Karsvik

Karsviks Östergård i Norra Ängby antas vara byggd på 1600-talet. Vy med stugans västra och södra väggar.

Karsviks Östergård med ytterdörren på husets norra vägg, som flyttades från södra väggen 1934.

Karsvik eller Karsviks by är namnet på en gård som på 1500-talet låg i Norra Ängby i Bromma. Gården låg då vid den nu försvunna Ängbysjöns norra strand. Byn Karsvik låg i den östra delen av nuvarande parken, Karsviks hage. Östergårdens manbyggnad finns ännu kvar. Numera disponeras gården och den senare uppförda sidobyggnaden av Mälarscouterna, som håller sina scoutmöten i Karsviks hage, som blev nyrenoverat under 1995.

Karsviks Östergård

Karsviks Östergård är en kvarleva från de gamla bondbyarna i Bromma. Långt in på 1800-talet fanns ytterligare två gårdar i byn, Västergården och Mellangården. Byn låg från början vid den nu försvunna Ängbysjöns norra strand. Karsviks Östergård är en knuttimrad parstuga. Huset har restaurerats och ytterdörren är flyttad från södra långsidan till den norra. Östergården var länge bostad åt drängar och statare på Åkeshov.

Karsviks hage

Den stora ängen mellan byplatsen och Vultejusvägen kallas Karsviks hage. Hagen brukades som åkermark in på 1930-talet. Det berättas, att vid ett tillfälle har den plöjts av Gunnar Sträng, dräng från Hässelby, sedermera finansminister. Höjdsträckningen i Karsviks hages sluttning mot norr är en ändmorän, något som finns på flera platser i Bromma. Karsviks hage omfattar också grönområdet nordväst om Vultejusvägen.

Där Karsviks by legat är nu ett parkområde utlagt, kallat Karsviks hage, på båda sidor om Vultejusvägen i norra Ängby. Av byns tre gårdar finns endast Östergårdens manbyggnad kvar, en parstuga, som restaurerades år 1934.

Karsviks by

Av gamla byar, som en gång funnits i Bromma, kan nämnas Beckomberga, Bällsta, Glia by vid nuvarande Bromma flygplats, Karsvik. Linta, Nockeby, Ranhammar, Riksby, Sundby och Ängby. Bebyggelsen är annars övervägande enstaka gårdar och småställen. Flera av byarna har haft tre gårdar, så till exempel Beckomberga och Karsvik, som varit regelbundna radbyar med tvådelade gårdar av de typer, som varit vanliga i Uppland.

Karsviks by ingick i såväl Åkeshov som Ängby ägor. Ängby köptes år 1635 av friherre Åke Axelsson Natt och Dag. Stora Ängby by sträckte sig vid denna tid från Kyrksjön i norr ner till Mälarens strand vid Tyska Botten. Karsviks by låg åt öster och i väster var gränsen mot Spånga socken.

På 1650-talet slogs gårdarna i byn samman till ett säteri, vars första sätesbyggnad finnes bevarad i dagens flygelbyggnad. Ett annat tidigt minne är fatburen av trä på en kulle i parken. Den renoverades på 1690-talet och har kvar stockar från slutet av 1500-talet. Den kan anses som Stockholms äldsta träbyggnad. År 1689 köptes säteriet av Johan Gabriel Stenbock. Han sålde det år 1692 till Holsteinska kanslirådet Baltzar Ehrenstolpe som några år därefter byggde dagens huvudbyggnad. Vid Ehrenstolpes död 1734 övertogs Ängby säteri av sedermera riksrådet, friherre Carl Hermelin. År 1764 såldes det till familjen Stierncrona på Åkeshov. Under denna familjs långa ägartid var dessa båda gårdar i praktiken sammanslagna och drevs med gemensam arrendator. Ägare var från 1857 herr Nils Nilsson, från 1859 bagaren E. Cederberg, från 1881 skomakaren Johan Nilsson och från 1887 Kungl. sekr. C. G. Wahlberg. 1904 köptes Ängby av Stockholms stad. Jordbruket drevs till år 1932 då marken uppläts för byggandet av småstugor.

