Medie- och kommunikationsvetenskap

Från Wikipedia

Medie- och kommunikationsvetenskap (förkortat MKV) är ett relativt ungt akademiskt ämne som har sina teoretiska och metodologiska rötter i bland annat sociologi, statsvetenskap, nordiska språk och kulturvetenskaper. Inom detta tvärvetenskapliga ämne studeras massmedier som press, radio, tv och Internet i relation till offentlighet, maktstrukturer och effekt på mottagarna. Icke-medierad kommunikation mellan människor (framförallt i organisationer) studeras också – vanliga fält är riskkommunikation och strategisk kommunikation.

Kända teoretiker inom ämnet är bland andra Jean Baudrillard, Jürgen Habermas, Pierre Bourdieu, Manuel Castells, Stuart Hall och Marshall McLuhan.

Etymologi

Substantivet medium är från 1580-talet, ett mellanläge på kvalitet eller grad från latinets medium i mitten, mitt, center, intervall, Också använt som det adjektiva, neutrumet, medius (se adjektivet medial) i betydelsen mellanliggande organ, kanal för kommunikation från 1500-talet. Betydelsen person som förmedlar andliga meddelanden har hittats i dokument från 1853, från begreppet substans genom vilken något leds. Suffixet -ium är besläktat med latinets -orius, -oria, -orium och indikerar att det finns ett innehåll, något inuti, en plats för. [1]

Utvärdering av ämnets kvalitet vid svenska lärosäten

Högskoleverket presenterade i april 2012 resultatet av utvärdering av 26 utbildningsprogram inom medie- och kommunikationsvetenskap vid svenska högskolor och universitet. Utvärderingen baserades på kvalitetsbedömning av självständiga arbeten (examensarbeten och uppsatser) samt bedömning av i hur hög grad utbildningarnas kursinnehåll uppfyller högskoleverkets krav på lärandemål. Ingen av utbildningarna bedömdes ha mycket hög kvalitet, men 18 hög kvalitet och 7 bristande kvalitet, som måste åtgärdas för att lärosätet ska få behålla examinationsrätten.[2]

Se även

Referenser