Chariter

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
De tre gracerna från Sandro Botticellis målning Primavera.

Chariterna (grekiska Χάριτες "Chárites", från verbet chairein som betyder "att glädjas"), kariterna eller gracerna, var det gemensamma namnet för de tre behagets och glädjens gudinnor; Aglaia ("den glänsande"), Euphrosyne ("munterhet") och Thalia ("gott mod"). De förknippas med livets behagligare sidor: lek, spel, fester, skönhet och lycka. De var de goda egenskapernas gudinnor; visdom, skönhet, glädje, charm etcetera. De tjänade Afrodite, kärlekens och skönhetens gudinna, och hennes son Eros. De dansade och sjöng för gudarna tillsammans med muserna till Apollons lyra.

Vanligtvis sägs de vara döttrar till Charis och hennes fule make Hefaistos, men den versionen säger också att Afrodite då inte var hans hustru. En annan version berättar att gracerna var döttrar till nymfen Eurydome och Zeus, eller att Euanthe och Zeus var föräldrar till dem. Gracernas antal var normalt tre, men enligt vissa källor var gracerna ett dussin gudinnor. Några av alla de namn som förekommer är Aglaia, Auxo, Eufrosyne, Hegemone, Kale, Kleta, Phaenna och Thalia. De flesta källorna är däremot överens om att Pasithea var en av gracerna, den yngsta av dem. (Det finns en nymf med samma namn.)

I Sparta, Aten och Orchomenos tillbads gracerna i en egen kult. Deras heliga blomma var rosen.

Regionala skillnader[redigera | redigera wikitext]

Fastän man brukar anse att chariterna var tre, ansåg spartanerna att den tredje var Kleta och inte Thalía. Ibland nämner man andra chariter, bland dem Auxo, Kale, Hegemone, Phaenna och Pasithea.

I den romerska och latinska mytologin identifierades chariterna - Gracerna - som Castitas, Pulchritude och Voluptas det vill säga jungfrun, hustrun och älskarinnan. På detta sätt hittar vi två motsatta uppfattningar: en triad som består av tre aspekter av samma attribut, i fallet Grekland, och en latinsk triad där de representerar tre olika kvinnoarketyper.

I konsten[redigera | redigera wikitext]

Under renässansen inspirerade en romersk skulptur av de tre gracerna, på Piccolominibiblioteket i Siena de flesta verken med detta tema. Gracerna återges tillsammans med andra figurer i Botticellis målning ”Våren”. Rafael målade också en tavla som idag är utställd i Chantilly (Frankrike). Under barocken återupplivade Rubens temat med en ny stil i De tre gracerna. Bland andra konstnärliga verk finns de berömda skulpturerna av Antonio Canova och Bertel Thorvaldsen.

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]