Enligt uppteckningar gjorda vid 1900-talets början uttalas namnet Kasvik, vilket överensstämmer med det äldsta skriftliga belägget för namnet. År 1409 skrevs namnet Kaswik och 1480 och 1538 skrevs namnet Karswiik, enligt Stockholms stads tänkebok, 1474-1483, sidan 259. Namnet syftar troligen på en nu torrlagd vik av sjön Judarn. Enligt Jöran Sahlgren är den första leden i namnet är säkerligen ordet kas(e) "rishög". Själva sockennamnet Bromma nämns första gången i en urkund författad år 1331.

1300-talet

Sankta Klara kloster i Stockholm på 1500-talet. Bilden visar en del av Blodbadstavlan eller Blodbadsplanschen, som Gustav Vasa beställde 1524 i samband med Stockholms blodbad i november 1520. Blodbadstavlan finns på Stockholms stadsmuseum.

Karsviks Östergård är en unik kvarleva från de gamla bondbyarnas tidevarv. Gården ligger vid Tegnebyvägen i Norra Ängby. I dokumenthandlingar från 1348 kan man läsa om Karswik. I dokumentet från 1348 står det att byn Karsviks gård är känt och då låg vid den nu försvunna Ängbysjöns norra strand och då fick Sankta Klara kloster 1/2 örtugland som donation. Den jorden lades troligen till klostrets angränsande egendomar i Ängby. Enligt en kommentar, som det står skrivet om i Stockholms gatunamn, är en uppgift felaktig. Där står det att uppgiften om att Karsvik donerats till Klara kloster 1348, uppgivet av Klockhoff i Bilaga till arbetet "Danviks hospital". Den uppgiften är felaktig. Den vilar på Nordbergs Clara Minne. Det brev som Nordberg åberopar avser istället Varsvik i Edebo socken.

1400- och 1500-talen

Karsvik tillhörde under 1400-talet och 1500-talet Helgeandshuset och kom under 1600-talet att ligga under Åkeshov. Helgeandshuset i Stockholm låg på Helgeandsholmen och var en medeltida form av sjukhus och ålderdomshem. År 1539 bodde fem landbönder i byn Karsvik. Ett par av gårdarna hörde då under kyrkan och kom sedan under Danviks hospital och slutligen under Åkeshov och Ulvsunda. Åtskilliga av byarna i Bromma hade endast två gårdar. Östergården nämns i dokumenthandlingarna först 1563.

1600- och 1700-talen

Den röda timrade fatburen ligger på höjden norr om Stora Ängby slott. Den uppfördes på 1690-talet, delvis av stockar från 1500-talet från den medeltida byn. Fatburen anses vara Stockholms äldsta träbyggnad.

Del av Georg Biurmans karta över Stockholm med omgivning, som visar Brommalandet, omkring 1750.

Karta över Bromma socken med delar av angränsande socknar, omkring år 1800.

Vid 1629 års donation bestod Karsviks by av Västergården, Mellangården och Östergården. Karsviks Östergård har bevarats till våra dagar. Det är en parstuga av nordländsk typ och består av förstuga, kammare, vardagsstuga (kök och herrstuga (sal).

I modern tid börjar historien 1629, då Nockeby (Åkeshov), Karsvik, Ängby och Riksby ingår i en kunglig donation. Detta område köptes 1635 av friherre Åke Axelsson Natt och Dag. Hans maka, friherrinnan Elsa Oxenstierna, ärvde Ängby. Hon var syster till rikskansler Axel Oxenstierna. På 1660-talet byggde hon Stora Ängbys sätesbyggnad, som man idag brukar kalla "flygeln". Flygeln med sitt valmade tak var alltså det första säteriet. Flygeln är ett reveterat trähus som ligger parallellt med manbyggnaden. Den är troligen samtidigt byggd för gårdens folk. Även den röda timrade fatburen på en kulle norr om manbyggnaden är byggd vid denna tid. Timret är delvis tidigare använt och har troligen ingått i en "gammal bod", som fanns på samma plats, enligt kulturhistorikern Sigurd Erixon.

