Lasaros

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Uppslagsordet ”Lazarus” leder hit. För programspråket, se Lazarus (programspråk). För musikgruppen, se Lazarus A.D..
Sankt Lasaros av Betania
Sankt Lasaros av Betania
Kristus uppväcker Lasaros
målning av Juan de Flandes (cirka 1500)
Vördas inom Romersk-katolska kyrkan
Anglikanska kyrkogemenskapen
Östortodox kristendom
Orientaliskt ortodoxa kyrkan
Helgedom Sankt Lasaros katedral (Agios Lazaros), Larnaca, Cypern
Helgondag 29 juli

Lasaros (Lasarus) är namnet på två gestalter i evangelierna.

Lasaros från Bethania[redigera | redigera wikitext]

Lasaros (grekiska Λάζαρος, Lazaros) eller Lasarus (latin Lazarus) omnämns i Johannesevangeliet 11–12, där Jesus uppväcker honom från de döda. Lasaros sägs komma från Bethania och vara bror till Maria och Marta. När Lasaros introduceras i berättelsen är han sjuk och Jesus, som sägs vara mycket fäst vid syskonen (Joh. 11:5), reser till Lasaros som då redan avlidit och varit död i fyra dagar. Lasaros ligger begravd i en klipphåla och Jesus befaller att stenen framför gravöppningen ska tas bort. Därefter ropar Jesus på Lasaros, som kommer ut ur graven (Joh. 11:38–44).

I Hemliga Markusevangeliet uppväcker Jesus en yngling från de döda. Omständigheterna vad gäller platsen, personerna och tillvägagångssättet liknar mycket dem som förekommer i berättelsen om Lasaros i Joh. 11:1–44. Detta har lett till antagandet att den yngling Jesus sägs uppväcka från de döda i Hemliga Markusevangeliet är Lasaros och berättelsen ses som en parallell till den i Johannesevangeliet.[1]

Enligt legenden skall denne Lasaros senare ha utsetts till biskop av KitionCypern. Hans helgondag infaller den 29 juli.[2]

I konsten framställs ofta Lasaros i en liten nisch eller ett gravkapell, en aedicula.[3]

Liknelsen om den rike mannen och Lasaros[redigera | redigera wikitext]

Lasaros är även namnet på en fattig och utsvulten man i Jesu liknelse om "den rike mannen och Lasaros" (Lukasevangeliet 16:19–31). Hans helgondag infaller den 21 juni.

Romersk-katolska kyrkan vördar båda dessa personer som helgon.[2]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Miles Fowler, Identification of the Bethany Youth in the Secret Gospel of Mark with other Figures Found in Mark and John, Journal of Higher Criticism. 5:1, spring 1998, 3–22. Också online här. Helmut Koester, Was Morton Smith a Great Thespian and I a Complete Fool?, Biblical Archaeology Review, Nov/Dec 2009, s. 58.
  2. ^ [a b] The Book of Saints: A Dictionary of Servants of God. 6th ed. London: Cassell 1994. ISBN 0-304-34357-9.
  3. ^ Frithiof Dahlby och Lars Åke Lundberg: Nya kyrkokalendern, Verbum Förlag AB, 1983, ISBN 9152602974

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]