Expressen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Expressen
Expressen wordmark.svg
Publikationstyp Kvällstidning
Grundad 16 november 1944
Huvudkontor Gjörwellsgatan 30, Stockholm, Sverige
Chefredaktör Thomas Mattsson
Ansvarig utgivare Per-Anders Broberg
Politisk redaktör Anna Dahlberg
Politisk beteckning Obunden liberal
Språk Svenska
Frekvens Daglig
Upplaga 228 000 (2012 inkl. GT och KvP)[1]
Format Tabloid
Huvudägare Bonnier AB
Webbplats Expressen.se


AB Kvällstidningen Expressen
Expressen 2008.jpg
Expressens huvudkontor.
Org.nr 556025-4525
Typ Privat aktiebolag
Nyckelpersoner G. Gunilla Herlitz
Styrelseordförande
Bengt D. L. Ottosson
Vd
Antal anställda 392 – December 2012
Ekonomi
Omsättning 1,314 miljarder SEK
Rörelseresultat 87,641 miljoner SEK
Vinst efter skatt 73,377 miljoner SEK
Tillgångar 760,792 miljoner SEK
Eget kapital 195,921 miljoner SEK
Struktur
Moderbolag Tidnings AB Marieberg
Övrigt
Fotnoter Siffror från 2012 års bokslut.[2]

Expressen är en svensk kvällstidning med beteckningen "obunden liberal", som grundades 16 november 1944 av Albert Bonnier Jr., Ivar Harrie och Carl-Adam Nycop. AB Kvällstidningen Expressen ingår i affärsområdet Bonnier Newspapers inom Bonnierkoncernen.

Nuvarande verkställande direktör för Expressen är Bengt Ottosson, tidigare chef för Expressens distribution; chefredaktör och ansvarig utgivare är Thomas Mattsson, som tidigare var chefredaktör för Expressen.se. Styrelseordförande är Torsten Larsson, som också är styrelseordförande för TV4-Gruppen samt chef för affärsområdet Bonnier Broadcasting & Entertainment. Biträdande chefredaktör och ställföreträdande ansvarig utgivare är Per-Anders Broberg.

Om Expressen[redigera | redigera wikitext]

Expressens förste chefredaktör, Ivar Harrie.

Tidningen Expressen utkommer varje dag, året runt. På Expressen.se uppdateras nyheterna dygnet runt, sju dagar i veckan. Tidningen har en räckvidd på 921000 läsare och cirka 520 medarbetare och huvudkontoret är beläget vid Gjörwellsgatan i centrala Stockholm, huset delas med tidningen Dagens Nyheter och flera radiostationer inom SBS-nätverket (Mix Megapol, Rockklassiker, Radio 107,5, The Voice och Vinyl 107,1). Expressen har också redaktioner i New York, USA och i London, Storbritannien.

Expressen äger regionaltidningarna GT och Kvällsposten, som leds av chefredaktörerna Frida Boisen respektive Martin Kroon.

Anna Dahlberg är politisk redaktör på Expressen och Karin Olsson är kulturchef.

Expressen har en omfattande utgivning av magasin och erbjuder varje vecka magasin som Söndag, Leva&Bo, TV14 och Korsord. Expressens kändismagasin heter Extra och säljs tillsammans med huvudtidningen torsdag-onsdag varje vecka. Redaktör är Leif Brännström. Tidningen ger också ut mattidningen Mitt Kök med Pia Nordström som redaktör. Expressens nöjeschef är Bella Levy. Expressen har också en daglig sportbilaga, sportchef för den är Daniel Berglund och sportchefen på Expressen.se heter Joakim Svensson.

Bland journalisterna på redaktionen finns en rad kända namn. Sportkrönikören Mats Olsson har precis som allmänkrönikören Cecilia Hagen tilldelats Stora Journalistpriset. Expressen är för övrigt en tidning vars medarbetare flest gånger tilldelats Stora Journalistpriset, priset har gått till tidningens medarbetare totalt 15 gånger.

