George C. Marshall

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
George C. Marshall Nobelpristagare


Ämbetsperiod
21 januari 1947–20 januari 1949
President Harry S. Truman
Företrädare James F. Byrnes
Efterträdare Dean Acheson

Ämbetsperiod
21 september 1950–12 september 1951
President Harry S. Truman
Företrädare Louis A. Johnson
Efterträdare Robert A. Lovett

Född 31 december 1880
Uniontown, Fayette County, Pennsylvania, USA
Död 16 oktober 1959 (78 år)
Washington, D.C., USA
Politiskt parti Demokraterna
Militärtjänst
I tjänst för Amerikas Förenta Stater
Tjänstetid 1901–1945
Grad US-O11 insignia.svg General of the Army
Enhet USA:s armé
Befäl USA:s arméstabschef
Slag/Krig Filippinsk-amerikanska kriget
Första världskriget
Andra världskriget
Utmärkelser Distinguished Service Medal (2)
Silver Star
Nobels fredspris

George Catlett Marshall, född 31 december 1880 i Uniontown, Pennsylvania, död 16 oktober 1959 i Washington, D.C., var en amerikansk yrkesmilitär och ämbetsman. Marshall var arméstabschef under andra världskriget. Efter den militära karriären tjänstgjorde han som utrikesminister 1947-49 och därefter som försvarsminister under Koreakriget 1950-51 i president Harry S. Trumans kabinett. Marshallplanen är uppkallad efter honom och infördes under hans tid som utrikesminister och det var för den som Marshall mottog Nobels fredspris år 1953.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Marshall tjänstgjorde i första världskriget. Han blev brigadgeneral i USA:s armé 1 oktober 1936. Vid andra världskrigets utbrott utnämndes han till arméstabschef 1 september 1939 och befordrades samtidigt till fyrstjärnig general. Marshall var ansvarig för att bygga upp den amerikanska armén från ca 200 000 man till över 8 000 000 man. Som ledande yrkesmilitär representant för den amerikanska militären kom han från 1941 att få betydligt inflytande över de allierades militära strategi under andra världskriget. Han var medlem av USA:s Joint Chiefs of Staff, som leddes av amiral William Leahy och de allierades Combined Chiefs of Staff. Han utnämndes till femstjärnig general, General of the Army den 16 december 1944. Efter att kriget var över avgick Marshall från aktiv stat vid 65 års ålder den 18 november 1945.

Det blev dock ingen lugn pensionärstillvaro för generalen. Efter att ha deltagit i de viktiga allierade konferenserna under andra världskriget var han en van diplomat och skickades som speciellt sändebud för president Truman till Kina. 1947-1949 var han amerikansk utrikesminister och som sådan presenterade han den plan som kom att kallas för Marshallplanen, vilken handlade om att skicka ekonomisk hjälp till Europa för återuppbyggnad efter andra världskriget.

Han fick som USA:s försvarsminister 1950-1951 hård kritik tillsammans med utrikesminister Dean Acheson och president Harry S. Truman för att vara undfallande gentemot kommunismen och dess angreppskrig i Korea, bland annat av Wisconsinsenatorn Joseph McCarthy och dennes anhängare i kongressen.[1] Även för sin insats i Kina kritiseras Marshall skarpt i Jung Changs och Jon Hallidays bok Mao - den sanna historien. De menar att han redan då han reste till Kina hade en negativ inställning till nationalistledaren Chiang Kai-Shek samt att han blev förd bakom ljuset av Mao Zedong och medverkade till att den senare kunde komma till makten i Kina 1949.[2]

Marshall mottog Nobels fredspris 1953. George C. Marshall avled den 16 oktober 1959 vid 78 års ålder och begravdes på Arlingtonkyrkogården.

Övrigt[redigera | redigera wikitext]

NASA:s utvecklingscentrum George C. Marshall Space Flight Center uppkallades efter Marshall 1960.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ McCarthy, Joseph (1951) (på engelska). Major Speeches and Debates of Senator Joe McCarthy Delivered in the United States Senate, 1950–1951. ISBN 0-87968-308-2. http://www.questia.com/PM.qst?a=o&d=9034820 
  2. ^ Chang, Jung; Halladay, Jon. Mao - den sanna historien. sid. 337-345 

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Företrädare:
Malin Craig
USA:s arméstabschef
1939–1945
Efterträdare:
Dwight D. Eisenhower
Företrädare:
James F. Byrnes
USA:s utrikesminister
1947–1949
Efterträdare:
Dean Acheson
Företrädare:
Louis A. Johnson
USA:s försvarsminister
1950–1951
Efterträdare:
Robert A. Lovett