Hulk Hogan

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Hulk Hogan
Hulk Hogan i ett meddelande till de amerikanska trupperna.
Hulk Hogan i ett meddelande till de amerikanska trupperna.
Personlig information
Född 11 augusti 1953 (61 år)
Augusta, Georgia, USA
Längd 2,01 m[1]
Vikt 137 kg[2]
Debut 10 augusti 1977
Ringnamn År
The Super Destroyer[2]
Hulk Hogan[2]
Hollywood Hulk Hogan[2]
Hollywood Hogan
Terry Boulder[2]
Mr. America
Sterling Golden

Terrence Gene Bollea, mer känd som Hulk Hogan och Hollywood Hogan, född 11 augusti 1953[2] i Augusta, Georgia, är en amerikansk wrestlare, förmodligen världens mest berömda, skådespelare och TV-personlighet. Hogans längd innan hans knä- höft- och ryggoperationer var 6' 8" (203 cm) numera är han nere på 6' 6" (198.5 cm). Han blev världskändis när han medverkade i filmen Rocky 3 som karaktären Thunderlips, där han gick upp mot Rocky Balboa (spelad av Sylvester Stallone) i en "wrestler vs. boxer"-match.

Han brottades i AWA i början av sin karriär där han fick bra respons från fans, men han fick aldrig deras mästartitel eftersom ägarna inte ville ha en Hollywood-kändis som mästare.

I början av 1980-talet gick han över till WWF som tvärtemot AWA ville ge honom titelbältet mycket just på grund av hans succé i Hollywood. Han vann titeln ifrån The Iron Sheik och denna match kom att bli starten på Hulkamania, vilket är namnet på Hogans storhetstid. Hans fans kallas Hulkamaniacs.

Efter att ha vunnit titeln begav han sig in i en fejd med Roddy Piper vilket 1985 resulterade i världens första WrestleMania, då Hogan och Mr. T gick upp mot Piper och Paul Orndorff. Galan har hållits varje år sedan dess, och är WWE:s höjdpunkt på året.

Han hade även mycket omtalade matcher mot André the Giant, Randy Savage, Ultimate Warrior och Dwayne Johnson (The Rock).

Hogan gick över till WCW 1994 och 1996 hände det som ingen trodde kunde hända; Hogan blev en bad guy. Tillsammans med Kevin Nash och Scott Hall bildade han nWo (New World Order). nWo fick många medlemmar, bland annat Randy Savage, Scott Steiner, Curt Hennig, Rick Rude, Sting med flera. Eventuellt blev det en spricka i nWo och Kevin Nash bildade sitt eget nWo, nWo Wolfpac. Hogans nWo blev känt som nWo Hollywood och från Maj 1998 till Januari 1999 var Hollywood och Wolfpac bittra rivaler. Men den 4:e Januari 1999 förenades Wolfpac och Hollywood och blev nWo Elite.

Hogan när han var i WCW.

Han slutade under sent 90-tal för att bli skådespelare och var med i många kalkonfilmer.

Han återupptog wrestlingen 2002 då han, som bad guy, återigen hamnade i WWF med Kevin Nash och Scott Hall för att möta storheter som The Rock och Vince McMahon. Vid 2003 tog det dock slut igen, innan han gjorde ännu en bejublad comeback på Wrestlemania 2005. Under året teamade han ihop med Shawn Michaels för att besegra Arab-amerikanerna Daivari och Mohammed Hassan. Efter fejden mot Daivari och Hassan, vände Michaels mot Hogan och den fejden avslutades med en "Legend vs. Icon"-match på Summerslam, en match som Hogan vann.

Senaste matchen var på SummerSlam mot Randy Orton.

Hogan hade också en egen reality-show på TV, som heter Hogan Knows Best, där man får följa Hulk och hans familj. Hogan Knows Best sändes mellan 2005 och 2007 i USA.

Tolv gånger har han varit världsmästare, och hans mest kända match är mot André the GiantWrestlemania 3 inför 93 000 åskådare. Där gjorde han en bodyslam på André som vägde 245 kg och avslutade matchen med legdrop och sen en pinfall.

Hogan är även musiker och var det innan hans wrestling- och skådespelarkarriär började. Han spelade elbas i olika band.

Han gjorde comeback för en kväll på Monday Night Raw 15th Anniversery för att rädda Hornswoggle från The Great Khali.

2009 skilde han sig från sin fru Linda efter 23 års äktenskap. Paret har två barn tillsammans, Brooke Hogan (född 1988) och Nick (född 1990).