Expressen satsar omfattande resurser på undersökande journalistik och reportern Christian Holmén tilldelades 2006 Föreningen Grävande Journalisters utmärkelse Guldspaden för en sammanställning av sin granskning om Rinkebymordet.[3] 2007 vann Christian Holmén tillsammans med några Expressen-kollegor Guldspaden igen, då för avslöjande av moderatministern Maria Borelius affärer[4]. Tre medarbetare i Expressens så kallade grävgrupp – Christian Holmén, Leo Lagercrantz och Mikael Ölander – nominerades 2007 också till Stora Journalistpriset för sina artiklar om Brilloboxaffären med Andy Warhols konstverk[5].

År 2007 startade Expressen med TV4-Gruppen TV-kanalen TV 4 Sport, en sportinriktad svensk tv-kanal. I dag kan man se Expressens allmänna nyhetssändningar som webb-tv på Expressen.se och i butikestevekanalen R-TV, som Expressen äger. Expressen är delägare i en rad bolag såsom GI Viktkoll, Hemonline, 118 100 med flera. Expressen driver också sajterna AlltOmMat.se, DinaPengar.se och AlltOmBarn.se ihop med andra Bonnierföretag.

Expressen har en omfattande verksamhet på mobila med text-nyheter per SMS, nyhetsvideor som skickas som MMS, en WAP-portal samt mobil-tv hos flera 3G-mobiloperatörer.

Expressen Digitala Medier är ett affärsområde inom AB Kvällstidningen Expressen. I affärsområdet ingår Expressen.se som är Sveriges näst största mediesajt med cirka tre miljoner unika besök och cirka 40 miljoner sidvisningar per vecka (exklusive trafiken som Expressen.se länkar vidare till olika partnersajter).

Vändningen[redigera | redigera wikitext]

Efter Bo Strömstedts avgång som chefredaktör 1991 skakades Expressen av en rad motgångar. Efterträdaren Erik Månsson fick till exempel lämna chefredaktörskapet 1993 efter skandalen med den beryktade löpsedeln "Kör ut dem!" (underförstått: invandrarna). Tidningens upplaga sjönk.

Under återstoden av 1990-talet fortsatte krisen att fördjupas samtidigt som chefredaktörerna avlöste varandra; under Christina Jutterströms ledning ändrades till och med tidningens officiella politiska uppfattning från "liberal" till "oberoende" samtidigt som konkurrenten Aftonbladet övertog positionen som Sveriges största dagstidning. Först 2002, då den tidigare Aftonbladetmedarbetaren Otto Sjöberg tillträdde, stabiliserades situationen.

Tidningen har därefter ökat i upplaga. Under 2008 tog Expressen marknadsandelar av närmaste konkurrenten Aftonbladet. Under det året gjorde tidningen också sitt näst bästa resultat i bolagets historia - 144 miljoner kronor.[6]

Chefredaktörer[redigera | redigera wikitext]

Kritik[redigera | redigera wikitext]

En undersökning från 2013 genomförd av SOM-institutet visar att endast 15% av de tillfrågade har förtroende för Expressen samt att 42% har lågt förtroende för tidningen.[ Lennart Weibull. Medieförtroende]

Kända Expressen-journalister genom tiderna[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Tidningsstatistiks webbplats
  2. ^ ”Bokslut & Nyckeltal – AB Kvällstidningen Expressen”. AllaBolag.se. http://www.allabolag.se/5560254525/bokslut. 
  3. ^ Föreningen Grävande Journalister
  4. ^ Expressen fick Guldspade, Föreningen Grävande Journalister
  5. ^ Expressens avslöjande nominerat till Guldspaden, Föreningen Grävande Journalister
  6. ^ http://www.resume.se/nyheter/2009/02/12/expressens-vinst-144-miljo/

