Johannes Wahlström

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Johannes Wahlström, egentligen Johann Wahlström, född 14 september 1981, är en svensk medievetare och journalist samt redaktör för kulturtidskriften Tromb.

Uppväxt och karriär[redigera | redigera wikitext]

Johannes Wahlström föddes i Israel 1981 som son till den rysk/israeliske författaren och översättaren Israel Shamir. Han växte upp i Jaffa, Moskva och i Stockholm. Efter avlagd magisterexamen i medievetenskap från JMK vid Stockholms universitet återvände Wahlström till sina barndomstrakter i Israel/Palestina, där han med hjälp av palestinska, israeliska och internationella krafter grundade nyhetsbyrån IMEMC[1].[2]

Sedan 2005 är han åter bosatt i Sverige och har bland annat arbetat för Aftonbladet, Svenska Dagbladet, Verdens Gang, och Dokument inifrånSveriges Television.

Arbete[redigera | redigera wikitext]

Johannes Wahlström har gjort reportage från bland annat från Ukraina, Ryssland och Palestina för Aftonbladet, Journalisten och Fria Tidningar och har arbetat med yttrande- och tryckfrihetsrelaterade frågor för Alternative Information Centre i det ockuperade Palestina och med Svenska institutet i Ryssland.

Cablegate[redigera | redigera wikitext]

Johannes Wahlström har haft en aktiv del i den läcka av underrättelseinformation som blivit känd som Cablegate och exponerats via medier av webbplatsen och nätverket Wikileaks. Som enda svenska journalist att ha tillgång till det fullständiga materialet har han genomdrivit research till artiklar och TV-inslag för bland annat SVD, Aftonbladet och SVT:s Dokument inifrån[3]. I SR:s Studio Ett intervjuades han som svensk representant för Wikileaks, och kritiserade svensk etermedia för sin maktberoende syn på omvärlden. [4]


Bonnierkoncernen[redigera | redigera wikitext]

I november 2010 inleder Wahlström och journalisten Dan Josefsson en uppmärksammad granskning av Bonnierkoncernens mediemonopol i Sverige. Granskningen varar under en vecka i form av reportage och artiklar på tidningens kultursidor och försvaras av sidans redaktör, Åsa Linderborg.

Tidningsdistribution[redigera | redigera wikitext]

Johannes Wahlström är talesman för tidningsdistributionsnätverket Samarbetet som startade som en protest mot vad initiativtagarna anser vara monopolfasoner hos tidningsdistributören Tidsam, genom vilka de flesta vecko- och månadstidningar får sin distribution till affärer och pressbyråer. Wahlström och Samarbetet anser att samhällsmagasin får en undanskymd roll när Tidsams ägare mest distribuerar sina egna tidningar, de vänder sig mot Tidsams höga distributionsavgifter.[5]

Tromb[redigera | redigera wikitext]

Johannes Wahlström avslöjade som journalist på Tromb de ekonomiska oegentligheter tidningens chefredaktör var inblandad i. Bland annat ska denne ha förskingrat tidningens medel från Allmänna arvsfonden på husreparationer.

När Kulturrådet efter en infekterad diskussion om antisemitism i Tidningen MANA drog in sitt ekonomiska stöd för tidskriften protesterade Johannes Wahlström som nybliven chefredaktör på tidningen Tromb genom att tacka nej till det bidrag på 75 000 kronor som de själva beviljats. "Om inte tidskriften Mana får något stöd, vill inte vi heller ha det", skrev Wahlström och redaktionsmedlemmarna i Aftonbladet. De ansåg att hotet om att dra in tidskriftsstödet till Mana bottnar i politisk censur. "Censuren av Mana kan vara ett tecken på vilken ny kulturpolitik vi har att se fram emot: en som med all tydlighet visar ett förakt för oberoende journalistik", sammanfattade de.

Israeliskt fredsarbete[redigera | redigera wikitext]

Johannes Wahlström greps i maj 2002 av israelisk militär när han som fredsaktivist bröt avspärrningarna vid den belägrade Födelsekyrkan i Betlehem.

