George C. Marshall
George C. Marshall  |
|
 |
|
|
|
|
| Ämbetsperiod 21 januari, 1947–20 januari, 1949 |
|
| President | Harry S. Truman |
|---|---|
| Företrädare | James F. Byrnes |
| Efterträdare | Dean Acheson |
|
|
|
| Ämbetsperiod 21 september, 1950–12 september, 1951 |
|
| President | Harry S. Truman |
| Företrädare | Louis A. Johnson |
| Efterträdare | Robert A. Lovett |
|
|
|
| Född | 31 december, 1880 Uniontown, Fayette County, Pennsylvania, USA |
| Död | 16 oktober, 1959 (78 år) Washington, D.C., USA |
| Politiskt parti | Demokraterna |
| Militärtjänst | |
| I tjänst för | Amerikas Förenta Stater |
| Tjänstetid | 1901–1945 |
| Grad |  General of the Army |
| Enhet | USA:s armé |
| Befäl | USA:s arméstabschef |
| Slag/Krig | Filippinsk-amerikanska kriget Första världskriget Andra världskriget |
| Utmärkelser | Silverstjärnan Distinguished Service Medal Nobels fredspris (1953) |
George Catlett Marshall, född 31 december 1880 i Uniontown, Pennsylvania, död 16 oktober 1959 i Washington, D.C., var en amerikansk yrkesmilitär och ämbetsman. Marshall var arméstabschef under andra världskriget. Efter den militära karriären tjänstgjorde han som utrikesminister 1947-49 och därefter som försvarsminister under Koreakriget 1950-51 i president Harry S. Trumans kabinett. Marshallplanen är uppkallad efter honom och infördes under hans tid som utrikesminister och det var för den som Marshall mottog Nobels fredspris år 1953.
Innehåll |
[redigera] Biografi
Marshall tjänstgjorde i första världskriget.
Han blev brigadgeneral i USA:s armé 1 oktober 1936. Vid andra världskrigets utbrott utnämndes han till arméstabschef 1 september 1939 och befordrades samtidigt till fyrstjärnig general. Marshall var ansvarig för att bygga upp den amerikanska armén från ca 200 000 man till över 8 000 000 man. Som ledande yrkesmilitär representant för den amerikanska militären kom han från 1941 att få betydligt inflytande över de allierades militära strategi under andra världskriget. Han var medlem av USA:s Joint Chiefs of Staff, som leddes av amiral William Leahy och de allierades Combined Chiefs of Staff. Han utnämndes till femstjärnig general, General of the Army den 16 december 1944. Efter att kriget var över avgick Marshall från aktiv stat vid 65 års ålder den 18 november 1945.
Det blev dock ingen lugn pensionärstillvaro för generalen. Efter att ha deltagit i de viktiga allierade konferenserna under andra världskriget var han en van diplomat och skickades som speciellt sändebud för president Truman till Kina. 1947-1949 var han amerikansk utrikesminister och som sådan presenterade han den plan som kom att kallas för Marshallplanen, vilken handlade om att skicka ekonomisk hjälp till Europa för återuppbyggnad efter andra världskriget.
Han fick som USA:s försvarsminister 1950-1951 hård kritik tillsammans med utrikesminister Dean Acheson och president Harry S. Truman för att vara undfallande gentemot kommunismen och dess angreppskrig i Korea, bland annat av Wisconsinsenatorn Joseph McCarthy och dennes anhängare i kongressen.[1]
Marshall mottog Nobels fredspris 1953.
George C. Marshall avled den 16 oktober 1959 vid 78 års ålder och begravdes på Arlingtonkyrkogården.
[redigera] Övrigt
NASA:s utvecklingscentrum George C. Marshall Space Flight Center uppkallades efter Marshall 1960.
[redigera] Referenser
[redigera] Källor
- Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, George Marshall
- Biografi på Nobelprize.org (engelska), läst 2008-09-30
[redigera] Noter
- ^ *McCarthy, Joseph (1951) (på engelska). Major Speeches and Debates of Senator Joe McCarthy Delivered in the United States Senate, 1950–1951. ISBN 0-87968-308-2. http://www.questia.com/PM.qst?a=o&d=9034820
| Företrädare: Malin Craig |
USA:s arméstabschef 1939–1945 |
Efterträdare: Dwight D. Eisenhower |
| Företrädare: James F. Byrnes |
USA:s utrikesminister 1947–1949 |
Efterträdare: Dean Acheson |
| Företrädare: Louis A. Johnson |
USA:s försvarsminister 1950–1951 |
Efterträdare: Robert A. Lovett |