År 1689 förvärvade riksmarskalken Johan Gabriel Stenbock (1640-1705) Ängby och blev ägare till Stora Ängby gård. Baltzar Ehrenstolpe (död 1734), arrenderade Ängby 1690, men kunde köpa gården av Stenbock två år senare. Mangårdsbyggnaden Ängby slott byggdes under 1690-talet i karolinsk barockstil med säteritak. Utsmyckningen i mangårdsbyggnaden är stilistiskt besläktad med tak i riksmarskalk, greve Johan Gabriel Stenbocks (1640-1705) palats, Stenbockska palatset på Riddarholmen. Stenbock sålde 1692 gården till Baltzar Ehrenstolpe. Sannolikt var huset färdigt 1696.

Karsvik låg inom Stora Ängbys område, som i början av 1700-talet ägdes av legationssekreteraren Baltzar Ehrenstolpe han hade invandrat från Tyskland och hette Baltzar Brandenburg innan han adlades med namnet Ehrenstolpe 1692. Ehrenstolpe uppförde samtidigt vid Bromma kyrka ett gravkor åt sig och familjen, men det revs i maj 1818. Vid sin död 1734 begrovs han i Bromma kyrka. Under 1750-talet ägdes säteriet av sedermera riksrådet, friherre Carl Hermelin (1707-1789). År 1765 köptes Stora Ängby av David Stierncrona (1715-1784), son till förre ägaren, Gabriel Stierncrona på Åkeshov. Stora Ängby var förenat med Åkeshov och familjen Stierncrona på Åkeshov ägde sedan Stora Ängby till år 1857. Under denna familjs långa ägartid var dessa båda gårdar i praktiken sammanslagna och drevs med gemensam arrendator.

1800- och 1900-talen

Bromma socken 1829. Ännu in på 1800-talet bestod Karsviks by av Västergården, Mellangården och Östergården och tillhörde fideikommisset Åkeshovs slott.

Ännu in på 1800-talet bestod Karsviks by av Västergården, Mellangården och Östergården. År 1825 utgjorde folkmängden i Bromma socken enligt Kronofogdes uppgift 597 personer. Under 1800-talets första tid konstaterade man en stor folkminskning i Bromma, som inte bara sammanhängde med att arrendebönderna försvann, utan också med att de största egendomarna Ulvsunda och Åkeshov ungefär sedan 1780-talet hade genomfört en omläggning av arbetsorganisationen. Detta hörde ihop med att storbruk började tillämpas. Då hjälpte man sig med drängar och stattorpare, sedan statdrängar. En stattorpare var statare som avlönades dels med brukningsrätten till ett torp, dels med stat i form av spannmål. Den första övergångsformen mellan landbosystem och dagtorparsystem och mera renodlat stattorparsystem bestod inte länge. En landbonde var en medeltida beteckning på bonde som i egenskap av arrendator med ett visstidskontrakt brukade ett kronohemman, frälsehemman eller kyrkohemman. Från stattorparsystemet övergick man omkring år 1800 på Ulvsunda till statdrängsystem. Stora Ängby, där Karsvik ingick, ägdes i början på 1900-talet av Kungl. sekreteraren C.G. Wahlberg. År 1904 såldes Karsviks gård till Stockholms stad och Karsvik blev stadens egendom. Under årens lopp blev den ganska förfallen, men är nu åter restaurerad. En stor del av Brommas jord brukades ännu vid 1900-talets början av ägarna till Ulvsunda och Åkeshov.

Bara Karsviks Östergård finns kvar

Karsviks Östergård. Det är en knuttimrad parstuga av nordländsk typ och består av förstuga, kammare, vardagsstuga (kök) och herrstuga (sal). 1934 restaurerades stugan och ytterdörren flyttades då till husets norra vägg, eftersom timret i södra väggen var i dåligt skick. Stugan antas vara byggd på 1600-talet.

Vy mot Östergården från söder.

