Joyce Cary

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Arthur Joyce Lunel Cary född 7 december 1888 i Londonderry i Nordirland, död 29 mars 1957 i Oxford, var en brittisk författare.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Efter avslutad utbildning i Oxford och Paris arbetade Cary för Röda Korset under Balkankriget, senare i kolonialtjänst i Nigeria. Han sårades i Kamerun under första världskriget och fick lämna Afrika.

Redan under denna tid började han skriva, men uppmärksammades inte av den större publiken förrän i början av 1940-talet. Cary var en god psykolog och skicklig berättare, och till hans bästa böcker hör romanerna om konstnären Gulley Jimson.

Bibliografi (utgivet på svenska)[redigera | redigera wikitext]

  • Förvånad över sig själv (Herself surprised) (översättning Gallie Åkerhielm, Hökerberg, 1943)
  • Gulley Jimson och syndafallet (The horse's mouth) (översättning Björn Palm, Fahlcrantz & Gumælius, 1945)
  • Ofullkomlig kärlek (The moonlight) (översättning Gemma Funtek-Snellman, Fahlcrantz & Gumælius, 1947)
  • Mister Johnson (Mr. Johnson) (översättning Josef Gerland, Fahlcrantz & Gumælius, 1949)
  • Den farliga glädjen (A fearful joy) (översättning Lennart Rheyneuclaudes, Hökerberg, 1951)
  • På nåd och onåd (Prisoner of grace) (översättning Lennart Rheyneuclaudes, Hökerberg, 1953)
  • Mellan ont och gott (Except the Lord) (översättning Lennart Rheyneuclaudes, Hökerberg, 1954)
  • Störst är äran (Not honour more) (översättning Lennart Rheyneuclaudes, Hökerberg, 1955)
  • Fånge och fri (The captive and the free) (översättning Nils Jacobsson, Hökerberg, 1959)

Källor[redigera | redigera wikitext]

Bra Böckers lexikon, 1973