Svenska kyrkans stift

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Svenska kyrkan är sedan 1527 en evangelisk-luthersk kyrka, räknas som folkkyrka och är Sveriges största trossamfund. Svenska kyrkan har 13 stift varav Uppsala är ärkestift med två biskopar (ärkebiskopen och biskopen i Uppsala stift). Stiftets verksamhet styrs av stiftsfullmäktige som väljs vid direkta kyrkliga val vart fjärde år.

Sveriges stiftshistoria[redigera | redigera wikitext]

Som det äldsta stiftet i Sverige räknas Skara stift som fick sin förste biskop 1014 med biskop Thurgot, som formellt omfattade hela Götaland och mer såsom missionsstift (se artikeln om biskop Thurgot). Men Skara blev inte definitivt centrum i stiftet förrän omkring år 1060 (under biskop Adalvard den äldre) och innan dess låg biskopssätet i Husaby. Under tidigt 1100-tal upprättades också Linköpings stift, Strängnäs stift, Västerås stift, Eskilstuna stift och Sigtuna stift. Även Birka och Hälsingland finns omnämnda som stift, men det är osäkert om vilka områden det gällde. Alla dessa stift lydde under Nordens kyrkoprovins, som hade sitt centrum i Lund, som blev ärkebiskopssäte under påvligt beskydd och efter ett påvligt beslut 1103. Tidigare hade regionen lytt under biskopen i Hamburg-Bremen under den tysk-romerske kejsarens beskydd.[1]

Runt 1130 förlorar Sigtuna sin strategiska plats som utpost i Svealand, troligtvis på grund av att kyrkan nu kunde flytta till Gamla Uppsala och på grund av att landhöjningen gjorde Norrström till en mer strategisk hamnplats. Biskopssätet flyttade alltså till Uppsala med Gamla Uppsala kyrka som domkyrka. Konkurrensen mellan götar och svear gjorde att man inte kunde enas om ett ärkestift i Sverige, därför stannade påvens sändebud i Lund, som var kyrkoprovinsen Sverige-Danmarks huvudsäte, vid kardinalbesöket år 1153. Då lär Linköping ha varit föreslaget som ärkebiskopsäte för blivande kyrkoprovinsen Sverige.[2]

Men det blev Uppsala som upphöjdes till ärkebiskopstift 1164, men ända fram till reformationen bibehöll ärkebiskopen i Lund viss överhöghet som kyrkoprovinsens överhuvud (så kallad primas).[3] Linköping fick rangplats som stift nummer två och det omfattade Östergötland, Småland, Öland och Gotland.[2] Det äldre Skara stift som omfattade Västra Sverige blev nummer tre i rangordningen.[4]. Samtidigt slogs Eskilstuna stift ihop med Strängnäs stift och Växjö stift upprättades som ett eget stift, som då först omfattade enbart Värend, med Växjö som stiftsstad. Strängnäs, Västerås och Växjö stift blev nummer fyra, fem och sex i rangorningen av Sveriges då sammanlagt sex stift.[4]

I Sverige ingick senare Finland som rikets östra rikshalva och där bildas under sent 1100-tal Åbo stift. Under reformationen avdelade Gustav Vasa de östra delarna som bildade Viborgs stift 1554.

Den minsta enheten under stiften under alla dessa tider var socknen, ett ord som hör samman med svenskans "söka" och "rannsaka", och betydde alltså det område där man sökte sig till samma kyrkplats. Detta begrepp motsvarar katolska kyrkans och latinets begrepp parochia, liksom Engelska kyrkans och engelskans parish.

Vid Västerås riksdag 1527 bröt Sverige med påvestolen och landet upphörde att vara en romersk-katolsk kyrkoprovins. Kyrkan behöll dock administrationen med stift, ärkestift och domkapitel (även kallat konsistorium). Under reformationen utgjorde de mäktiga biskoparna ett hot mot kungamakten och Gustav Vasa ville splittra kyrkan och utsåg ordinarier som kyrkliga ledare istället för biskoparna och ej underlydande dem i andra städer än stiftsstäderna som Stockholm, Gävle, Örebro och Skövde. Stiften delades alltså in i mindre enheter. Under stormaktstiden bildades nya stift både i Sverige och i erövrade områden kring Östersjön och dessa nya stift kom att ledas av superintendenter istället för biskopar. Denna titel var i princip likvärdig med ett biskopsämbete.

