Stefan Löfven

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Stefan Löfven

Stefan Löfven efter slutdebatten i SVT i september 2014.

Innehar ämbetet
Tillträdde ämbetet 
3 oktober 2014
Monark Carl XVI Gustaf
Ställföreträdare Åsa Romson
Företrädare Fredrik Reinfeldt

Innehar ämbetet
Tillträdde ämbetet 
27 januari 2012
Företrädare Håkan Juholt

Född Kjell Stefan Löfvén
21 juli 1957 (57 år)
Sverige Hägerstens församling, Stockholms kommun, Stockholms län
Politiskt parti Socialdemokraterna
Maka Ulla Löfvén
Yrke ombudsman
f.d. svetsare
Namnteckning Stefan Löfvens namnteckning
Webbplats socialdemokraterna.se

Kjell Stefan Löfven (enligt folkbokföringen Löfvén,[1][2] vilket också är uttalet), född 21 juli 1957 i Hägerstens församling i Stockholm,[2] är Sveriges statsminister, Socialdemokraternas partiledare och tidigare fackföreningsledare. Mellan den 1 januari 2006 och den 27 januari 2012 var han förbundsordförande i fackförbundet IF Metall.[3]

Stefan Löfven valdes till Sveriges statsminister den 2 oktober 2014. Han efterträdde vid en regeringskonselj den 3 oktober 2014 Fredrik Reinfeldt och presenterade regeringen Löfven.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Uppväxt[redigera | redigera wikitext]

Stefan Löfven föddes i Aspudden i Stockholm,[4] men kom tio månader gammal som fosterbarn till Sunnersta i Sollefteå kommun, då hans biologiska mor inte kunde behålla båda sina barn.[5] Fadern Karl Hedberg dog tidigt utan att ha träffat sin yngste son.[6] Fosterfadern Ture Melander (1926–2003)[7] var skogsarbetare och sedan fabriksarbetare, och fostermodern Iris Melander arbetade som hemsamarit. I fosterfamiljen fanns också en syster och en bror.[8]

Under uppväxten spelade han hockey och arbetade som kommunal slyröjare och timmersorterare. Inspirerad av Olof Palmes internationella engagemang var han med och startade en SSU-förening i Sunnersta, som han sedan blev ordförande för.[9] Han gjorde värnplikten på F 4 Jämtlands flygflottilj [10], Östersund under 11 månader 1976–1977[11].

Vid 22 års ålder återförenades Löfven med sin biologiska mor och bror. [10]

Utbildning[redigera | redigera wikitext]

Stefan Löfven gick tvåårig ekonomisk linje på gymnasiet i Sollefteå. Han har gått en svetskurs under 48 veckor på AMU i Kramfors och studerat i ett och ett halvt år på socialhögskolan i Umeå innan han hoppade av studierna.

Fackföreningskarriär[redigera | redigera wikitext]

Stefan Löfven arbetade både på posten och på sågverk innan han 1979 anställdes som svetsare på krigsmaterieltillverkaren Hägglund & Söner i Örnsköldsvik, där han stannade till 1995. På Hägglunds träffade han sin blivande fru, Ulla. Sitt första fackliga uppdrag fick han 1981 då han valdes till kontaktombud på arbetsplatsen. Genom åren har han haft en rad fackliga uppdrag. År 1995 började han som centralt anställd ombudsman i dåvarande Svenska metallindustriarbetareförbundet (Metall) och har bland annat arbetat med avtals- och internationella frågor. Från 1998 var han internationell sekreterare och åren 1999–2002 chef för organisationsenheten. År 2001 valdes Stefan Löfven till biträdande förbundsordförande, och på IF Metalls konstituerande kongress i november 2005 valdes Stefan Löfven till dess förbundsordförande.

