Legalitetsprincipen

Legalitetsprincipen är en juridisk rättsgrundsats. Den används inom flera olika rättsområden. I straffrätt betyder den att för att en person ska kunna dömas för ett brott krävs det ett stadgande i lag om detta. Inom konstitutionell rätt innebär legalitetsprincipen att den offentliga makten utövas under lagarna.

Inom Europakonventionen för mänskliga rättigheter är det artikel 7 som ger uttryck för Legalitetsprincipen och inom EU-rätt är det artikel 5.2 FEU och 13.2 FEU.

Definition

Den legalitetsprincip som numera är förhärskande bygger på nulla poena sine lege (inget straff utan lag) och nullum crimen sine lege (inget brott utan lag), det vill säga att ingen kan dömas för en gärning som inte var straffbelagd vid den tid då brottet begicks. Detta innebär att lagar inte kan ges retroaktiv verkan (jämför: lex retro non agit och Ex post facto). Lagen ska likaså vara tydlig och dess tillämpning förutsägbar. Olika rättsfilosofiska skolor ställer sig till principen på olikartade sätt. För rättspositivister krävs att handlingen strider mot nedtecknad lag, medan naturrättsteoretiker anser att vad som strider emot förnuftet och naturen alltid är kriminellt oavsett om detta finns nedtecknat i en lag eller inte.

Historiska exempel som uppfattats som avsteg från principen

Henrik VII lät efter sin seger i slaget vid Bosworth 1485 proklamera att hans regeringstid börjat dagen före slaget, för att således kunna åtala regimfiender för högförräderi om de deltog på den förlorande kung Rikard III:s sida.

Francisco Franco införde efter segern i spanska inbördeskriget 1939 en lag som retroaktivt gjorde väpnad kamp för republikens sida till en straffbar handling.

Nürnbergrättegångarna ådrog sig kritik för att bygga på retroaktiv lagstiftning och så kallad segerrättvisa, bland annat av den amerikanske senatorn Robert Taft, son till presidenten och chefsdomaren William Taft. Tafts uttalanden fick svidande kritik men han hyllades postumt av John F. Kennedy i dennes Pulitzerprisbelönade bok Profiles in Courage, som en av de åtta modigaste handlingarna av en senator. Även i Norge och Danmark väcktes (huvudsakligen efteråt) kritik mot avrättningar av nazistkollaboratörer då dödsstraffet var avskaffat vid tillfället för brottet men återinfördes retroaktivt efter krigsslutet (i Norge redan av ockupationsmakten, vilket emellertid inte betraktades som legitimt under processerna).

Legalitetsprincipen i Sverige

Legalitetsprincipen kan allmänt sägas innebära att all maktutövning ska vara grundad på lag eller annan föreskrift. Legalitetsprincipen kommer till uttryck i Regeringsformen 1 kap. 1 § tredje stycket, "Den offentliga makten utövas under lagarna".

I Sverige följer legalitetsprincipen inom straffrätten av 1 kap 1 § Brottsbalken

”	Brott är en gärning som är beskriven i denna balk eller i annan lag eller författning och för vilken straff som sägs nedan är föreskrivet.	„
– Lagen.nu, 1 kap 1 § Brottsbalken

• Högsta domstolen har i dom 2007-04-03 uttryckligen åberopat legalitetsprincipen som domskäl för att ogilla åtal för narkotikabrott.
• Analogislut är inte heller möjliga att tillämpa inom svensk straffrätt, vilket framgår bland annat av NJA 2000 s. 490.
• I NJA 2012 s 105 har legalitetsprincipen upprätthållits vad avser företagsbot.