Honungsvisare
| Honungsgökar | |
.jpg) Fjällig honungsgök (Indicator variegatus) | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Hackspettartade fåglar Piciformes |
| Familj | Honungsgökar Indicatoridae |
| Vetenskapligt namn | |
| § Indicatoridae | |
| Auktor | Swainson, 1837 |
| Släkten | |
| Synonymer | |
| Honungsvisare | |
2.jpg) Wahlbergs honungsgök (Prodotiscus regulus) | |
Honungsgökar (Indicatoridae) är en familj som tillhör ordningen hackspettartade fåglar. Den andra delen av namnet, "gökar", kommer av att de liksom gökfåglarna lägger sina ägg i andra fåglars reden för att dessa ska ta hand om ungarna. Honungsgökarna är dock inte särskilt nära besläktade med gökfåglarna.
Utseende
De flesta av arterna har en gråbrun fjäderdräkt men några arter har även starkt gulfärgade fjädrar. Alla arter inom familjen har ljusa yttre stjärtfjädrar som är vita hos alla de afrikanska arterna.
Ekologi
Honungsgökarna tillhör en liten grupp fåglar som regelbundet lever av vax. De äter även larver av exempelvis Galleria mellonella, både flygande och krypande insekter, spindlar, och ibland även frukt.
En eller två arter av honungsgök har ett unikt beteende i att den letar upp termitbon och bikupor, för att därefter leda människor och möjligen också större däggdjur (enligt myten honungsgrävlingen) till boet/kupan. Efter att djuret eller människan försett sig äter honungsgöken av kvarvarande vax och larver. Honungsgökar är utrustade med speciella enzymer i magen som gör att den kan smälta vaxet i vaxkakorna och därmed tillgodogöra sig dess energi.
Denna symbios mellan människa och fågel är väl dokumenterad hos arten svartstrupig honungsgök och vissa menar att det även förekommer hos fjällig honungsgök, medan andra motsäger detta.[1][2] Detta beteende går långt tillbaka och det är ingen tvekan om att det är honungsgöken som börjat locka med sig människan och andra däggdjur.
Häckning
Häckningsbeteendet hos åtta arter inom släktena Indicator och Prodotiscus är kända och alla dessa arter är, i likhet med gökar häckningsparasiter vilket innebär att de lägger sina ägg i andra fåglars bo för att de ska föda upp ungarna. På så vis slipper honungsgökarna att leta mat och ta hand om ungarna. Flertalet föredrar att lägga sina ägg i bon av fåglar som häckar i trädhålor, ofta hos andra hackspettar men släktet Prodotiscus parasiterar bobyggande arter som fåglar inom familjen Zosteropidae eller sångare. Det finns dokumenterat hur honungsgökarnas ungar sparkar ut värdfågelns ungar eller hackar sönder deras ägg.
Systematik och utbredning
Det finns fyra släkten i familjen med tillsammans 17 arter. Merparten lever i Afrika och två arter i Sydöstasien.
Arter
- Släkte Prodotiscus
- Cassins honungsgök (Prodotiscus insignis)
- Grå honungsgök (Prodotiscus zambesiae)
- Wahlbergs honungsgök (Prodotiscus regulus)
- Släkte Melignomon
- Gulfotad honungsgök (Melignomon eisentrauti)
- Zenkers honungsgök (Melignomon zenkeri)
- Släkte Indicator
- Pygméhonungsgök (Indicator pumilio)
- Willcocks honungsgök (Indicator willcocksi)
- Blek honungsgök (Indicator meliphilus)
- Dvärghonungsgök (Indicator exilis)
- Tjocknäbbad honungsgök (Indicator conirostris)
- Mindre honungsgök (Indicator minor)
- Fläckhonungsgök (Indicator maculatus)
- Fjällig honungsgök (Indicator variegatus)
- Gulgumpad honungsgök (Indicator xanthonotus)
- Malajhonungsgök (Indicator archipelagicus)
- Svartstrupig honungsgök (Indicator indicator)
- Släkte Melichneutes
- Lyrstjärtad honungsgök (Melichneutes robustus)
Referenser
Noter
Källor
Delar av artikeln är översatt från engelska Wikipedias artikel Honeyguide där följande källor anges:
- Friedmann, Herbert,The Honeyguides, National Museum (Bulletin 208), 1955
- Short, Lester, & Jennifer Horne, Toucans, Barbets and Honeyguides, Oxford University Press, 2002, ISBN 0-19-854666-1