Linjeblockering

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Linjeblockering, även fjärrblockering, är i Sverige ett uttryck inom säkerhetssystemet för järnvägar och innebär att om ett tåg befinner sig på en spårsträcka, så blockeras andra tåg från att komma in på samma sträcka. Linjeblockeringens ursprungliga syfte var främst att hindra ett efterföljande tåg att komma för nära ett framförvarande tåg (på samma spårsträcka) och att hindra ett mötande tåg att komma in på sträckan. På senare år har syftet även varit att öka spårkapaciteten genom att låta tågen gå tätare.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Sverige[redigera | redigera wikitext]

Manuell linjeblockering förekommer ej längre i Sverige. Det finns dock ett manuellt system som kallas tåganmälan. Den första järnvägen i Sverige med fjärrblockering var Saltsjöbanan där detta infördes redan 1936 (då under benämningen CTC - Centralised Traffic Control). I Sverige finns fjärrblockering på nästan alla sträckor med automatisk linjeblockering. Utbyggnaden av fjärrblockering på Banverkets järnvägsnät har i stor utsträckning skett under 1970- och 1980-talen. När man bara har automatisk linjeblockering, men inte fjärrblockering, måste någon fortfarande sköta stationerna. Detta är mycket vanligt på den europeiska kontinenten. I början av 2000-talet blev järnvägen mer konkurrenskraftig. Det blev uppenbart att spårkapaciteten behövde ökas. Linjeblockering med korta spåravsnitt som möjliggör tätare tågföljder blev då en viktig möjlighet. ERTMS med rullande linjeblockering införs i Sverige först på Botniabanan från 2010 och på övriga stamnätet till 2020. Det finns i drift i vissa andra länder sedan 2005.

Typer av linjeblockering[redigera | redigera wikitext]

Man skiljer mellan tre typer av linjeblockering:

Linjeblockering på hela stationssträckan[redigera | redigera wikitext]

Hela linjen mellan två stationer utgör den spårsträcka som blockeras. Ett efterföljande tåg får ej köra ut på linjen förrän det framförvarande kommit fram till nästa station.

Stationssträcka med flera blocksträckor[redigera | redigera wikitext]

Linjen mellan två stationer kallas bevakningssträcka som delas upp i blocksträckor. Dessa är vanligen 2-5 km långa. Vid varje blockgräns finns blocksignaler som talar om för föraren om blocksträckan är fri, men vid korta blocksträckor även om nästa blocksträcka är fri. Om blocksträckorna är långa har man i stället en försignal några km före nästa blockgräns som varnar för att nästa signal kan visa rött, så att nedbromsning måste påbörjas. För att avgöra om en blocksträcka är fri användes en spårledning utmed hela blocksträckan. Spårledningen kortslutes om någon vagnsaxel befinner sig på spåret. Därmed kan säkerhetssystemet ge rätt signalbesked. Denna typ av linjeblockering är vanligtvis kombinerad med automatisk tågstyrning (Automatic Train Control - ATC). ATC gör i princip samma sak som de optiska ljussignalerna fast bättre. Via baliser i spåret sänder ATC hastighetsuppgifter till tåget och dess förarpanel. Panelen visar den tillåtna hastigheten för tåget. Dessutom bromsar ATC tåget om föraren ej reagerar på en sänkt hastighet. De optiska signalerna kan däremot bara ange 80km/t, 40km/t eller stopp. För andra hastigheter, som skiftar efter banan, finns hastighetstavlor. Dessa är också övervakade av ATC.

Korta och många blocksträckor[redigera | redigera wikitext]

I det nya europeiska standardiserade säkerhetssystemet ERTMS (European Rail Traffic Management System) är kostnaden för varje blocksträcka avsevärt lägre än vid den traditionella fjärrblockeringen med ATC. Baliserna, som är enkla, sänder bara sin position till tåget. Tåget sänder positionen vidare med telefon (GSM-R) till en radioblockcentral (RBC), där en dator hela tiden håller reda på var varje tåg befinner sig. Radioblocksignalen beräknar då en hastighetsprofil för den närmaste sträckan framför tåget. Denna profil återrapporteras tillbaka till tåget och visas grafiskt på förarens bildskärm. Baliserna är billiga, optiska signaler behövs ej och i den mest avancerade nivån behövs ej heller spårledningar. Detta betyder att blocksträckorna blir billiga och kan göras fler och kortare. Föraren upplever att hastighetsprofilen (movement authority) "rullar" framåt utmed spåret. Resultatet blir att tågen kan köra ännu tätare.

Även med ATC kan man ha många korta blocksträckor, även om det blir dyrare. ERTMS är billigare att nyinstallera längs banan, men blir dock väldigt dyrt att införa i fordonen, för att man byter ut fungerade utrustning mot ny. Kortast blocksträckor i Sverige finns i centrala Stockholm där de är ned till 250 m långa.

Fjärrblockering[redigera | redigera wikitext]

Fjärrblockering innebär att den automatiska linjeblockeringen fjärrstyrs. I Sverige finns endast ett fåtal centraler som fjärrstyr alla banor inom sitt distrikt.