzen, Zollverwaltung: Die Höhe der Biersteuer http://www.zoll.de/b0_zoll_und_steuern/b0_verbrauchsteuern/h0_biersteuer/b0_hoehe_der_biersteuer/index.html 2008-10-22
  26. ^ [a b] Bundeszollverwaltung: Die Höhe der Biersteuer http://www.zoll.de/b0_zoll_und_steuern/b0_verbrauchsteuern/h0_biersteuer/b0_hoehe_der_biersteuer/index.html 2009-08-13
  27. ^ http://www.germanbeerinstitute.com/Schankbier.html 2009-08-13
  28. ^ German Food Guide, http://www.germanfoodguide.com/beer-class.htm 2008-10-22
  29. ^ [a b] Eidgenössische Zollverwaltung EZV http://www.ezv.admin.ch/zollinfo_firmen/steuern_abgaben/00386/index.html?lang=de 2008-10-22
  30. ^ ”Lag (1994:1564) om alkoholskatt”. https://lagen.nu/1994:1564. Läst 22 mars 2012. 


Commons-logo.svg
Wikimedia Commons har media relaterad till Öl.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]