Jan Johansson

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se Jan Johansson (olika betydelser).
Jan Johansson
Jan Johansson Hawi.jpg
Född 16 september 1931
Onsäng, Söderala församling, Hälsingland, Sverige
Död 9 november 1968 (37 år)
Sollentuna, Stockholms län, Sverige
Genre(r) Jazz
Instrument Piano
Webbplats Officiell webbplats
Jan Johansson (1931–1968)

Jan Johansson, född 16 september 1931 i Onsäng, Söderala församling,[1] Hälsingland, död i en bilolycka 9 november 1968 i Sollentuna, Stockholms län,[2] var en svensk pianist, jazzmusiker, arrangör och kompositör.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Jan Johansson började spela piano 1942, och var senare medlem i Gunnar Hammarlunds orkester i Söderhamn. Efter studentexamen vid Söderhamns högre allmänna läroverk 1951 flyttade han till Göteborg för att påbörja studier i elektroteknik vid Chalmers tekniska högskola. Som fritidssysselsättning var han där kapellmästare och pianist i flera Chalmersspex, bland annat Henrik 8 och Gustav E:son Vasa, samt spelade i Allianceorchestret. Han avbröt dock sina studier för att ägna sig åt musik på heltid.

Åren 1956–1959 spelade han i Gunnar Johnsons kvintett i Göteborg med bland andra tenoristen Erik Norström. Från och med juni 1959 spelade han ett drygt halvår på jazzklubben Montmartre i Köpenhamn tillsammans med Stan Getz och andra amerikanska musiker. Johansson var den förste europeiske medlemmen i Jazz at the Philharmonic i en europeisk turné under våren 1960.

År 1961 kom han till Stockholm och började i Arne Domnérus berömda orkester, samt ledde egna triokonstellationer med basisten Georg Riedel och trumslagaren Egil Johansen, och därefter med Riedel och gitarristen Rune Gustafsson. Fram till 1965 ingick han i Harry Arnolds radioband, och blev därefter en av de starkaste personligheterna i Radiojazzgruppen. Han medverkade som pianist, kompositör och arrangör i åtskilliga radioprogram och radioserier, i TV och i teatersammanhang, komponerade filmmusik och musik till jazzbaletter under ledning av koreografer som Lia Schubert och Walter Nicks. Jan Johansson framträdde runtom i Sverige och i övriga nordiska länder och hade framgångar i Tallinn (internationella jazzfestivalerna 1966 och 1967), i Norddeutscher Rundfunk i Hamburg, vid jazzfestivalen i Prag 1967, med mera.

Sin största publik har han nått med sina versioner av svensk folkmusik i kombination med jazz, framför allt Jazz på svenska, som har blivit en modern klassiker och som i olika utgåvor (EP, LP, CD) fram till 2009 har sålt i närmare 400 000 exemplar. Han skrev signaturmelodin – Här kommer Pippi Långstrump – till TV-serien (första gången visad 1969) byggd på Astrid Lindgrens barnbok Pippi Långstrump.

Jan Johansson dog i en bilolycka 9 november 1968. På väg till en spelning i Jönköping kolliderade han med en flygbuss på E4:an vid Tureberg i Sollentuna köping. Han avled omedelbart. Jan Johansson ligger begravd på Skogskyrkogården i Stockholm.[3][4]

I Johanssons hemstad Söderhamn finns sedan 2003 en park, "Jazzparken", till hans minne. Den består av en ellipsformad grusplan i en sluttning, och nedsänkt under marken finns ljusbrunnar med glaskulor.[5]

Inför millennieskiftet 2000 utnämnde Hälsingekurirens läsare i en omröstning Johansson till "Århundradets söderhamnare".[6]

År 1999 kom dokumentärfilmen Trollkarlen – en film om Jan Johansson, av Anders Østergaard.[7]

Familj[redigera | redigera wikitext]

Jan Johanssons föräldrar var distriktschefen Valter August Johansson och småskollärarinnan Ingeborg Persson. Han var sedan 1957 gift med Else Bergström och de fick två söner, Jens Johansson och Anders Johansson, som är musiker i hårdrockbanden Stratovarius respektive Hammerfall.

Stipendiefond[redigera | redigera wikitext]

En stipendiefond, Jan Johanssons minnesfond, inrättades 1968 på initiativ av bland andra Arne Domnérus. Det första Jan Johansson-stipendiet delades ut året därpå och har sedan årligen delats ut. Stipendiefonden förvaltas av Svenska Musikerförbundet.

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

  • Gyllene skivan för årets bästa svenska jazzskiva (1960, 1961 och 1967)
  • 3:e pris vid Jazzfestivalen i Prag 1966
  • Grammis (postumt 1969 och 1972)

Kompositioner[redigera | redigera wikitext]

  • Blues for Lange
  • Blues i dimma
  • Blues i Söderhamn
  • Blues al fine
  • Rörelser
  • Rotation
  • Mobil
  • 10e augusti
  • Måndag kväll
  • A+B
  • 300 000
  • Staden mellan broarna
  • Fortare men ändå inte fortare
  • Fem spelor
  • Hommage a Adolphe Sax
  • Astral blues
  • Ugglor i Stora Mossen
  • Den korta fristen
  • Het sommar
  • Hej blues
  • Per Anders dröm
  • Vänliga hälsningar
  • Du glädjerika sköna
  • Trumpeticon
  • Generalens dröm
  • Generalen kommer hem
  • Vedergällningen
  • Silentium
  • Minnen av Sverige

Filmmusik[8][redigera | redigera wikitext]

Diskografi[redigera | redigera wikitext]

LP[redigera | redigera wikitext]

CD[redigera | redigera wikitext]

Bilder[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Lasse Mårtensgård: Från sågverk till Soft Center. Söderhamn under 1900-talet, Hälsingetidningar AB, 2000, ISBN 91-630-9534-3, sid. 87
  2. ^ ”Om Jan Johansson”. Officiell webbplats. http://www.janjohansson.org/. Läst 2013-07-27. 
  3. ^ Begravda i Sverige, CD-ROM, Version 1.00, Sveriges Släktforskarförbund.: Johansson, Jan
  4. ^ ”Jan Johansson”. Hitta graven. http://hittagraven.stockholm.se/sv/Skogskyrkogarden/2/22/4223/1. 
  5. ^ "Jazzpark" i tidningen Arkitekten juni 2003, från Sveriges Arkitekter
  6. ^ Lasse Mårtensgård, ibid. sid. 141
  7. ^ Jan JohanssonSvensk Filmdatabas
  8. ^ Jan JohanssonSvensk Filmdatabas

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]