Känsla
Känsla, även kallat emotion, är ett sinnestillstånd som glädje, sorg, rädsla och vrede.
En känsla kallas tillstånd som rädsla, vrede eller sorg, som de flesta människor har erfarenhet av men som kan vara svåra att definiera. Ett allmänt kännetecken hos känslor är att de har ett föremål, det som känslan riktar sig mot. Känslor spelar en central roll inom psykologin, men även inom filosofin och kognitionsvetenskap.
Känslor innefattar ofta upplevelser, fysiologiska förändringar och beteendetendenser. En sorgsen person är till exempel medveten om att ett sakförhållande som gör personen sorgsen föreligger, märker att vissa delar av kroppen påverkas av känslan (som att tårar tränger fram), och disponeras till att handla på ett speciellt sätt, till exempel att förändra det sakförhållande som orsakar sorgen. Olika känslor brukar dessutom ofta medföra speciella kroppsliga uttryck, oftast ansiktsuttryck. Med tanke på att dessa uttryck närmast är universellt likadana anser många att de har en biologisk grund. Vissa känslor anses ofta vara mer grundläggande än andra och de kallas grundkänslor.
Känslor bör skiljas från den närliggande, men distinkta, uppsättningen mentala tillstånd som brukar kallas stämningslägen. De senare skiljer sig främst genom att de varar över en längre tidsperiod och genom att föremål för dem är oklarare. Två olika synsätt på känslor uppkomst bör också skiljas åt; det ena lägret betraktar dem som resultatet av kognitiva överläggningar som innefattar hänsyn till olika slags värden, tidigare erfarenhet och bedömning av handlingsalternativen. Det andra lägret ser de snarare som automatiska reaktioner som föregår det kognitiva överläggandet.
Även inom handlingsområdet spelar emotioner enligt många en avgörande roll. Den skotske filosofen David Hume gick så långt som att hävda att utan emotioner ("passions" som han kallade dem) vore personer helt inaktiva, eftersom förnuftet i sig endast är och bör vara "passionernas slav". I och med att emotioner är knutna till handlingsdispositioner så leder de till att rikta våra handlingar mot utvalda mål, även om detta inte kan sägas gälla för alla emotioner. Ångest kan exempelvis snarare ha motsatt effekt, genom sitt desorganiserade av beteendet.
- Handlingstendens (rädsla är kopplat till flykt eller förlamning, ilska till aggression etc
Man kan inom humaniora se känslan som:
- Fysisk upprördhet (subjektet erfar energiförändringar i kroppen, sinnestillstånd)
- Fysiska uttryck (typiska gester, ansiktsuttryck och kroppshållningar)
- Laddning (positiv eller negativ)
- Kulturellt, socialt och kognitivt sammanhang (av tankar om och värderingar av sammanhang)
Innehåll |
[redigera] Känsloreaktioner och dess mekanismer
Känslor kommer ofta som reaktioner på händelser, händelsen är ett stimulus. Om ett stimulus är emotionellt relevant kallas det inducer eller förstärkare (reinforcer). Förstärkare delas upp i positiva och negativa, naturliga och förvärvade och mellan yttre och inre.
[redigera] Känsla enligt humanioran
En känsla kallas tillstånd som rädsla, vrede eller sorg, som de flesta människor har erfarenhet av men som kan vara svåra att definiera. Ett allmänt kännetecken hos känslor är att de har ett föremål, det som känslan riktar sig mot. Känslor spelar en central roll inom psykologin, men även inom filosofin och kognitionsvetenskap.
Känslor innefattar ofta upplevelser, fysiologiska förändringar och beteendetendenser. En sorgsen person är till exempel medveten om att ett sakförhållande som gör personen sorgsen föreligger, märker att vissa delar av kroppen påverkas av känslan (som att tårar tränger fram), och disponeras till att handla på ett speciellt sätt, till exempel att förändra det sakförhållande som orsakar sorgen. Olika känslor brukar dessutom ofta medföra speciella kroppsliga uttryck, oftast ansiktsuttryck. Med tanke på att dessa uttryck närmast är universellt likadana anser många att de har en biologisk grund.
Känslor bör skiljas från den närliggande, men distinkta, uppsättningen mentala tillstånd som brukar kallas stämningslägen. De senare skiljer sig främst genom att de varar över en längre tidsperiod och genom att föremål för dem är oklarare. Två olika synsätt på känslor uppkomst bör också skiljas åt; det ena lägret betraktar dem som resultatet av kognitiva överläggningar som innefattar hänsyn till olika slags värden, tidigare erfarenhet och bedömning av handlingsalternativen. Det andra lägret ser de snarare som automatiska reaktioner som föregår det kognitiva överläggandet.
Även inom handlingsområdet spelar emotioner enligt många en avgörande roll. Den skotske filosofen David Hume gick så långt som att hävda att utan emotioner ("passions" som han kallade dem) vore personer helt inaktiva, eftersom förnuftet i sig endast är och bör vara "passionernas slav". I och med att emotioner är knutna till handlingsdispositioner så leder de till att rikta våra handlingar mot utvalda mål, även om detta inte kan sägas gälla för alla emotioner. Ångest kan exempelvis snarare ha motsatt effekt, genom sitt desorganiserade av beteendet.
Man kan inom humaniora se känslan som:
- Fysisk upprördhet (subjektet erfar energiförändringar i kroppen, sinnestillstånd)
- Fysiska uttryck (typiska gester, ansiktsuttryck och kroppshållningar)
- Laddning (positiv eller negativ)
- Kulturellt, socialt och kognitivt sammanhang (av tankar om och värderingar av sammanhang)
- Intentionalt objekt (känslor handlar om något)
- Handlingstendens (rädsla är kopplat till flykt eller förlamning, ilska till aggression etc)
[redigera] Referenser
- Uppslagsordet emotion från Nationalencyklopedins internettjänst. Hämtat 2008-01-14.
- Högre Cerebrala Funktioner Block 4 Textkompendium kurs i fysiologi för läkarstuderande Göteborgs Universitet ÅV 2008
