Marskalk

Från Wikipedia
Den svenske fältmarskalken Carl Gustaf Rehnskiöld

Marskalk är en titel med varierande betydelse. Termen uppkom under tidig medeltid i Europa och syftade då på en person med ansvar för ett antal hästar. Senare blev det en officersgrad och därefter även en beteckning för olika ceremoniella ämbeten.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Ordet anses ha sitt ursprung i ett germanskt marr, "häst" (jämför märr) och latinets scalcus, "tjänare"). Titeln marskalk nämndes första gången på 700-talet i Lex Alamannorum: Det kostade då fyrtio solidi att döda en marskalk i kunglig tjänst (marescalcus regis), "som har tolv hästar under sig". Marskalken var då ansvarig för hästarna i stallet och svarade under stallmästaren. I Frankrike kom titeln att heta mareshall och ur detta ord utvecklades titeln vidare till ett militärt befäl inom kavalleriet, något som andra länder tog efter. I Sverige utvecklades titeln marsk och riksmarsk under högmedeltiden till något liknande jarlens ursprungliga funktion.

Olika betydelser[redigera | redigera wikitext]

Marskalk förekommer i ett flertal varianter:

Exempel från olika länder[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]