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Ekdahl, Lars (1990). Facket, makten och demokratin: bilder ur Grafiska personalklubbens på DN/Expressen 75-åriga historia. Stockholm: Dagens nyheter. Libris 7650332. ISBN 91-7588-975-7 (inb.) 
  • Forsell Jacob, red (2004). Bilder som förändrat Sverige. Stockholm: Forum i samarbete med Expressen och Pressens bild. Libris 9600286. ISBN 91-37-12624-5 (inb.) 
  • Gustafsson, Karl Erik (1996) (på eng). The origins and development of the Swedish tabloid Expressen 1944-1994. Rapport / Informations- och massmediegruppen, Handelshögskolan vid Göteborgs universitet, 1100-6153 ; 38. Göteborg: Handelshögskolan. Libris 2265120 
  • Hedlund, Ingvar (2006). Tabloism: [om 32 år som kvällstidningsreporter på Expressen]. Stockholm: Ingvar Hedlund. Libris 10419500. ISBN 91-633-0070-2 
  • Holt, Kristoffer (2008). Publicisten Ivar Harrie: ideologi, offentlighetsdebatt och idékritik i Expressen 1944-1960. Linköping studies in arts and science, 0282-9800 ; 413. Stockholm: Carlsson. Libris 10615503. ISBN 978-91-7331-093-2 (inb.) 
  • Krogh, Torbjörn von (2006). ”Värst i världen?: kritiken mot Expressen 1944-1954”. Presshistorisk årsbok 2006(23),: sid. 99-161 : ill.. 0282-020X. ISSN 0282-020X.  Libris 10140604
  • Kroon, Åsa (1999). Svart på vitt: om Expressen och kampen om det diskursiva utrymmet. Studier i kommunikation och medier, 1401-9701 ; 12. Örebro: Örebro universitetsbibliotek. Libris 7656974. ISBN 91-7668-205-6 
  • Larsson, Sören (1991). Klara röster: Sören Larsson samtalar med dem som var med. 2, Expressens första tid. Sollentuna: Mediekonsult Sören Larsson AB. Libris 708731. ISBN 91-87438-02-X 
  • Larsson, Sören (1994). Klara röster: Sören Larsson samtalar med dem som var med. 3, Drakarnas kamp. Sollentuna: Mediekonsult Sören Larsson AB. Libris 708732. ISBN 91-87438-08-9 
  • Läsaren: ett inlägg från Expressen, där vi refererar en undersökning om hur människor upplever sin kvällstidning. [Stockholm]: [Expressen]. 1971. Libris 2056835 
  • "Mördare till vänster-": sanna och sannolika historier om Expressens allra första tid 1944-1964. [Stockholm]: [Media express]. 1994. Libris 7769681. ISBN 91-88198-17-0 (spiralh.) 
  • Nilson, Ulf (1995). Expressens nedgång och förfall. Stockholm: Timbro. Libris 7648348. ISBN 91-7566-316-3 
  • Norman, Helena (2007). Religion som medieberättelse: Expressens rapportering om Knutbyfallet. Studier av inter-religiösa relationer, 1650-8718 ; 35. Uppsala: [Religionshistoriska avdelningen, Uppsala universitet]. Libris 10511082. ISBN 978-91-89652-28-6 
  • Nycop, Carl-Adam (1971). Nyfiken med sting!: en tidningsmans memoarer 1944-1965. Helsingfors: Söderström. Libris 1184041 
  • Ring, Sture (1981). Typerna och den datoriserade draken. Stockholm: Förlags AB Marieberg. Libris 7650085. ISBN 91-7588-086-5 
  • Strömstedt, Bo; Jonsson Sune (1994). Löpsedeln och insidan: en bok om tidningen och livet. Stockholm: Bonnier. Libris 7148872. ISBN 91-0-055432-4 (inb.) 
  • Gustafsson Karl Erik, red (1984). Sverige (Expressen): berättelsen om hur Expressen blev Sveriges rikstidning. Stockholm: Marieberg. Libris 7650073. ISBN 91-7588-065-2 (inb.) 
  • Wrigstad, Per (1967). Expressens linje.. Stockholm: Expressen. Libris 859879 
  • Wrigstad, Per (1979). Så här var det. Stockholm: Norstedt. Libris 7153013. ISBN 91-1-793302-1 (inb.) 
  • Wrigstad, Per; Ågren Sigge (1973). Vi gör en tidning: varför och hur vi skriver. Stockholm. Libris 859877 
  • Ågren, Sigge (1970). Sanning till 90%: [expressenmemoarer]. Stockholm: Askild & Kärnekull. Libris 15280 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]