Marcus Ericsson

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Sverige Marcus Ericsson
Marcus Ericsson på Svenska Idrottsgalan i Globen i Stockholm den 13 januari 2014.
Marcus Ericsson på Svenska Idrottsgalan

i Globen i Stockholm den 13 januari 2014.

Personlig information
Namn Marcus Ericsson
Smeknamn "Mackan"
Födelsedatum 2 september 1990 (23 år)
Födelseplats Kumla, Sverige
Formel 1 2014
Nummer 9
Team Malaysia Caterham-Renault
Bil Malaysia Caterham CT05
Starter 11
Pole Position 0
Segrar 0
Snabbaste varv 0
Poäng 0
Placering 18
Mästerskapstitlar
År Mästerskap
2007
2009
Formula BMW UK
Japanska F3-mästerskapet
Hitta fler artiklar om bilsport med Bilsportportalen

Marcus Ericsson, född 2 september 1990 i Kumla, är en svensk racerförare som tävlar på internationell nivå. Han är den ende svensk som tävlat inom GP2 Series som är en feederserie till Formel 1. Han har avslutat sin 15:e säsong inom racing totalt och den 4:e säsongen i GP2 där han tävlade med DAMS och slutade som 6:a i mästerskapet 2013. Han kör Formel 1 för Caterham 2014.

Racingkarriär[redigera | redigera wikitext]

Karting[redigera | redigera wikitext]

Ericsson började tävla i karting år 2000, då i formel Micro, som var tävlingsklassen för Sveriges yngsta kartingförare. Året efter, 2001, blev han totaltrea i Mellansvenska kartracingserien, MKR, i samma klass. Året efter gick han upp i formel Mini och 2003 stod han som totalsegrare i MKR. 2004 påbörjades Ericssons internationella karriär i klassen ICA Junior med tävlingar bland annat i Italian Open Masters och samma år blev han fyra i de svenska mästerskapet. Framgångarna fortsatte och 2005 blev han såväl svensk som nordisk mästare i ICA Junior och dessutom totaltrea i Italian Open Masters. 2006 tog Ericsson en sensationell delseger i Italian Open Masters i Garda för Team WARD.[1] Under 2006 tävlade han också i de europeiska mästerskapet, där han blev tolva.

Formel BMW[redigera | redigera wikitext]

Ericsson slog igenom som sjuttonåring, då han som rookie vann Formula BMW UK.

Han hade aldrig kört en riktig racerbil innan FBMW-debuten, vilket gjorde det ännu mer imponerande. Tidningen Autosport utsåg honom till årets nationella förare i Storbritannien i sin säsongssammanfattning 2007.

Formel 3[redigera | redigera wikitext]

Under 2008 körde han i det Brittiska F3-mästerskapet, utan att lyckas vinna någon tävling. Han slutade på femte plats sammanlagt.

Han körde i det japanska F3-mästerskapet 2009 och vann serien efter flera segrar, bland annat i det sista loppet.[2] Samma år tog Ericsson två segrar på sex starter i inhopp för Double R Racing i det brittiska mästerskapet. Ericsson deltog även i Macaus Grand Prix 2009, där han slutade fyra efter ha startat i pole position.[3]

GP2 Series[redigera | redigera wikitext]

Ericsson körde sin sista säsong i GP2 hos DAMS.

Ericsson deltog i ett test i GP2 Series den 7 och 8 oktober 2009. Han fick sjunde bästa tid första dagen och satte den snabbaste tiden den andra dagen, då han slog flera erfarna GP2-förare. [4]Ericsson gjorde sin GP2 Asia Series debut för ART Grand PrixYas Marina Circuit den 31 oktober 2009.

Säsongen 2010 körde Ericsson för Super Nova Racing i GP2 Series. Hann vann featureracet på Valencia Street Circuit, men i övrigt tog han inga topplaceringar, eftersom bilen inte räckte till. Totalt slutade han på sjuttonde plats.

Till säsongen 2011 gick han över till det brittiska teamet, iSport International, där han hade Sam Bird som teamkamrat. Detta blev en mellansäsong där Ericssons bästa placering var en 3:e plats vid featureracet på Silverstone Circuit. I förarmästerskapet slutade Ericsson på 10:e plats.

