Lisa Nilsson

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Lisa Nilsson
Lisa Nilsson i Allsång på Skansen.jpg
Lisa Nilsson under presentationen av årets artister i Allsång på Skansen den 11 juni 2013.
Födelsenamn My Lisa Karolina Nilsson
Född 13 augusti 1970 (43 år)
Bakgrund Sverige Tyresö, Stockholms län
Genre(r) Pop, jazz, visa
Roll Sångare, låtskrivare, producent
År som aktiv 1989-
Skivbolag Diesel Music AB
Webbplats www.lisanilsson.se
Lisa Nilsson i maj 2013.
Lisa Nilsson på Stockholms Kulturfestival 2010.
Lisa Nilsson på Malmöfestivalen 2004

My Lisa Karolina Nilsson, född 13 augusti 1970 i Tyresö, Stockholms län, är en svensk sångerska.

Nilsson fick ett stort genombrott med sitt tredje album Himlen runt hörnet 1992. Hon är dotter till Birgit Bokö och Gösta Nilsson, som nu är gift med Monica Borrfors. Nilsson var gift med musikern Henrik Janson 1998–2002.

Skivdebut[redigera | redigera wikitext]

Vid elva års ålder började Nilsson på Lasse Kühlers dansskola. Hon gick gymnasiet på danslinjen i Uppsala och började därefter på Balettakademins yrkesdansarlinje. Hon var med i gruppen Stage Four tillsammans med Peter Jöback, Andreas Lundstedt och Lizette Pålsson. Via en talangjakt – hon vann 1987 talangtävlingen Stjärnskott[1] – fick Nilsson vara med i Bosse Larssons TV-program Lörda' me' Larssons som sändes i september 1988.[2] Hon fick kontrakt med skivbolagsdirektören Billy Butt på skivbolaget Little Big Apple. Hon deltog även i Melodifestivalen 1989 med låten Du och slutade på fjärde plats. Samma år släpptes duetten Aquarius 1999. Singeln Who's That Boy låg tre veckor på Trackslistan 1990.[3] Nilssons två första skivor var på engelska trots att Butt tyckte att hon skulle sjunga på svenska. Nilsson fick mycket bra kritik för sin röst men de anonyma poplåtarna på engelska fick dålig kritik.[4]

Himlen runt hörnet[redigera | redigera wikitext]

1991 skrevs nytt skivkontrakt med Diesel Music AB, ett nystartat independent-skivbolag startat av Torbjörn Sten, Mauro Scocco och Johan Ekelund.[4] Vintern och våren 1992 spelades hennes genombrottsplatta Himlen runt hörnet in i legendariska Polarstudion i Stockholm.Johan Ekelund var producent och Mauro Scocco låtskrivare. När skivan släpptes fick den 3 getingar i Expressen och tidningens musikrecensent Måns Ivarsson skrev att: "Här växer Lisa med inramningen och slår för första gången fram som en brännande personlighet."[5]

Skivan blev en stor kommersiell framgång i hela Norden och sålde i 450 000 exemplar. Singeln Himlen runt hörnet blev den mest spelade i P3 första halvåret 1992. Singeln Varje gång jag ser dig kom på femte plats.[6] 1993 belönades Nilsson med tre grammisar och Scocco och Ekelund fick en vardera.[7] Sommaren 1992 turnerade hon tillsammans med Tomas Ledin och Eva Dahlgren i turnén Rocktåget.[8]

1994 spelades låtarna från Himlen runt hörnet in på engelska, ommixade av producenten Magnus Frykberg.[9] Det engelskspråkiga albumet Ticket to Heaven släpptes 1995.

Till Morelia[redigera | redigera wikitext]

I slutet av 1993 inleddes arbetet med nästa album, Till Morelia, även det producerat av Johan Ekelund och med låtar av Mauro Scocco och Peter LeMarc. När albumet släpptes 1995 jämfördes det med Nilssons genombrottsalbum Himlen runt hörnet. Kritikern Stefan Malmqvist kallade musiken på plattan för amerikansk mjuksoul och ansåg att en del av Mauro Scoccos texter var plattityder och klichéer.[10] I Aftonbladet ansåg Anders Hvidfeldt att Nilsson än en gång gjort en imponerande platta och att skivan var ett hantverk in i minsta detalj.[11] I Göteborgs-Posten ansåg Gabriel Byström att Scoccos texter inte var särskilt intressanta och att slutresultatet var bra men inte häpnadsväckande.[12] Skivan hamnade på andra plats på Tom Hjeltes innelista i Aftonbladet.[13] Skivan sålde i sammanlagt 250 000 exemplar.[14]

