Kanadas liberala parti
| Kanadas liberala parti Liberal Party of Canada Parti libéral du Canada | |
| Partiledare | Bob Rae (tf) |
|---|---|
| Partiordförande | Alfred Apps |
| Grundat | 1 juli 1867 |
| Huvudkontor | Metcalfe Street 81 Ottawa, Ontario |
| Politisk ideologi | Liberalism Socialliberalism Nyliberalism |
| Politisk position | Center |
| Internationellt samarbetsorgan | Liberal International |
| Färg(er) | Röd |
| Underhuset | |
| Röstandel | 18,91 % |
| Mandat | 34 / 308 |
| Senaten | |
| Mandat | 46 / 105 |
| Webbplats | |
| www.liberal.ca | |
Kanadas liberala parti (engelska: Liberal Party of Canada; franska: Parti libéral du Canada) är ett liberalt politiskt parti i Kanada. Partiet brukar betecknas som ett socialliberalt parti och förespråkar en fri marknad blandat med en stark välfärdsstat. Politiskt ligger partiet på vänsterkanten (dock ganska nära mitten) i det politiska spektrumet och är det konservativa partiets huvudmotståndare, i svensk politik går partiet att jämföra med folkpartiets vänsterfalang. Liberalism är i Nordamerika betraktad som en vänsterideologi trots att socialdemokratin i Kanada är betydligt starkare än i USA.
Partiet har pendlat mellan olika falanger och trender; ursprungligen klassiskt liberalt genomdrev partiet utbyggnaden av den kanadensiska välfärdsstaten på federal nivå under 1950- och 1960-talet men stod under Jean Chretiens och Paul Martins ledarskap för omfattande budgetsaneringar och skattesänkningar. Martin föreskrev ytterligare skattesänkningar under 2000-talet, vilka emellertid modererades efter protester från det socialdemokratiska New Democratic Party, på vars stöd Martins regering vilade. Sedan NDP:s framgångar har liberalerna generellt betraktats som stående i mitten mellan de och de konservativa.
Partiet förlorade majoritetsställning i 2004 års parlamentsval och rollen som största parti vid parlamentsvalet i februari 2006. Efter valet avgick Martin som premiärminister och partiledare. Därefter var Bill Graham tillförordnad partiledare fram till att Stéphane Dion valdes till ny ledare i december 2006. Efter valet i oktober 2008 avgick Dion, och efterträddes av Michael Ignatieff som tillförordnad partiledare i december 2008. Ignatieff valdes till ordinarie partiledare i maj 2009, men avgick efter partiets stora valförlust 2011, då sjönk under NDP:s stöd och blev tredje största parti. Bob Rae blev tillförordnad partiledare och efterträddes 2013 av den tidigare partiledaren Pierre Trudeaus son Justin Trudeau. LPC har därefter lett över både de konservativa och NDP i flera opinionsmätningar.
Kopplingen mellan de federala liberalerna och de liberala partierna i Kanadas provinser och territorier varierar. De flesta provinspartierna är lokalavdelningar av det federala partiet, men i Ontario, Alberta, British Columbia och Québec är de separata partier. Partierna i de två förra provinserna ligger nära det federala partiet ideologiskt, medan partierna i de två senare ligger mer åt höger. Dessutom har många medlemmar i Saskatchewanavdelningen gått över till det allmänborgerliga Saskatchewanpartiet. i Quebec, ursprungligen en konservativt dominerad provins, hade partiet en helt dominerande ställning och innehade regeringsmakten så sent som 2012, då den förlorades till det regionalistiska Bloc Quebecois. I Ontario har partiet konkurrerat på relativt jämna termer med de konservativa.