Markis (titel)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se Markis.

Markis, markgreve, engelsk, fransk, italiensk, spansk, och påvlig titel för adelsman med rang mellan hertig och greve. Titeln motsvaras på tyska av Markgraf, engelska Marquess eller Margrave; franska Marquis; portugisiska Marquês; nederländska Markies eller Markgraaf; italienska Marchese och på spanska Marqués.

Titeln var från början en adelstitel som bars av myndighetspersoner i kungens eller kejsarens tjänst. Markisen tilldelades av kungen eller kejsaren ett landområde eller markgrevskap, på tyska Mark, som lån - en så kallad förläning eller län. Som mark betecknades ursprungligen ett gränslandsområde i Franken eller Östfranken (till exempel Mark Brandenburg). Eftersom ett sådant gränsområde var svårare att förvalta än andra län eftersom det innebar upprätthållandet av försvar mot grannländerna, ansågs markgrevarna också viktigare än "vanliga" grevar.

Titeln markgreve introducerades runt 800 e.Kr. av Karl den store och upprätthölls under en lång tid av hans efterföljare. Karl den stores avsikt med markgrevarna var att med deras hjälp bibehålla makten över nya landområden som vunnits i, delvis mycket blodiga, erövringskrig. Adelstiteln Markgraf kom efter det stora Frankerrikets upplösning att övertas i många europeiska länder med delvis ny innebörd, som en adelstitel bland andra.

På svenska är titeln normalt markis. Den har aldrig utdelats av svenska kungar, men en svensk, Claes Lagergren, erhöll titeln av påven Leo XIII. I Norge fanns Markisatet Lista och Markisatet Mandal.[1]

Se även[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Store norske leksikon: adel