Viva[redigera | redigera wikitext]

Efter Till Morelia ville Nilsson utforska sin egen kreativitet. Vid sidan av låtskrivande gjorde hon ett antal framträdanden där hon fokuserade mer på jazzen. Hon spelade 1996 in låten Those who where på danske jazzbasisten Niels Henning Ørstedt Pedersens skiva med samma namn, hon sjöng Nat King Coles Unforgettableprins Bertils begravning 1997, hon turnerade i Danmark både med DR Big Band och DR Underholdningsorkestret, och gjorde Frank Sinatra-konserter med Svante Thuresson. Hon spelade även in en duett med operasångerskan Montserrat Caballé, låten Friends Again av Mauro Scocco. 2000 komViva. Skivan gavs ut i hela Norden. Även denna skiva var producerad av Johan Ekelund men Nilsson hade själv skrivit texter och, ihop med maken Henrik, musiken till de flesta av låtarna, bland annat Sanna Ögonblick från filmen med samma namn till vilken paret skrev filmmusiken. Viva innehåller, vid sidan av låtar som Långsamt och Viola, även en låt av Stephen Simmonds, Tror på dig, som blev en av skivans mest omtyckta låtar.

Sommaren 2000 gav sig Nilsson ut på turnén Karavan tillsammans med Staffan Hellstrand och Thomas di Leva. Nilsson turnerade också i Danmark och Finland.[15] 2001 vann hon åter en Grammis som bästa kvinnliga pop- eller rockartist för skivan Viva.

Små rum[redigera | redigera wikitext]

Nilsson skrev själv egna texter och producerade det följande albumet, Små rum, men hon skrev musiken ihop med sin make.[16] I studion medverkade också Esbjörn Svenssons Trio och Stockholm Session Strings. Texterna är mycket personliga, handlar oftast om kärlek och Nilsson skrev texterna under flera års tid. Idén om ett samarbete med Nilsson och Esbjörn Svenssons Trio kom när de spelade in Telegram för fullmånen för en hyllningsskiva till Cornelis Vreeswijk. Skivan släpptes i november 2001.[17] Skivrecensenterna gav albumet ett blandat mottagande. I Aftonbladet ansåg Markus Larsson att texterna var ljumma och att Nilsson hade en bit kvar till den nödvändiga skärpan.[18] I Borås Tidning ansåg Stefan Eklund att Nilssons texter var bättre än på Viva.[19] I Östersunds-Posten ansåg Bengt Ola Mattsson att Nilssons texter bar på ett arv från svenska visartister som Jan Johansson, Lars Bagge, Olle Adolphson och Beppe Wolgers samt att hennes röst passade bättre för detta slag av vispop än soulmusiken.[20]

2002 hade Nilsson en mindre roll i Colin Nutleys långfilm Paradiset där hon spelar Rebecka Björkstig, en kvinna som leder en stiftelse för misshandlade kvinnor, samt en gästroll i komediserien Cleo. Nilsson har förklarat att hon kan tänka sig fler roller men att hon inte vill bli skådespelare.[21]

Brasiliansk inspiration[redigera | redigera wikitext]

Efter släppet av samlingsskivan Samlade sånger 1992-2003 turnerade Nilsson och därefter reste hon våren 2004 till Brasilien för några veckors semester. I Rio de Janeiro lärde hon känna en grupp brasilianska musiker och hemfärden sköts upp gång på gång tills hon stannade i ett par månaders tid. I Brasilien lyssnade hon på kända brasilianska låtar från 1960- och 1970-talen. Låtarna i musikstilen tropicalia översatte hon till svenska[22] och med hjälp av gitarristen Joâo Castilho kunde hon bilda ett band som följde med Nilsson på en miniturné i Sverige på våren 2005. Låtarna, översatta till svenska, spelades in i studio i Brasilien i början av 2006.[23]

I Aftonbladet skrev recensenten Markus Larsson att skivan var "tam, lagom, grå, trist och pretentiös".[24] Malin Henrikson i Hallands Nyheter tyckte att det var kompetent utfört men att det borde ha svängt mer.[25] Efter skivsläppet hösten 2006 gav sig Nilsson ut på en liten turné i Sverige tillsammans med det brasilianska bandet Banda Beleza.

