James Madison

Från Wikipedia
James Madison


Tid i befattningen
4 mars 1809–4 mars 1817
Vicepresident George Clinton (1809–1812)
(vakans 1812–1813)
Elbridge Gerry (1813–1814)
Företrädare Thomas Jefferson
Efterträdare James Monroe

Tid i befattningen
2 maj 1801–3 mars 1809
President Thomas Jefferson
Företrädare John Marshall
Efterträdare Robert Smith

Född 16 mars 1751 (ns)
USA Nära Port Conway, Virginia
Död 28 juni 1836
USA Lantegendomen Montpelier nära Orange, Virginia
Gravplats Montpelier[1]
kartor
Politiskt parti Demokrat-republikan
Maka Dolley Madison
Namnteckning James Madisons namnteckning

James Madison, född 16 mars 1751, död 28 juni 1836, var USA:s fjärde president 1809–1817, och brukar omtalas som en av ”konstitutionens fäder”, då han tillsammans med John Jay och Alexander Hamilton författade de 85 essäer som går under namnet ”Federalist Papers”.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

I Madisons administration var först Robert Smith utrikesminister. Posten togs senare över av James Monroe, som också skulle komma att bli Madisons efterträdare. Madison var 163 centimeter lång och vägde mindre än 45 kilogram. Han är den hittills kortaste av alla USA:s presidenter.

Madison tillhörde Virginias aristokrati, var talesman för frigörelsetanken och deltog i de statliga och mellanstatliga politiska arbetet under amerikanska frihetskriget och var vid sidan av Alexander Hamilton konstitutionens huvudförfattare. 1789–1796 var han medlem av representanthuset, och slöt sig där till Thomas Jefferson och Demokratisk-republikanska partiet. 1798 övertygade han Virginias kongress att anta den mot federalisternas tvångslagar riktade Virginiaresolutionen, varigenom värnandet om staternas särrättigheter för lång tid blev ett önskemål för Madisons parti.[2]

Under hela Jeffersons presidenttid var Madison utrikesminister och spelade som sådan en stor roll i dennes antibrittiska handelspolitik. Om än inte någon betydande statsman blev han 1808 vald till president och samma år omvald. Som sådan lät han sig av yngre partimedlemmar förmås att utfärda krigsförklaring mot Storbritannien i 1812 års krig.[2]

Historikern Garry Wills skrev:

"Madison's claim on our admiration does not rest on a perfect consistency, any more than it rests on his presidency. He has other virtues. ... As a framer and defender of the Constitution he had no peer. ... The finest part of Madison's performance as president was his concern for the preserving of the Constitution. ... No man could do everything for the country—not even Washington. Madison did more than most, and did some things better than any. That was quite enough.[117]"

"Madisons fordran på vår beundran vilar inte på en perfekt robusthet, lika lite som den vilar på hans ordförandeskap. Han har andra dygder. ... Som upphovsman och försvarare av konstitutionen hade han ingen jämlike. ... Den finaste delen av Madison prestationer som president var hans omtanke om konstitutionens bevarande ... Ingen människa kan göra allt för landet - inte ens Washington. Madison gjorde mer än de flesta, och gjorde en del saker bättre än någon. Det var helt tillräckligt. [117]"

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ hämtat från: engelskspråkiga Wikipedia.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 17. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 1164 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]