John Marshall
John Marshall, född 24 september 1755 i Germantown, Virginia, död 6 juli 1835 i Philadelphia, Pennsylvania, USA, var en amerikansk politiker och jurist.
Han var en viktig ledare för federalistpartiet, som ville ha en stark federal regering för att reglera det ekonomiska livet i den nya nationen.[1] Han var ledamot av representanthuset 1799 - 1800. 1800 - 1801 var han USA:s utrikesminister (Secretary of State).[2] Han utsågs av president John Adams till posten som Förenta Staternas chefsdomare 1801 efter Oliver Ellsworths avgång. Han innehade posten till sin död och blev den långvarigaste chefsdomaren i högsta domstolens historia.[3]
Ett av de viktiga domsluten var Marbury vs Madison (1803) som avslog en paragraf i Domstolslagen från 1789 (Judiciary Act of 1789) på grunden att den enligt Marshalldomstolen olovligen utsträckte Högsta domstolens jurisdiktion för mycket.[4]
Hans tid som chefsdomare varade under sex presidenter (John Adams, Thomas Jefferson, James Madison, James Monroe, John Quincy Adams och Andrew Jackson).[5]
Noter
- ^ Federalist Party av Martin Kelly. About.com American History
- ^ John Marshall (1800-1801): Secretary of State. American President. Miller Center vid University of Virginia
- ^ John Marshall. Biographies of the Robes. PBS 2006
- ^ Commemorating the 200th Anniversary of Marbury v. Madison, the Supreme Court's First Great Case American Bar Association 2003
- ^ Let's Give Justice John Marshall His Due av Cal Kent. The State Journal 27 september 2007
Externa länkar
- Biographies of the Secretaries of State: John Marshall på utrikesdepartementets webbplats
John Marshall på Biographical Directory of the United States Congress (engelska)
| Företrädare: Oliver Ellsworth |
Chefsdomare i USA:s högsta domstol 1801–1835 |
Efterträdare: Roger B. Taney |
| |||||||||||||||||||