"Hon förvaltar de kända brasilianska låtarna med omsorg utan att hennes egna personliga stil försvinner. Däri sitter styrkan. Hon kallar skivan för ett kärleksprojekt och det märks. Värmen för de brasilianska melodierna och poesin är tydlig. Lisa Nilsson levererar nyans, nerv, närvaro och står för produktionen. Låtarna har spelats in med flera brasilianska musiker i Rio och gästas av stora namn som flöjtisten Carlos Malta och cellisten Jaques Morelenbaum (som producerat Caetano Veloso, Badi Assad och Marizas senaste skivor.)" -skrivet av Åsa Da Silva Veghed i Svenska Dagbladet.

2009 kom albumet Sambou Sambou, även det inspelat i Brasilien.[1]

Skådespeleri[redigera | redigera wikitext]

2002 spelade Nilsson en biroll i Colin Nutleys långfilm Paradiset. 2008 spelade hon den kvinnliga huvudrollen i den svensk-tyska långfilmen Ett enklare liv.

2012 gjorde hon huvudrollen som Diana i Broadway-musikalen Next To NormalStockholms stadsteater; musikteater om psykisk sjukdom och hur den påverkar en familj.

Familj[redigera | redigera wikitext]

År 1997-2002 var hon gift med musikern Henrik Janson. Tillsammans med musikern och trädgårdsmästaren Niklas Medin har hon två döttrar, födda 2007 och 2011.

Diskografi[redigera | redigera wikitext]

Lisa Nilsson på svenska Tracks-listan 1990-2002
Låt Datum Högsta placering Placeringar
Who's That Boy 24 februari 1990 17 18-17-17
Himlen runt hörnet 21 mars 1992 3 16-7-4-3-3-5-10-15
Varje gång jag ser dig 23 maj 1992 2 7-3-3-2-5-12
Allt jag behöver 26 september 1992 6 12-6-8-12


Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] "Biografi". Lisanilsson.se. Läst 2012-09-23.
  2. ^ Martin Stugart. "DN gratulerar: Två sidor av Lisa Nilsson", Dagens Nyheter, 13 augusti 2000
  3. ^ Sveriges Radio - Trackslistan 1990
  4. ^ [a b] Warda Khaldi. "Lisa Nilsson blir rösten efter Mauro Scocco", Expressen 6 mars 1992
  5. ^ Måns Ivarsson. "En ängel runt hörnet", Expressen 9 april 1992
  6. ^ Expressen 21 augusti 1992
  7. ^ Borås Tidning, 27 februari 2003
  8. ^ Warda Khaldi. "Lisa Nilsson åker med rocktåget", Expressen 13 mars 1992
  9. ^ Stina Cederholm. "Europa runt hörnet", Expressen 30 januari 1994
  10. ^ Stefan Malmqvist, Svenska Dagbladet 7 april 1995
  11. ^ Anders Hvidfeldt. "Starkt, Lisa", Aftonbladet 7 april 1995
  12. ^ Gabriel Byström. "Lisa Nilsson bäst bortom traditionerna", Göteborgs-Posten 7 april 1995
  13. ^ Tom Hjelte. "Tom Hjelte listar svenskarna som är mest inne", Aftonbladet 14 april 1995
  14. ^ Harry Amster. "Festen med Colin tog Lisa till Paradiset", Svenska Dagbladet 28 februari 2003
  15. ^ Karin Lindstedt. "Hetaste turnén i sommar", Aftonbladet 13 april 2000
  16. ^ Caroline Giertz. "Det är stort att vara styvmamma", Aftonbladet 11 november 2001
  17. ^ Terese Christiansson. "Lisa Nilsson sjunger om flickan i det undermedvetna", Dagens Nyheter 5 november 2001
  18. ^ Markus Larsson. "Tamt och trevande", Aftonbladet 9 november 2001
  19. ^ Stefan Eklund. "Lisa Nilsson ger sig inte", Borås Tidning 19 november 2001
  20. ^ Bengt Ola Mattsson. "Lisas rum är underbara", Östersunds-Posten 16 november 2001
  21. ^ "Lisa Nilsson tar avstamp", Borås Tidning 27 februari 2003
  22. ^ Jonas Bergroth. "Lisa Nilsson återfann lusten i Brasilien", Göteborgs-Posten 3 oktober 2006
  23. ^ "Lisa Nilsson - restaurerad i Rio", Västmanlands Läns Tidning 29 september 2006
  24. ^ Markus Larsson. "Lisa Nilssons brasseskiva – ett sömnpiller", Aftonbladet 4 oktober 2006
  25. ^ Malin Henrikson. Hallands Nyheter 4 oktober 2006
  26. ^ TT Spektra (16 mars 2012): "Adolphson-pris Lisa Nilsson". SVD.se. Läst 2012-09-23.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]