Kyrklig samfällighet

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Inom Svenska kyrkan är en kyrklig samfällighet sedan 2014 detsamma som ett pastorat.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Kyrkliga samfälligheter skapades genom lagen om församlingsstyrelse den 6 juni 1930, som trädde i kraft den 1 januari 1932, och ersatte förordningen den 21 mars 1862 om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd. Det var Kungl. Maj:t som bestämde om en kyrklig samfällighet skulle skapas, men de föreslagna ingående församlingarna skulle först samtycka till detta, eller så skulle det föreligga ett allmänt betydande behov för att församlingen skulle ingå i en kyrklig samfällighet. Kungl. Maj:t bestämde också formerna för den kyrkliga samfällighetens verksamhet.[1]

Genom lagen om församlingsstyrelse den 6 juni 1930 skulle varje territoriell församling ha ansvar för sina kyrkliga angelägenheter samt folkskolan och fortsättningsskolan. Två eller fler församlingar, eller delar av skilda församlingar, kunde dock förenas i kyrkliga samfälligheter för att ansvara för de kyrkliga angelägenheterna, vilka kunde vara:[1]

  • församlingsvården
  • folkskoleundervisningen
  • fortsättningsskoleundervisningen
  • tillsättande och avskedande av kyrkobetjänte
  • tillsättande och avskedande av lärare vid folkskole- eller fortsättningsskoleundervisningen
  • prästerskapets, kyrkobetjäntes och skollärares löneförmåner
  • kyrkomedels användande
  • hushållning och vård av kyrkans egendom samt församlingens egendom som användes i skolundervisning
  • byggnad och underhåll av kyrka, församlingshus, skolhus samt boställen för prästerskap, kyrkobetjänte och skollärare
  • avgifter till kyrka och skola
  • upprättande och underhåll av till församlingen hörande folkbibliotek samt lokal och ansvar över avgifter för biblioteket.

Före 2014[redigera | redigera wikitext]

Det moderna begreppet kyrklig samfällighet avsåg en administrativ enhet som ansvarade för två eller fler församlingars

  • gemensamma förvaltning (ekonomiadministration, personaladministration och övrig gemensam administration),
  • fastighetsförvaltning och
  • kyrkogårdsförvaltning (begravnings- och serviceverksamhet).

Den kyrkliga samfälligheten var dessutom arbetsgivare för alla dess och de ingående församlingarnas anställda.

En kyrklig samfällighet styrdes av ett samfällt kyrkofullmäktige som utsetts i direkta kyrkliga val. Samfällda kyrkofullmäktige valde i sin tur en kyrkonämnd, som var samfällighetens styrelse.

Olika typer av samfälligheter[redigera | redigera wikitext]

Den enklaste och vanligaste formen var enpastoratssamfälligheten, en kyrklig samfällighet bestående av ett flerförsamlingspastorat (ett pastorat vari två eller fler församlingar ingår). I en enpastoratssamfällighet fanns endast en kyrkoherde, som var ledamot i såväl kyrkonämnden som i de ingående församlingarnas kyrkoråd.

En något mer komplicerad form var flerpastoratssamfälligheten, där flera pastorat ingick. I en flerpastoratssamfällighet fanns flera kyrkoherdar, som bland sig utsåg en kyrkoherde som skulle vara ledamot av kyrkonämnden. I de i samfälligheten ingående församlingarna var respektive pastorats kyrkoherde ledamot i respektive församlings kyrkoråd. Ofta följde samfälligheterna kommungränserna, men samfälligheter kunde bestå av pastorat i olika kommuner.

Flerpastoratssamfälligheterna upphörde efter den 31 december 2013. Därefter kan flera församlingar samverka inom ett pastorat, som då utgör en kyrklig samfällighet.

Andra direkta val inom kyrklig samfällighet[redigera | redigera wikitext]

Till alla församlingar i en kyrklig samfällighet valdes även ett kyrkofullmäktige genom direkta kyrkliga val. Dock kunde en församling som ingick i en kyrklig samfällighet ha ett direktvalt kyrkoråd istället för kyrkofullmäktige .

Om församlingen hade mindre än 500 medlemmar kunde det istället för kyrkofullmäktige eller ett direktvalt kyrkoråd finnas kyrkostämma, som valde kyrkorådet i församlingen. Den senare möjligheten bortföll dock i och med den mandatperiod till vilken val förrättades den 20 september 2009.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Carlquist, Gunnar (red.) (1947–1955). Svensk uppslagsbok (2). Malmö: Baltiska förlaget. Libris 11112  (Läs på webben)


Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Svensk uppslagsbok: Band 11, sida 24: Församling och Band 17, sida 351: Kyrklig samfällighet

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]