Under lång tid har Östergården fungerat som bostad åt statare och drängar på Åkeshov. Den sista invånaren var Johanna Christina Burman, som bodde i huset till 1932, då hon var 75 år.

Vid den gamla Karsviks by finns bara boningshuset Karsviks Östergård fortfarande kvar. Det är den enda återstående delen av gården från 1600-talet. Den ligger vid Tegnebyvägen i Norra Ängby, det går en liten skogsstig från Tacitusvägen ner till Karsviks Östergården. Den ligger inte långt från Vultejusvägen och är omgivet av en mängd buskar och träd. Tidigare låg här de tre gårdarna Västergården, Mellangården och Östergården. De var omgivna av visthus och bodar. Varje gård hade förutom boningshus förrådsbodar, källare. stall, loge, fähus, svinhus och bastu. I byn fanns också ett bränneri, där man gjorde brännvin. Dessutom fanns ett brygghus och en smedja.

Under lång tid fungerade stugan som bostad åt statare och drängar på Åkeshov. Stugan blev hårt sliten och den restaurerades 1934. Timret i södra väggen var i så dåligt skick att man flyttade ytterdörren till husets norra vägg. Senare disponerades Karviksgårdens stuga av Gatukontoret. 1995 blev Karsvik nyrenoverat och numera har Mälarscouterna möten i stugan, som är ett av Brommas äldsta hus.

En parstuga

Boningshuset var en så kallad parstuga i en våning med en förstuga (farstu) i mitten. Innanför den ligger en kammare. Parstugan hade två rum, så kallade stugor över hela husets bredd. På ömse sidor låg de två storstugorna med sina stora, öppna spisar. I kammaren stod en stolpsäng och ett skåp. I storstugorna fanns bord och fållbänkar, som också användes som sängplatser. I taket hängde brödkakor på trästänger och på en av långväggarna sitter en hylla med fat och tallrikar av trä eller tenn. Intressanta invändiga detaljer är takbjälkar, spis och dörren, som nu är en blinddörr mellan den tidigare förstugan och kammaren. Stugan kan antas vara byggd under 1600-talet, då det finns kvar beslag av 1600-talskaraktär.

Platåhuset i Karsvik i Norra Ängby

Karsvik platåhus, Stormannagården i Karsvik, ligger i ett skogsparti söder om Tacitusvägen och ovanför Östergården, som tillhörde Karsviks by. Den uppbyggda platån, husgrundsterrassen, som är belägen på ett krön, är från yngre järnåldern (sannolikt vikingatid) ca 800 e.Kr. - 1050 e.Kr.

Stormannagården vid Karsvik (RAÄ226), en av Brommas 17 skyltade fornminnen av Stockholms stadsmuseum i samarbete med Bromma Hembygdsförening.

Vid ett strövtåg bland Brommas fornlämningar 2002 fann Nils Ringstedt, doktor i arkeologi och med stort intresse för hembygdens fornminnen, ett platåhus, det vill säga en stor husgrundsterrass, i Norra Ängby. Han letade då efter husgrundsterrasser, som skulle ligga nordväst om Karsviks gård, söder om Tacitusvägen i Norra Ängby.. Han nyupptäckte då en husgrundsterrass, som kan räknas till kategorin platåhus.

Signhildsberg i Fornsigtuna, 1881. Litografi av Alexander Nay. Ur "Upplands Herregårdar" från 1881, Klingspor & Schlegel

Det var fyndet av Karsviks stormannagård. Karsviks platåhus är en märklig fornlämning i Bromma. Det är en lämning från yngre järnålder av ett hus, som byggdes på moränkrön så att det kunde ses vida omkring. Krönet har belagts med massor av sten för att åstadkomma en förhöjning och på stenen lades morän som golvfyllnad till de byggnader, som restes ovanpå. I regel är platåhusen stora till dimensionen. Undersökningar har visat det rört sig om treskeppiga hallar. De har haft lätt svängda långväggar. Gavlarna har varit svagt rundade. Väggarna har visat sig bestå av olika material.

