Himmelska fridens torg

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Himmelska fridens torg.

Himmelska fridens torg eller mer korrekt Torget vid Himmelska fridens port (Tiān'ānmén Guǎngchǎng 天安門廣場 eller 天安门广场) är världens största torg, beläget i centrala Peking i Kina utanför Himmelska fridens port som leder till den Förbjudna staden. Det är 880x500 meter eller 440 000 m². Största delen av torget är en stor öppen yta för militärparader.

På platsen där Himmelska fridens torg nu ligger, låg tidigare det kinesiska kejsardömets ministerier. De enda av de ursprungliga byggnaderna som bevarats är den sydliga stadsporten Qianmen och porten mot den Förbjudna staden, Tiananmen. Dess två massiva stenportar förbands ursprungligen av en låg processionskorridor i nord-sydlig riktning. Korridoren omgärdades på båda sidor av höga stenmurar och användes av kejserliga processioner vid kejsarens resor och officiella högtider.

Dagens Himmelska fridens torg, liksom byggnaderna runt omkring torget, planerades och byggdes under 1950-talet med hjälp av sovjetiska experter. Torget är byggt med Röda torget i Moskva som förebild. Vid Himmelska fridens torg ligger bland annat Kinas nationalmuseum, Kinas folkkongress, Folkets stora hall, Mao Zedongs (Folkrepubliken Kinas grundare) mausoleum och Monument över folkets hjältar. Torget har varit platsen för många viktiga politiska händelser som till exempel utropandet av Folkrepubliken Kina den 1 oktober 1949.

Mellan den 15 april och 4 juni 1989 hölls omfattande studentdemonstrationer på torget med omgivningar. Studenter från bland annat Pekinguniversitetet och Tsinghuauniversitetet demonstrerade mot korruption i kommunstpartiet och krävde större demokratiska och mänskliga rättigheter i Kina. Demonstrationerna slogs ned med våld av Folkets befrielsearmé på order av Deng Xiaoping. Enligt officiella källor dödades några hundra människor, men inofficiella tal pekar på upp emot 3000 dödsoffer.[1]

Även andra kinesiska organisationer har gjort försök att demonstrera på Himmelska fridens torg, bland annat den internationellt uppmärksammade rörelsen Falun Gong.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Kampen om historien”. Fokus.se. http://www.fokus.se/2009/06/kampen-om-historien/. Läst 10 oktober 2013. 

Se även[redigera | redigera wikitext]