2009 började Hogan i Total Nonstop Action Wrestling, där även hans dotter Brooke var med ett tag i en storyline att brottaren Bully Ray inledde ett förhållande med Brooke och tack vare med Hogans hjälp (som då var General Manager över TNA) kom med i en match om TNAs världsmästarbälte och vann den. Då visade Bully sitt rätta jag som ledaren för bad guy gruppen Aces and Eights. Den 3:e Oktober gjorde Hogan sin sista TNA-show efte

rsom hans kontrakt med dom gick ut och han ville inte förnya det.

Den 24:e Februari gjorde han comeback i WWE som den officiella värden för Wrestlemania 30.

Priser och titelbälten:

  • New Japan Pro Wrestling
    • IWGP Leauge Turnering (1983)
    • IWGP Tag Leauge Turnering (1982, 1983) med Antonio Inoki.
  • Professional Wrestling Hall of Fame and Museum
    • Insatt 2003.
  • Pro Wrestling Illustrated
    • Årets comeback (1994, 2002).
    • Året fejd (1986) mot Paul Orndorff.
    • Årets match (1985) med Mr. T mot Roddy Piper och Paul Orndorff på Wrestlemania.
    • Årets match (1988) mot André The Giant på The Main Event.
    • Årets match (1990) mot The Ultimate Warrior på Wrestlemania VI.
    • Årets match (2002) mot The Rock på Wrestlemania X8.
    • Årets mest hatade brottare (1996, 1998).
    • Årets mest inspirerande brottare (1983, 1999).
    • Årets populäraste brottare (1985, 1989, 1990).
    • Årets brottare (1987, 1991, 1994).
    • Rankad #1 av de 500 bästa brottarna av PWI 500 (1991).
    • Rankad #1 av de 500 bästa brottarna av "PWI Years" (2003)
    • Rankad #44 av de 100 bästa tag teamen av "PWI Years" med Antonio Inoki (2003).
    • Rankad #57 av de 100 bästa tag teamen av "PWI Years" med Randy Savage (2003).
  • Southeastern Championship Wrestling
    • NWA Southeasterns Tungviktsmästare (Norra Divisionen) (1 gång).
    • NWA Southeasterns Tungviktsmästare (Södra Divisionen) (2 gånger).
  • Tokyo Sports
    • Årets match (1991) mot Genichiro Tenryu.
    • Mest enastående utländska brottare (1983).
  • World Championship Wrestling (WCW)
    • WCW Tungviktsmästare (6 gånger).
  • World Wrestling Federation / World Wrestling Enterntainment (WWF / WWE)
    • World Tag Teammästare (1 gång) med Edge.
    • WWF/WWE Tungviktsmästare (6 gånger)
    • Vinnare av Royal Rumble (1990, 1991).
    • Insatt i WWE Hall of Fame (2005)
  • Priser från Wrestling Observer Newsletter
    • Årets fejd (1986) mot Paul Orndorff.
    • Årets mest karismatiska brottare (1985-1987, 1989-1991).
    • Årets mest överreklamerade brottare (1985-1987, 1994-1998).
    • Årets sämst genomförda match (1987) mot André The Giant på Wrestlemania III.
    • Årets sämst genomförda match (1996) med Randy Savage mot Arn Anderson, Meng, The Barbarian, Ric Flair, Kevin Sullivan, Z-Gangsta och The Ultimate Solution i en Tornens Undergångsmatch på Uncensored.
    • Årets sämst genomförda match (1997) mot Roddy Piper på Superbrawl VII.
    • Årets sämst genomförda match (1998) mot The Warrior på Halloween Havoc.
    • Årets värsta fejd (1991) mot Sgt. Slaughter.
    • Årets värsta fejd (1995) mot The Dungeon of Doom.
    • Årets värsta fejd (1998) mot The Warrior.
    • Årets värst fejd (2000) mot Billy Kidman.
    • Årets bästa babyface (1982-1991).
    • Årets minst gillade brottare (1985, 1986, 1991, 1994-1999).
    • Årets värsta brottare (1997).
    • Årets mest pinsamma brottare (1995, 1996, 1998-2000).
    • Insatt i Wrestling Oberver Newsletters Hall of Fame (1996).

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Hulk Hogan's Bio”. WWE. http://www.wwe.com/superstars/halloffame/inductees/Hulkhogan/. Läst 29 mars 2011. 
  2. ^ [a b c d e f] ”Hulk Hogan's Profile”. Online World of Wrestling. http://www.onlineworldofwrestling.com/profiles/h/hulk-hogan.html. Läst 10 december 2007. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]