Sådana här husgrunder eller platåer har bland annat påträffats och undersökts i Fornsigtuna, på Adelsö, Helgö i Ekerö socken, i Granby-Hyppinge i Orkesta socken, i Sanda i Fresta socken i Vallentuna härad i Uppland, i Vendels socken i norra Uppland (ingick i Örbyhus härad, nu i Tierps kommun) och i Julita gård vid sjön Öljaren i Julita socken i Katrineholms kommun, Södermanland. Den nyupptäckta husgrundsterrassen i Norra Ängby i Bromma hör, liksom tidigare grunder och platåer, till kategorin platåhus.

Vid Karsvik finns spår av fem husgrundsterrasser (RAÄ 198) och en platåhusgrund (RAÄ 226). Nils Ringstedt säger också att en möjlig förhistorisk husgrundsterrass (RAÄ 25) finns i Ulvsunda industriområde norr om bron över Bällstaviken.

RAÄ 226. Husgrundsterrass ca 27x10-12 meter öst-västlig, ca 0,5 meter hög i norr, ca 1-1,5 meter hög i söder, är belägen strax söder Tacitusvägen i Norra Ängby på krön av moränrygg och N om Karsviks Östergården från 1600-talet. I norr finns kantkedja med stenar 0,4-0,3 m. Östra terrasskanten är lätt rundad, sluttande mot villaområde. Västra terrasskanten är något utrasad. I terrassens nordvästra del finns stort stenblock. Syddelen av terrassen övergår i SV i berg. Terrassen är uppbyggd av sten och tillhör kategorin "platåhus".

Källor

• Nils Ringstedt, Bromma före historien, 2008, sidan 47 och sidan 134. ISBN 978-91-85671-24-3.
• Jöran Sahlgren, By- och gårdsnamn i Bromma socken, Bromma Hembygdsförenings Årsskrift 1935, Årgång 6.
• Brommaboken 2005, Bromma Hembygdsförenings årsskrift, Årgång 76, "Karsviks platåhus – ett märkligt fornminne!", sidorna 65-71. ISBN nr 0280-8722.
• Stockholms gatunamn, andra, utökade upplagan, 1992, sid. 552-553.
• Sigurd Erixon, Bromma hembygdsförenings årsskrift 1951, årgång 22, sidorna 34-37.
• Gösta Selling, Säterier och gamla gårdar i Stockholmstrakten, Bonniers, 1977, sidorna 260-261. ISBN 91-0-039434-3.
• Norra Ängby Trädgårdsstadsförening, Ängby förr och nu.
• Norra Ängby Trädgårdsstadsförening, Utgrävningar i Karsvik.

Externa länkar

• Rapport Karsvik.pdf Karsvik, En platåhusmiljö i Norra Ängby, Bromma socken, Uppland.
  Karsvik, En platåhusmiljö i Norra Ängby, Bromma socken, Uppland Stockholm 226 och Bromma.66:1-3, 109:1. Bromma socken, Uppland. Rapport. Institutionen för arkeologi och antikens kultur, Stockholms universitet. Anna Arnberg och Johan Runer med bidrag av Bengt Windelhed, Jan Storå, Petra Molnar, Carina Olson, Jens Heimdahl, Gudbjörg Melsted, Inga Hlin Valdemarsdóttir, Lena Holmquist och Margareta Klockhoff. Stockholm Archaeological Reports, SAR, Field Studies, Nr 9, 2012.
• Bebyggelselämningar, Definitioner av bebyggelselämningar. Här förklaras husgrundterrass. Några andra definitioner under denna kategori kan sökas under lämningstyperna kallkälla, gårdstomt, fiskeläge, fäbod, medeltida husgrund, husgrund, historisk tid, kvarn, kyrkstad, kåta, lägenhetsbebyggelse, herresäte, stadslager, stalotomt och tomtning.
• Stockholmskällan, Stockholmskartor från idag, foto, 1976, 1956, 1940, 1934, 1930, 1913, 1909, 1899, 1885, 1864, 1855, 1828, 1805, 1751, 1733, 1702, 1645, 1642 och 1625.