Andra uppdrag[redigera | redigera wikitext]

Stefan Löfven har engagerat sig i globaliseringsfrågor: han har varit internationell sekreterare för Svenska Metallindustriarbetareförbundet, styrelseledamot i Nordiska Metall och styrelsesuppleant i Europeiska Metallarbetarefederationen. Han har även suttit i styrelsen för Olof Palmes Internationella Center och var 2004–2012 vice ordförande för Exportrådet.[12] Han satt dessutom med i universitetsstyrelsen för Kungliga Tekniska Högskolan under åren 2010–2012.[13]

Löfven har av företrädare för Svenska Freds beskrivits som "vapenlobbyist", eftersom han har förespråkat ökat statligt köp av svensktillverkade vapen[14] samt försökt att använda sina brasilianska fackföreningskontakter för att sälja Jas 39 Gripen.[15][16] Löfven bekräftar att han var en brobyggare mellan Saab och Numsa.[17]

Politisk karriär[redigera | redigera wikitext]

Socialdemokraternas partiledare[redigera | redigera wikitext]

Stefan Löfven valtalar vid Sergels torg i Stockholm den 24 maj 2014 inför valet till Europaparlamentet.

Löfven har varit engagerad i Socialdemokraterna sedan 13 års ålder. Han valdes in i partiets verkställande utskott 2005. Efter att Håkan Juholt hastigt lämnat posten som partiordförande för Socialdemokraterna föreslog det verkställande utskottet den 26 januari 2012 att Löfven skulle väljas till ny partiordförande.[18] Dagen efter – den 27 januari – valdes Löfven till partiordförande av en enhällig partistyrelse.[19] Valet av Löfven till posten bekräftades av den socialdemokratiska partikongressen den 4 april 2013.[20]

Löfven slog tidigt fast att han ville utveckla Socialdemokraternas närings- och innovationspolitik för att skapa fler företag.[21][22][23] Under sitt första 1 maj-tal som partiordförande lanserade han idén om ett innovationspolitiskt råd.[24][25]

I Löfvens första val som partiledare, Europaparlamentsvalet 2014, fick Socialdemokraterna 24,19 procent av rösterna.[26] Resultatet var en marginell försämring jämfört med Europaparlamentsvalet 2009 och innebar att Socialdemokraterna förlorade ett mandat i Europaparlamentet.[27] Det var samtidigt också det lägsta valresultatet för Socialdemokraterna på nationell nivå sedan den allmänna rösträtten infördes.[28]

Statsminister[redigera | redigera wikitext]

