Hexogen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Hexogen
Strukturformel
Molekylmodell
Systematiskt namn 1,3,5-trinitroperhydro-1,3,5-triazin
Övriga namn Cyclonit, RDX
Kemisk formel C3N3H6(NO2)3
Molmassa 222,12 g/mol
Utseende Vita kristaller
CAS-nummer 121-82-4
SMILES C1N([N+](=O)[O-])CN[N+](=O)[O-])CN1[N+](=O)[O-]
Egenskaper
Densitet 1,82 g/cm³
Löslighet (vatten) Olöslig
Smältpunkt 205,5 °C
Kokpunkt 234 °C
Faror
Huvudfara
SI-enheter & STP används om ej annat angivits

Hexogen, cyklotrimetylentrinitramin, är en nitramin och är ett högexplosivt sprängämne, främst använt för militära ändamål. I ren form ett vitt pulver som framställs genom nitrering av hexametylentetramin, som i sin tur framställs av metanol och ammoniak. Det är även känt under namnen cyclonit och RDX (Research Department eXplosive). Det börjar sönderfalla vid 170 °C och smälter vid 205 °C.

Hexogen kännetecknas av att det har lägre detonationshastighet och energiinnehåll jämfört med pentyl, men i gengäld är mindre känsligt för mekaniska stötar.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Hexogen framställdes först för medicinska ändamål av tysken Hans Henning år 1899. Först 1920 insågs ämnets explosiva egenskaper.

Användning[redigera | redigera wikitext]

Sedan andra världskriget blandas hexogen med trotyl och vax, till hexotol, vilket stundtals förekommer som sprängladdning i granater. Hexogen används även i plastiska sprängämnen som C-4.

Se även[redigera | redigera wikitext]