Kilsbergen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Koordinater: 59°19′33″N 14°55′21″Ö / 59.32583°N 14.92250°V / 59.32583; -14.92250

Raststugan i Tomasboda, nära Kilsbergens högsta punkt

Kilsbergen på gränsen mellan Närke och Värmland är i geologisk mening en serie förkastningsbranter. Bergskammen sträcker sig mellan Nora i nordöst och Svartå i sydväst[1], fågelvägen en sträcka på ca 50 km. Bredden på bergskammen är svårare att avgränsa. I sydost är avgränsningen mot Närkeslätten tydlig, men mot nordväst övergår Kilsbergen mer omärkligt i de värmländska skogshöjderna. Bredden brukar anges till 10-15 km[2]. Från Närkeslätten framstår Kilsbergsförkastningen mycket tydligt och har givit upphov till benämningen "De blå bergen".

Innehåll

Geologi [redigera]

Kilsbergen kom till i samband med en period av bergskedjebildningar i Centraleuropa för omkring 250 miljoner år sedan. De starka spänningarna och förkastningssprickorna som uppstod i jordskorpan påverkade även urberget. Längs sprickorna kan markytan förskjutas så att ett "naturligt" trappsteg uppstår, en s.k. förkastning. Detta är bakgrunden till att Kilsbergen höjer sig över Närkeslätten. Kilsbergen fungerar som vattendelare mellan öst och väst.

Bergshantering [redigera]

Tidigare fanns det en omfattande järnhantering i Kilsbergen. Detta märks bl.a. på alla orter som har efterledet -hyttan, där det förekommit järnframställning. Idag är all bergshantering nedlagd, men minnen av denna period kan bl.a. beses i Pershyttan.

Landmärken och sevärdheter [redigera]

Tomasbodahöjden (298 meter) är Kilsbergens högsta punkt. Andra ställen med vidsträckt utsikt över Närkeslätten är Ullavi klint och Rusakulan. Garphyttans nationalpark, en av Sveriges första nationalparker, ligger mitt i området. Området genomkorsas av Bergslagsleden. I naturreservatet Lövbrickan finns stranvallar av klappersten liksom ett stort klapperstensfält.[3]

Kilsbergen är Örebros vintersportcentrum med slalombackar i Storstenshöjden och ca 50 km längdskidspår för tävling och motion till exempel Wadköpingsloppet.[4]

Det finns två skjutfält, centralt placerade i Kilsbergen, Villingsbergs skjutfält, som disponeras av Försvarsmakten, och Bofors skjutfält, som disponeras av AB Bofors.

Platser i Kilsbergen [redigera]

Referenser [redigera]

Noter [redigera]

  1. ^ Nationalencylopedin band 11, s. 4
  2. ^ KAK Bilatlas, Liber kartor 1997
  3. ^ Lövbrickans naturreservat
  4. ^ http://www.orebro.se/kilsbergen

Litteratur [redigera]

  • Greta Adrian: Kilsbergen berättar. Tryckcentralen Örebro 1969
  • Carl Anders Lindstén: Den blånande siluetten i väster - om sällsamma sevärdheter i Kilsbergen. Örebro stadsarkiv 1994
  • Carl Anders Lindstén: Sevärt i södra Kilsbergen, 2:a uppl. Kilsbergsfrämjandet 2009
  • Lena Hellström: De blå bergen - liv och drömmar i Kilsbergen Himlajorden 1999.