Lotus 78

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Lotus 78
Takuma Sato demonstrating Lotus 78 2010 Japan.jpg
Märke Lotus
Tillverkning 4 st, 1977 (Lotus 78)
5 st, 1978 (Lotus 79)
Motor 8-cyl V-motor
Drivning Mittmotor
Designer Martin Ogilvie
Lotus 79

Lotus 78 och den vidareutvecklade Lotus 79 är en serie formel 1-bilar, tillverkade av den brittiska biltillverkaren Lotus mellan 1977 och 1978.

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Tony Rudd hade testat markeffekt på skalmodeller i vindtunnel under sin tid på BRM men aldrig omsatts det i praktiken. Markeffekt bygger på att bilens undersida utformas som en uppochnedvänd flygplansvinge. När luften under bilen passerar den konvexa förträngningen mellan bil och underlag uppstår ett undertryck som ”suger” fast bilen mot banan. Sedan BRM lagt ned verksamheten kom Rudd till Lotus där hans erfarenheter snart kom till praktisk nytta.[1]

Utveckling[redigera | redigera wikitext]

Lotus 78[redigera | redigera wikitext]

Lotus hade infört så kallade side podsLotus 72 under 1973 efter regeländringar för att förbättra förarsäkerheten vid sidokrascher. Podsen användes även för att rymma kylare och bränsletank. När Lotus 78 konstruerades var det just podsens undersida som utformades med tanke på markeffekten. Längst ned på podsen satt sidokjolar som hindrade luft från att komma in från sidan och störa flödet under bilen. Bilen introducerades 1977 och tack vare markeffekten kunde 78:an hålla högre hastigheter genom kurvorna än konkurrenterna men framgången hämmades av bilens bristande tillförlitlighet.

Lotus 79[redigera | redigera wikitext]

En bit in på säsongen 1978 introducerades den vidareutvecklade Lotus 79. Sidepodsen täckte nu större delen av karossidorna och Cosworth-motorn var helt inkapslad. Lotus hade nu även fått ordning på tillförlitligheten.[2]

Tekniska data[redigera | redigera wikitext]

Tekniska data[3] Lotus 78 Lotus 79
Motor:  Mittmonterad 90° 8-cylindrig V-motor
Cylindervolym 2993 cm³
Borrning x slaglängd:  85,7 x 64,8 mm
Max effekt vid varvtal:  480 hk vid 10600 v/min
Ventilstyrning:  Dubbla överliggande kamaxlar per cylinderrad,
4 ventiler per cylinder
Bränslesystem:  Lucas bränsleinsprutning
Växellåda 5-växlad manuell
Hjulupphängning Undre triangellänk, övre tvärlänk, skruvfjädrar
Bromsar Ventilerade skivbromsar
Chassi & kaross Självbärande aluminiummonocoque
Hjulbas 272 cm 274 cm
Torrvikt 580 kg 610 kg

Tävlingsresultat[4][redigera | redigera wikitext]

Formel 1-VM 1977[redigera | redigera wikitext]

Säsongen 1977 vann Mario Andretti fyra lopp och Gunnar Nilsson tog karriärens enda seger i Belgiens Grand Prix. Andretti slutade trea och Nilsson åtta i förarmästerskapet. Lotus kom tvåa i konstruktörsmästerskapet efter Ferrari.

Formel 1-VM 1978[redigera | redigera wikitext]

Team Lotus startade säsongen 1978 med 78-modellen som gav Mario Andretti och Ronnie Peterson var sin seger. Från och med Belgiens Grand Prix användes Lotus 79. Andretti tog fem segrar med 79:an varav fyra blev dubbelsegrar med Peterson på andra plats. Peterson vann Österrikes Grand Prix med 79:an före olyckan på Monza som ändade hans liv. Andretti blev världsmästare med Peterson som postum tvåa i förarmästerskapet och Colin Chapmans Lotus-stall vann konstruktörsmästerskapet för sjunde och sista gången.

Formel 1-VM 1979[redigera | redigera wikitext]

1979 hade konkurrenterna kommit ikapp och förbi Lotus. Stallet körde huvuddelen av säsongen med 79:an sedan efterträdaren Lotus 80 blivit ett misslyckande. Bäst lyckades Carlos Reutemann som tog två andraplatser. Reutemann kom sjua i förarmästerskapet, med Mario Andretti på tolfte plats. I konstruktörsmästerskapet slutade Lotus på fjärde plats.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ grandprix.com, hämtad 2011-01-24
  2. ^ f1technical.net, hämtad 2011-01-24
  3. ^ ultimatecarpage.com, hämtad 2011-01-24
  4. ^ Chicane F1 - Lotus 78, hämtad 2011-01-24

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Commons-logo.svg
Wikimedia Commons har media relaterad till Lotus 78.