Juscelinomys huanchacae
| Juscelinomys huanchacae Status i världen: Kunskapsbrist[1] | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Infraklass | Högre däggdjur Eutheria |
| Ordning | Gnagare Rodentia |
| Familj | Hamsterartade gnagare Cricetidae |
| Underfamilj | Sigmodontinae |
| Släkte | Juscelinomys |
| Art | Juscelinomys huanchacae |
| Vetenskapligt namn | |
| § Juscelinomys huanchacae | |
| Auktor | Emmons, 1999 |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Juscelinomys huanchacae[2] är en däggdjursart som beskrevs av Emmons 1999. Juscelinomys huanchacae ingår i släktet Juscelinomys, och familjen hamsterartade gnagare.[3][4] Den är känd från savannen på en yta på höjden 700 m i Serrania Huanchaca, Parque Nacional Noel Kempff Mercado i östra Bolivia.[1] Inga underarter finns listade.[3]
Utseende[redigera | redigera wikitext]
Med en kroppslängd (huvud och bål) av 13,0 till 19,2 cm, en svanslängd av 8,4 till 10,0 cm och en vikt av 61 till 99 g är de vuxna exemplaren medelstora gnagare. Bakfötterna är 2,1 till 2,7 cm långa och öronen är cirka 1,8 cm stora.[5] Pälsen på ovansidan är en blandning av gulbruna hår och hår som är gråa nära roten samt svarta vid spetsen. Den allmänt ljusare undersidan är täckt av hår med grå basis och ljusbrun eller ljusgrå spets. Typisk är en rödaktig ring kring varje öga. Svansen avsmalnar fram mot spetsen och på den förekommer styva svartaktiga hår. Nära bålen finns även flera bruna hår på svansen. Honan har fyra par spenar ungefär jämnt fördelade på undersidan. Flera individer tappar delar av svansen under livets gång.[5]
Ekologi[redigera | redigera wikitext]
Juscelinomys huanchacae äter främst myror och larver från andra insekter som kompletteras med några växtdelar. Dräktiga honor och honor med aktiva spenar dokumenterades i oktober som är slutet av den torra perioden eller början av regntiden. En kull har upp till tre ungar.[5]
Individerna går på marken och de gräver inga jordhålor. Trots allt fick hela släktet det engelska trivialnamnet "burrowing mice". Klorna skulle däremot vara lämpliga för att gräva.[5]
Status[redigera | redigera wikitext]
Populationen varierar mycket. Under en 12 år lång studie hittades under tre år inga exemplar alls. Sedan registrerades ett fåtal individer och sedan var arten över två år åter försvunnen. Efteråt var gnagaren vanligt förekommande.[5] IUCN kategoriserar arten globalt som otillräckligt studerad.[1]
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c] 2008 Juscelinomys huanchacae Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 24 oktober 2012.
- ^ Emmons, Louise H. (1999) Two New Species of Juscelinomys (Rodentia: Muridae) from Bolivia, American Museum Novitates, no. 3280
- ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (11 maj 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/juscelinomys+huanchacae/match/1. Läst 24 september 2012.
- ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
- ^ [a b c d e] Wilson, Lacher Jr. & Mittermeier, red (2017). ”Juscelinomys huanchacae”. Handbook of the Mammals of the World. "7 - Rodents II". Barcelona: Lynx Edicions. sid. 463. ISBN 978-84-16728-04-6
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikispecies har information om Juscelinomys huanchacae.
|