Det rådde fortfarande rädsla för katolska kyrkan och biskoparnas makt och ortodoxa lutheraner ansåg att titeln superintendent var mer teologiskt korrekt, eftersom den skilde sig från katolska kyrkan. 1772 ersattes dock den sista superintendenturen i Karlstads stift med ett biskopsämbete (dessförinnan bland annat i Göteborgs stift 1665).

1915 slogs Kalmar stift ihop med Växjö stift. Stockholm hade sedan medeltiden haft en egen styrelse, ett konsistorium (domkapitel) för Stockholms stad med Pastor primarius (Storkyrkoförsamlingens kyrkoherde) som ordförande. Pastor primarius är en sorts motsvarighet till domprostämbetet. Staden var dock ändå formellt delad mellan Uppsala stift i norr och Strängnäs stift i söder (med gräns i Söderström, nuvarande Slussen), men 1942 bildades slutligen ett eget stift.

Årtal i svensk stiftshistoria[redigera | redigera wikitext]

Stift i Svenska kyrkan[redigera | redigera wikitext]

Svenska kyrkans stiftsindelning
Kod Stift Vapen Bildat Ungefärligt område Domkyrka
01 Uppsala ärkestift Uppsala stift vapen.svg 1130-talet, 1164[5] Uppland utom södra delen, Gävleborgs län Uppsala domkyrka
02 Linköpings stift Linköping stift vapen.svg tidigt 1100-tal Östergötland, norra Småland Linköpings domkyrka
03 Skara stift Skara stift vapen.svg 1070-talet Mellersta och norra Västergötland, Katrinedal i södra Dalsland Skara domkyrka
04 Strängnäs stift Strängnäs stift vapen.svg tidigt 1100-tal Södermanland utom nordöstra delen, Närke Strängnäs domkyrka
05 Västerås stift Västerås stift vapen.svg tidigt 1100-tal Västmanland, Dalarnas län Västerås domkyrka
06 Växjö stift Växjö stift vapen.svg 1170-talet Västra och södra Småland, Öland Växjö domkyrka
07 Lunds stift Lund stift vapen.svg 1060, 1103[6] Skåne, Blekinge Lunds domkyrka
08 Göteborgs stift Göteborg stift vapen.svg 1620 Västra Västergötland, Halland, Bohuslän och sydvästra Dalsland. Göteborgs domkyrka
09 Karlstads stift Karlstad stift vapen.svg 1647[7] Värmland utom Södra Råda, Dalsland utom Valbo-Ryr. Karlstads domkyrka
10 Härnösands stift Härnösand stift vapen.svg 1647 Jämtland, Medelpad, Ångermanland och Härjedalen Härnösands domkyrka
11 Luleå stift Luleå stift vapen.svg 1904 Norrbottens län, Västerbottens län Luleå domkyrka
12 Visby stift Visby stift vapen.svg 1645 Gotland, Svenska kyrkan i utlandet Visby Sankta Maria domkyrka
13 Stockholms stift Stockholm stift vapen.svg 1942 Södra Uppland, nordöstra Södermanland Storkyrkan

Stiftskod är en tvåsiffrig sifferkombination som används för att identifiera stift inom Svenska kyrkan, till exempel i databaser. Stiftskoden ingår som de två första siffrorna i kontraktskoder och pastoratskoder.[8]

Liknande koder finns för län, kommuner och församlingar.

Respektive stiftsvapen i Svenska kyrkan följer de svenska heraldiska traditionerna.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Läs mer i artikeln Investiturstriden.
  2. ^ [a b] Petrén 2000, s. 17-19.
  3. ^ Lilla Uppslagsboken, Förlagshuset Norden AB, Malmö 1974, band 10, spalt 990 (artikeln om ärkebiskop).
  4. ^ [a b] Lilla Uppslagsboken, Förlagshuset Norden AB, Malmö 1974, band 9, spalt 518 (artikeln om Sverige, lista över stiften under rubriken "Religiösa förhållanden"), samt kartan över de medeltida stiften på baksidan av kartplanschen vid spalt 525.
  5. ^ Uppsala blir Sveriges ärkestift.
  6. ^ Lund blir Nordens ärkestift och primas för kyrkoprovinsen Norden (inklusive Sverige), fram till reformationen i Sverige, genomförd av Gustav Vasa.
  7. ^ Mariestads stift bildades 1583 men flyttades till Karlstad 1647.
  8. ^ Stift, kontrakt och pastorat i nummerordning med ingående församlingar 2010-01-01, SCB

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]