Melancholia

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Melancholia
(Melancholia)
Genre Drama
Regissör Lars von Trier
Producent Meta Louise Foldager
Louise Vesth
Manus Lars von Trier
Skådespelare Kirsten Dunst
Charlotte Gainsbourg
Fotograf Manuel Alberto Claro
Klippning Molly Marlene Stensgaard
Produktionsbolag Zentropa Entertainments
Distribution Nordisk Film (i Sverige)
Premiär 26 maj 2011
Speltid 130 minuter
Land Danmark

Sverige
Frankrike
Tyskland

Italien
Språk Engelska
Budget $ 7,4 miljoner
IMDb

Melancholia är en dansk dramafilm från 2011 i regi av Lars von Trier. I huvudrollerna syns bland andra Kirsten Dunst, Charlotte Gainsbourg, Kiefer Sutherland och Alexander Skarsgård.

Filmen producerades av von Triers filmbolag Zentropa med svenska, franska, tyska och italienska medproducenter. Inspelningen ägde rum i Film i Västs studio i Trollhättan samt med exteriörscener kring Tjolöholms slott.

Filmen hade premiär i maj 2011, på 64:e Cannesfestivalen, där Kirsten Dunst prisbelönades som bästa skådespelerska. Lars von Trier skapade kontrovers i samband med en presskonferens på festivalen där han skämtsamt sa sig vara nazist[1], vilket ledde till att festivalledningen bannlyste honom från festivalen.[2] von Trier ursäktade sig upprepade gånger i media efteråt.[3]

von Triers första inspiration till filmen kom från en depressiv episod i hans liv där han insåg att deprimerade människor även bibehåller lugnet i stressade situationer.

Handling[redigera | redigera wikitext]

Filmen börjar med en inledande sekvens, inspelad i extrem slow motion, med huvudpersonerna och bilder från rymden, inför de många visuella ledmotiven i filmen. En bild från utkiksplats i rymden visar hur en gigantisk planet närmar sig Jorden och där de två planeterna sedan kolliderar. Filmen fortsätter sedan i två delar som vardera är uppkallade efter de två systrarna.

I del ett, "Justine", är det unga paret, Justine och Michael, på sin bröllopsfest på slottet tillsammans med Justines syster Claire och hennes make John. Den överdådiga mottagningen pågår från skymning till gryning med aktiviteter som att äta, dricka, dansa tillsammans med bröllopsgästerna. Det skickas även upp miniatyrer av varmluftsballonger mot skyn, prydda med handskrivna lyckönskningar till brudparet. Men i familjen pågår det stridigheter. Justines frånskilda och bittra mor gör sarkastiska och förolämpande uttalanden som i slutändan resulterar i att John gör ett försök att kasta ut henne ur huset. Justines arbetsgivare följer med henne runt, bedjandes att få henne att skriva reklamtexter för företaget. Vid flera tillfällen råkar hon betrakta en viss röd stjärna som tycks lysa starkare än normalt. Claires man, John, säger att det är stjärnan Antares. Men senare i filmen försvinner denna stjärna. Justine flyr mentalt bort från festens tillställning och blir även fysiskt frånvarande under natten, där hon vid ett tillfälle även har sex med en man på gräsmattan. I slutet av festen upptäcker hennes nyblivne man Michael denna otrohet och lämnar henne.

I del två, "Claire", har Justine blivit allvarligt deprimerad. Hon kommer för att bo hos Claire, John och deras son Leo på slottet där festen ägde rum. Justine är, på grund av sin depression, oförmögen att utföra dagliga normala sysslor som att till exempel ta ett bad eller ens äta. Men hon blir med tiden något bättre. John förklarar att orsaken till Antares försvinnande var att den vilsna planeten Melancholia hade skuggats av stjärnan med sin storlek. Melancholia, en massiv blå planet av jordens storlek och som tidigare hade varit gömd bakom solen, syns därefter på himlen och närmar sig nu Jorden. John, som även är amatörastronom, är helt entusiastisk över planeten och ser fram emot den förbipassage av Jorden som astronomivärlden har sett fram emot. Astronomerna har även försäkrat allmänheten om att Jorden och Melancholia kommer att passera varandra utan att på något sätt kollidera.

Claire är ytterst oroad och tror att världens undergång är nära förestående. Hon gör en sökning på internet och hittar en webbsida som berättar att den tänkta förbipasserande planeten Melancholias rörelser runt Jorden, som då benämns som "Dödsdansen", kommer att initiera en slags slangbellebana som till slut för de båda planeterna på kollisionskurs. På natten efter passagen verkar det som om Melancholia faktiskt inte kommer att kollidera med Jorden. Men efteråt så upphör helt plötsligt all fågelsång utanför. Nästa dag märker Claire att Melancholia cirklar tillbaka och mot allt förmodan kommer att kollidera med Jorden. John, som också upptäcker att slutet är nära, begår självmord genom en överdos medicin. Hans kropp hittas av Claire, som beslutar sig för att dölja den från Leo och Justine, vilken är helt oberörd av den nära förestående undergången. Hon påstår att hon vet att livet inte existerar någon annanstans än i universum. Claire blir alltmer upprörd, medan Justine är lugn och tyst och tillsynes har kommit att acceptera det ofrånkomliga.

Justine lugnar Leo genom att bygga en skyddande "magisk grotta", ett symboliskt skydd av träpinnar uppförda som ett indiantält på gräsmattan framför slottet. Justine, Claire och Leo sätter sig sedan i detta när Melancholia närmar sig. Claire fortsätter att vara upprörd och rädd, medan Justine och Leo bibehåller lugnet genom att hålla varandras händer. Justine, Leo och Claire förbränns sedan när kollisionen slutligen inträffar och därefter förintar Jorden.

Rollista[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Staff writer (2011-05-18). ”Cannes Film Festival Condemns Lars von Trier's Nazi Comments”. The Hollywood Reporter. http://www.hollywoodreporter.com/news/cannes-film-festival-condemns-lars-189831. Läst 18 maj 2011. 
  2. ^ Catherine Shoard (2011-05-19). ”Cannes film festival bans Lars von Trier”. The Guardian. http://www.guardian.co.uk/film/2011/may/19/cannes-film-festival-2011-lars-von-trier-banned. Läst 19 maj 2011. 
  3. ^ Anthony Breznican, Lars von Trier issues new, improved condemnation of his Nazi remarks, EW.com, läst 2011-05-25