Honungsgrävling

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Honungsgrävling
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Mellivora capensis
Mellivora capensis
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Ordning Rovdjur
Carnivora
Familj Mårddjur
Mustelidae
Underfamilj Mellivorinae
Gray, 1865
Släkte Mellivora
Storr, 1780
Art Honungsgrävling
M. capensis
Vetenskapligt namn
§ Mellivora capensis
Auktor Schreber, 1776
Utbredning
Utbredningsområde
Utbredningsområde
Den helt svarta varianten
Den helt svarta varianten
Hitta fler artiklar om djur med

Honungsgrävling (Mellivora capensis), även kallad ratel, är ett rovdjur i familjen mårddjur som förekommer i Afrika och Asien. Trots namnet räknas arten inte till de egentliga grävlingarna (Melinae) utan till en egen underfamilj, Mellivorinae.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Pälsen har en kännetecknande svart-grå-vit mönstring. Den övre delen från bakhuvudet till svansens rot är vit eller gråvit. Genom en skarp gräns skiljs den undre delen som är svart. Även ansiktet och extremiteterna är svarta. I några afrikanska skogsområden, till exempel i norra Kongo-Kinshasa, finns dock individer som är helt svarta.

Extremiteterna och svansen är i jämförelse med kroppen förhållandevis korta. Vid de främre fötterna finns skarpa klor. Den relativt tjocka huden hänger löst på kroppen. Huvudet är brett och har en kort och spetsig nos samt små ögon. Djuret saknar yttre öron. Grävlingen får som vuxen en kroppslängd på mellan 60 och 77 cm och svansen kan öka totallängden cirka 20 till 30 cm. Hanar är oftast lite tyngre än honor och når en vikt mellan 7 och 13 kg.

Utbredning och habitat[redigera | redigera wikitext]

Utbredningsområdet av honungsgrävlingen omfattar stora delar av Afrika och Asien. I Afrika finns arten nästan på hela kontinenten från Marocko och Egypten till Sydafrika. I Asien sträcker sig utbredningsområdet från Arabiska halvön över centrala Asien (Turkmenistan) till Indien och Nepal. Dessa djur förekommer i olika habitat, till exempel gräsmarker och stäpper, tempererade skogar samt bergsregioner upp till 3000 meter över havet. De undviker däremot allt för heta och våta områden som öken och regnskog.

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Aktivitet och socialt beteende[redigera | redigera wikitext]

Honungsgrävlingar är huvudsakligen aktiva i gryningen eller på natten. I regioner långt ifrån civilisationen och områden med kyligt klimat kan de vara aktiva även på dagen. Som viloplatser använder de oftast egna utgrävda lyor. Dessa är vanligtvis mellan en och tre meter långa och slutar i ett litet rum som, utom vid parningstid, saknar polstring. Ibland bor honungsgrävlingar i naturliga grottor, håligheter i träd eller bon som byggts av andra djur. En individ har oftast flera viloplatser i sitt revir. På grund av att de vandrar långa sträckor, bor de sällan två efterföljande dagar i samma lya. Sin föda hittar de huvudsakligen på marken. Ibland klättrar de även i träd, särskild när de letar efter honung.

Som de flesta mårddjur lever honungsgrävlingar huvudsakligen ensamma. Ibland påträffas dock mindre grupper som består av en familj, ett par eller några hanar. De har jämförelsevis stora territorier som omfattar flera kvadratkilometer. Dessa revir är inte särskild utpräglade, men varje grävling markerar längs sin vandringssträcka utvalda punkter med körtelvätska för att visa andra artfränder sin närvaro.

Försvar mot fiender[redigera | redigera wikitext]

Honungsgrävlingar betraktas som mycket aggressiva och de har därför, undantaget människan, nästan inga fiender. Förutom under buken har grävlingen en tjock hud som effektivt skyddar djuret mot angrepp från kattdjur, giftormar och jordpiggsvin. Grävlingen använder även sina kraftiga främre fötter med dess långa klor samt tänderna som försvarsredskap. Dessutom har de möjligheten, likt skunkar, att spruta en illaluktande vätska från sina analkörtlar när de blir attackerade. Det finns berättelser att honungsgrävlingar har kämpat med djur i storlek som en buffel.

Föda[redigera | redigera wikitext]

Honungsgrävlingar är till största delen köttätare och jagar däggdjur som gnagare eller ungdjur av större arter som rävar eller antiloper. Dessutom står fåglar och deras ägg, reptiler (bland annat mindre krokodiler och giftormar), groddjur, as, insektslarver, skorpioner och andra ryggradslösa djur på matsedeln. Växtdelar äter honungsgrävlingen bara av i mindre mängder då i form av frukt, bär eller rötter.

Omtalat är artens förkärlek för honung, som gett djuret sitt namn. Enligt myten lever honungsgrävlingen i ett slags symbios med honungsgöken (Indicator indicator) som, med sitt läte, leder grävlingen till bikupan. Berättelsen fortsätter att grävlingen slickar honung medan honungsgöken äter alla bilarver. Sanningen i dessa historier är omstridd och det finns inga vetenskapliga bevis för detta påstående.

Fortplantning[redigera | redigera wikitext]

Det finns olika uppgifter om dräktighetens längd. Det beror troligtvis på att äggen, som hos flera andra mårddjur, vilar en tid efter befruktningen. Mellan parningen och födslen går det normalt fem till sex månader men den egentliga dräktigheten borde vara kortare. Kull brukar bestå av två till fyra ungar som tillbringar sina första veckor i en lya som polstrats med torra växtdelar. Ungarna stannar jämförelsevis länge, ibland över ett år, hos honan. Livslängden i naturen är inte känd, men djuret har i fångenskap levt till en ålder på 26 år.

Honungsgrävlingar och människor[redigera | redigera wikitext]

Trots artens stora utbredningsområde är den, på grund av de stora reviren, synlig förhållandevis sällan. Människor betraktar ofta grävlingen som en plåga eftersom den öppnar bikupor och på grund av att den kan smyga in i hus och döda höns. Förföljelse med giftbete eller fällor har medfört att artens bestånd minskat i några regioner, till exempel Sydafrika. Allmänt räknas dock inte honungsgrävlingen till någon hotad art.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia
  1. ^ Mellivora capensisIUCN:s rödlista, auktor: Mustelid Specialist Group (1996). version 12 maj 2006.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]