Johan Laidoner

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Johan Laidoner

Johan Laidoner, född 12 februari 1884, död 13 mars 1953, var en rysk och estnisk militär.

Johan Laidoner blev officer i tsarryska armen 1905, deltog med utmärkelse i första världskriget och trädde då Estland förklarades självständig samma år in vid estniska armén som överste. Han blev chef för Estlands infateridivision som deltog i tyska nordkårens operationer på våren 1918 mot bolsjevikerna under Estniska frihetskriget. Samma år blev han chef för estländska armén, och rensade efter tyskarnas avtåg landet på nytt från bolsjeviker, och ledde på sommaren operationerna mot Rüdiger von der Goltz i Lettland och besegrade denne i slaget vid Wenden-Lemal 21-23 juli 1918. 1919 befordrades han till generalmajor. Då arméchefsbefattningen i mars 1920 indrogs, avgick Laidoner ur tjänst men tillerkändes av parlamentet en nationalbelöning av en jordegendom och 1 miljon mark.[1]

För att bemöta högerextrema krafter så understödde han att statsäldsten Konstantin Päts i mars år 1934, efter folkomröstning, kunde styra Estland med dekret. Tillsammans med Päts arresterades han efter Sovjetunionens fullständiga ockupation av Estland i juli år 1940. Laidoner dog i fångenskap i Vladimir i Sovjetunionen.

Kommendör med stora korset av Kungl. Svenska Svärdsorden 1936.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 16. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. Sid. 757-58 


Commons-logo.svg
Wikimedia Commons har media relaterad till Johan Laidoner.