Riksdagsvalet 2014 innebar att det rödgröna blocket blev större än Alliansen, men utan egen majoritet i riksdagen. Den 2 oktober 2014 utsågs Stefan Löfven av Sveriges riksdag att som statsminister leda en minoritetsregering tillsammans med Miljöpartiet. Löfven erhöll 132 riksdagsröster. Alliansen och Vänsterpartiet lade ned sina röster, medan Sverigedemokraterna röstade nej.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sökning på Upplysning.se 11 februari 2012: Kjell Stefan Löfvén
  2. ^ [a b] Sveriges befolkning 1970, (CD-ROM version 1.04) Sveriges Släktforskarförbund 2003
  3. ^ ”Ordförandens sida”. IF Metall. http://www.ifmetall.se/ifmetall/home/home.nsf/LUUnique/ordf%C3%B6randens%20sida. Läst 2012-01-26. 
  4. ^ Hennel, Lena & Olsson, Lova (2013). Humlan som flyger - Berättelsen om Stefan Löfven. ISBN 978-91-1-304871-0 
  5. ^ Holmberg, Elin (26 januari 2012). ”Stefan Löfven: Sörvåge är hemma”. allehanda.se. http://allehanda.se/start/ornskoldsvik/1.4323490-stefan-lofven-sorvage-ar-hemma-. 
  6. ^ http://www.di.se/#!/artiklar/2012/12/6/konflikterna-har-hardat-lofven/
  7. ^ Sveriges dödbok 1901-2009 (Version 5.0). Solna: Sveriges släktforskarförbund. 2010. Libris 11931231. ISBN 978-91-87676-59-8 
  8. ^ Wiklund, Kåge. ”Boteåson blir ny S-ledare?”. Styrnäs-Bladet nummer 1, 2011. sid. 3. http://www.styrnas.se/cms/pdf/sb_pdf/sb_2011/11SB1.pdf. 
  9. ^ ”Vår intervju med Stefan Löfven”. Dagens Arena. http://www.dagensarena.se/redaktionen/var-intervju-med-stefan-lofven-hela-utskriften/. Läst 11 februari 2013. 
  10. ^ [a b] Konflikterna har härdat Löfven”. Dagens Industri. http://www.di.se/#!/artiklar/2012/12/6/konflikterna-har-hardat-lofven/. Läst 11 februari 2013. 
  11. ^ ”If Metall CV Stefan Löfven”. http://www.ifmetall.se/ifmetall/home/resources.nsf/vRes/if_metall_1295526979206_stefanlofven20120125_engelska_pdf/$File/stefanlofven20120125_engelska.pdf. Läst 2014-10-02. 
  12. ^ CV Stefan Löfven Socialdemokraterna.se. Läst 16 april 2013.
  13. ^ ”Universitetsstyrelsen”. KTH.se. 28 juni 2010. Arkiverad från originalet den 16 juli 2010. http://web.archive.org/web/20100716164853/http://www.kth.se/om/organisation/universitetsstyrelsen-1.3493. Läst 1 juni 2013. 
  14. ^ "Början till slutet för den svenska försvarsindustrin", artikel skriven av s- och kd-politiker på initiativ av Stefan Löfven i DN-debatt 2009-10-26.
  15. ^ Fackligt samarbete Sverige–Brasilien till förmån för Jas Gripen, IF metall 2010-04-07.
  16. ^ ”(S) tradition av fred och solidaritet tystnar med vapenlobbyisten Löfven”, debattinlägg av Anna Ek, Svenska Freds.
  17. ^ Tunt om Stefan Löfvens roll i vapenaffären, Ledare SvD 2012-11-23.
  18. ^ ”Information till partimedlemmar om val av ny partiordförande”. Socialdemokraterna. http://www.socialdemokraterna.se/Media/nyheter/Information-till-partimedlemmar-om-val-av-ny-partiordforande/. Läst 2012-01-27. 
  19. ^ Moberger, Karin (27 januari 2012). ”Tydligt "ja" till Stefan Löfven”. SVT Rapport. http://svt.se/2.22620/1.2691792/tydligt_ja_till_stefan_lofven. 
  20. ^ ”Stefan Löfven vald av kongressen”. socialdemokraterna.se. 4 april 2013. http://www.socialdemokraterna.se/Media/nyheter/Lofven-vald-av-kongressen/. 
  21. ^ ”Löfven vill ha riktig näringspolitik”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/nyheter/politik/lofven-vill-ha-riktig-naringspolitik. Läst 11 februari 2013. 
  22. ^ ”Det våras för näringspolitiken”. IVA Aktuellt. http://www.iva.se/IVA-Aktuellt/Ledare/Det-varas-for-naringspolitiken/. Läst 11 februari 2013. 
  23. ^ ”Stefan Löfven vill se fler idéer bli produkter”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/naringsliv/stefan-lofven-vill-se-fler-ideer-bli-produkter_6867201.svd. Läst 11 februari 2013. 
  24. ^ ”Stefan Löfven förstamajtalade i Göteborg”. SR Ekot. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5088949. Läst 11 februari 2013. 
  25. ^ ”Jobben tema i S-ledarens tal”. Göteborgsposten. http://www.gp.se/nyheter/sverige/inrikespolitik/1.931231-jobben-tema-i-s-ledarens-tal. Läst 11 februari 2013. 
  26. ^ Val till Europaparlamentet - Röster, Valmyndigheten, 30 maj 2014, http://www.val.se/val/ep2014/slutresultat/E/rike/index.html, läst 2 juni 2014 
  27. ^ Val till Europaparlamentet - Valda, Valmyndigheten, 30 maj 2014, http://www.val.se/val/ep2014/slutresultat/E/rike/valda.html, läst 2 juni 2014 
  28. ^ Wolodarski, Peter (1 juni 2014), ”Peter Wolodarski: Applåder dämpar inte skalvet från en jordbävning”, Dagens Nyheter, http://www.dn.se/ledare/signerat/peter-wolodarski-applader-dampar-inte-skalvet-fran-en-jordbavning/, läst 2 juni 2014 

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Företrädare:
Håkan Juholt
Socialdemokraternas partiledare
2012–
Efterträdare:
Innehar fortfarande posten
Företrädare:
Fredrik Reinfeldt
Sveriges statsminister
2014–
Efterträdare:
Innehar fortfarande posten