Under säsongen 2012 fortsatte Ericsson köra för iSport International med Jolyon Palmer som teamkamrat men fick en tung inledning på säsongen med mycket tekniska problem. Under de 8 första racen på säsongen samlade han bara ihop 8 poäng. Detta förändrades under racehelgen i Monaco där han kvalade näst snabbast och slutade 2:a i lördagens featureracet och 4:a i söndagens sprintrace. I Valencia stod Ericsson åter på pallen i featureracet men sedan följde en period med dålig poängskörd. Efter sommaruppehållet återkom han och teamet i en helt ny form och under de sista 7 racen under säsongen 2012 tog ingen förare fler poäng än Ericsson. Featureracet på Spa vann han i överlägsen stil och på Monza stod han återigen på pallen i featureracet. I förarmästerskapet 2012 slutade Ericsson på plats 8.

Under 2013 körde Marcus Ericsson för DAMS som vann teammästerskapet 2012 och vars förare vunnit förarmästerskapet både 2011 och 2012. Under 2011 vann Romain Grosjean och 2012 tog Davide Valsecchi hem förartiteln. Ericsson slutade på sjätte plats efter en strulig säsong.

Formel 1[redigera | redigera wikitext]

Ericsson under Monacos Grand Prix 2014.

1-3 december 2009 gjorde Ericsson sin Formel 1-testdebut, då han var med under ett test för förare som inte hade provat på att köra en Formel 1-bil tidigare eller kört maximalt två Grand Prix. Ericsson körde då för Brawn GP, som blivit världsmästare samma år. Han lyckades ta en sjundeplats och två åttondeplatser under de tre dagarna. Ross Brawn, teamchef för Brawn GP, var nöjd med prestationerna.[5]

Caterham (2014)[redigera | redigera wikitext]

Den 21 januari 2014 bekräftades det att Ericsson skulle köra för Caterham. Ericssons stallkamrat blev Kamui Kobayashi.[6]

Ericsson hade det tungt inledningsvis och bröt två av de tre första loppen,[7] på grund av att bilen inte höll. I det femte loppet, Spaniens Grand Prix, kvalade han för första gången ut sin stallkamrat. I Monaco slutade han på elfte plats, vilket innebar att han tangerade stallets bästa resultat.[8]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Mackansgenombrott”. Expressen. 23 april 2006. http://bloggar.expressen.se/motor/2006/04/mackans_genombrott/. Läst 16 juli 2014. 
  2. ^ Brändh, Henrik (27 september 2009). ”Marcus mästare efter drama”. na.se. http://na.se/sporten/motor/1.575959-marcus-mastare-efter-drama. Läst 16 juli 2014. 
  3. ^ Larsson, Henric (20 november 2009). ”Ericsson i pole position i Macau”. Eurosport. http://www.eurosport.se/formel-3/ericsson-i-pole_sto2128722/story.shtml. Läst 16 juli 2014. 
  4. ^ Svärd, Nisse (8 oktober 2009). ”Marcus Ericsson snabbast i GP2-test”. Auto Motor & Sport. http://www.automotorsport.se/artiklar/nyheter/20091008/marcus-ericsson-snabbast-i-gp2-test. Läst 16 juli 2014. 
  5. ^ ”Ericsson hails 'great experience' with Brawn GP” (på engelska). GPUpdate (GPUpdate). 4 december 2009. http://www.gpupdate.net/en/f1-news/224563/. Läst 16 juli 2014. 
  6. ^ Weinemo, Pontus (21 januari 2014). ”Bekräftat: Ericsson är klar för Formel 1”. Expressen. http://www.expressen.se/sport/motor/bekraftat-ericsson-ar-klar-for-formel-1/. Läst 16 juli 2014. 
  7. ^ Berggren, Thomas (6 april 2014). ”Vilket drama i Bahrains GP!”. Auto Motor & Sport. http://www.automotorsport.se/artiklar/nyheter/20140406/vilket-drama-i-bahrains-gp. Läst 16 juli 2014. 
  8. ^ Berggren, Thomas (25 maj 2014). ”Monacos GP: Ericssons succérace”. Auto Motor & Sport. http://www.automotorsport.se/artiklar/nyheter/20140525/monacos-gp-ericssons-succerace. Läst 16 juli 2014. 

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]


Commons-logo.svg
Wikimedia Commons har media relaterad till Marcus Ericsson.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]