Karl Friedrich Weitzmann

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Karl Friedrich Weitzmann, född 10 augusti 1808 i Berlin, död där 7 november 1880, var en tysk musiker.

Han var elev till Ludwig Spohr, Moritz Hauptmann med flera, blev körledare i Riga och Reval, sedermera (1836) violinist i hovkapellet och kyrkomusikdirektor i Petersburg. Han studerade 1846 i London och Paris samt bosatte sig 1847 i Berlin och arbetade där som lärare och skriftställare. Han blev mindre berömd för sina kompositioner (operor, sånger, gåtkanon, preludier och andra pianostycken), än för sina skrifter.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Der übermässige dreiklang (1853)
  • Geschichte des septimenackords (1854)
  • Harmoniesystem (1860, prisbelönt)
  • Geschichte des klavierspiels und der klavierlitteratur (1863; 2:a uppl. 1879)

Källor[redigera | redigera wikitext]

Small Sketch of Owl.pngDen här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Karl Friedrich Weitzmann, 1904–1926.