Den research som Wahlström genomförde i och med nyhetsbyrån IMEMC:s bildande, behandlar nyhetsförmedlingen av Israel-Palestina-konflikten. I egenskap av israelisk medborgare har Wahlström förbjudits att fortsätta sitt arbete med IMEMC då den israeliska staten inte längre tillåter honom tillträde till kontoret i Betlehem.[2] Wahlström har efter sin Israelkritiska rapportering i media vägrats få sitt press-ID förnyat. landet.[6]

Ordfrontdebatten[redigera | redigera wikitext]

I Ordfront magasin nr. 12/2005 publicerades Wahlströms uppmärksammade artikel "Israels regim styr svenska medier", som handlade om den svenska medierapporteringen av Israel-Palestina-konflikten. Artikeln kritiserade bland annat myndigheten Forum för levande historia för att sprida Henrik Bachners avhandling "Återkomsten": "Återkomsten delas ut i pocketupplaga av Levande Historia. Denna aktivisternas handbok tar upp inom vilka ämnesområden journalister »får« och »inte får« röra sig. Resonemangen är långa medan slutsatserna är påfallande enkla: att diskutera en handelsbojkott mot Israel är antisemitism, att ifrågasätta Israels demokrati är antisemitism, att ifrågasätta USA:s stöd till Israel är antisemitism, att påstå att Israels ageranden göder antisemitism är antisemitism, att påstå att journalister drar sig för att rapportera vad de ser är antisemitism."[2].

Artikeln skapade stor debatt på kultursidor och bloggar och kritiserades av bland andra Svensk Israel-informations Lisa Abramowicz, historikerna Lars M. Andersson och Henrik Bachner[7], samt av forskaren Heléne Lööw som ansåg att artikeln innehöll "alla typer av element som återfinns inom klassisk antisemitisk konspirationsteori"[8]. Artikeln försvarades till en början av Ordfronts chefredaktör och ansvarige utgivare Johan Berggren. Sedan journalisterna Peter Löfgren och Lotta Schüllerqvist, två av de som intervjuats i artikeln, ansåg sig ha blivit felciterade eller fått sig åsikter tillskrivna valde Berggren att gå ut med en offentlig ursäkt[9]. Fotografen Donald Boström och journalisten Stefan Hjertén som också intervjuades till reportaget har inte tagit avstånd från hur det skrevs. Bägge har senare attackerats av Israelvänliga för påstådd antisemitism och Israelfientlighet.[källa behövs]

Wahlström själv ansåg sig ha utsatts för ett drev mot sin person. "Jag har beskrivits som Ordfronts inte alldeles unge, ljugande, lattedrickande favoritjude. Vad är det då jag har skrivit som skapat denna reaktion? Jo, jag har redogjort för den israeliska statens mediestrategi" skriver han i ett debattinlägg, och fortsätter med att beskriva denna strategi som något som "sträcker sig från militärens interventioner och regeringens censur, till en liten grupp (22 personer enligt TT:s beräkningar) israelvänners agerande i Sverige. En grupp som likställer israelkritik med antisemitism, och kallar israelkritiska judar för 'självhatande'."[10]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ IMEMC
  2. ^ [a b c] http://www.ordfront.se/Ordfrontmagasin/Tidigare%20artiklar/1205sraelmedia.aspx
  3. ^ SvD torsdag 2 december 2010 s. 8
  4. ^ Maria-Pia Boëthius, "Femte folkmakten granskar de styrande", ETC #48, 2010
  5. ^ DN 20100126 s. 42
  6. ^ http://peacepalestine.blogspot.com/2005/11/reporters-without-borders-there-is-no.html
  7. ^ http://expressen.se/index.jsp?a=495037
  8. ^ http://www.sr.se/diverse/AppData/Ekot/intervju/Sounds/20060121.ram
  9. ^ http://www.ordfront.com/Ordfrontmagasin/Ursaktdebatt.aspx
  10. ^ DN Debatt 20 jan 2006