Lamia (mytologi)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Lamia tolkad av Herbert Draper 1909.

Lamia var ett monster i den grekiska mytologin.

Lamia var dotter till Libya och Belus, och var en vacker ung kvinna som var Zeus älskarinna, och som han ofta besökte. Det finns två versioner om vad som hände sedan, men båda två får samma sorgliga slut.

Enligt den ena historien så blev Hera vansinnigt svartsjuk varje gång Lamia födde ett barn, så Hera dödade barnet. Till slut blev Lamia alldeles till sig av sorg, och korsade vansinnets gräns. Hon blev otroligt svartsjuk på alla mödrar runt omkring, och det drev henne till att stjäla barnen i skydd av mörkret för att sedan äta dem. På grund av dessa vedervärdiga handlingar gick Lamias vackra yttre upp i rök och hon ändrades till ett fult hemskt monster, med förmågan att ta ut sina ögon ur deras hålor när hon ville sova.

Den andra versionen är ännu värre än den första; den berättar att Hera istället tvingade Lamia att äta sina egna barn så fort hon fött dem. Lamia förlorade förståndet, men det slutar inte där. Hon hade då utvecklat en smak för barn, och stal andras barn om natten för att äta dem. Lamia var någon som alla mödrar skrämde sina barn med. Ifall de inte uppförde sig så skulle barn-ätaren komma och ta dem.

Se även[redigera | redigera wikitext]