Melker Falkenberg (1597–1651)

Melker Falkenberg till Bålby (skrev sig Melchior von Falckenberg), broder till Conrad Falkenberg, född den 1 december (ej 1 februari) 1597 på godset Kiriämpä i Livland, död den 3 februari 1651 i Stockholm, var en krigare och ämbetsman i svensk tjänst. Gift 1634 med Elisabet von Löben.

Falkenberg blev 1613 page hos Axel Oxenstierna och 1617 hos Gustav II Adolf, som 1620 "i främmande gesandters samt många grefvars och herrars närvaro" gjorde honom "varaktig" (förklarade honom vapenför). Samma år blev han hovjunkare och 1621 fänrik vid ett tyskt regemente i svenska hären, tjänade sedan upp sig under de polska krigen, så att han 1627 blev ryttmästare vid Västgöta kavalleri. Liksom brodern hade han 1630–1632 uppdrag som handelskommissarie i Holland.

Vid konungens död var han generalkommissarie vid nedersachsiska armén, blev 1633 president i svenska räntekammaren i Mainz, Worms och Franken samt därefter överste för Livgardet. Han sändes 1635 i en viktig beskickning till kurfurstarna av Sachsen och Brandenburg samt hertigarna av Pommern och Mecklenburg. 1637 blev han landshövding över Norra och Södra Finland samt Åland, där han genom ett godtyckligt och hårdhänt uppträdande skall ha uppväckt stort missnöje, 1646 underståthållare i Stockholm och 1648 krigsråd.

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Falkenberg, 2. Melker, 1904–1926.

Denna artikel är helt eller delvis baserad på artikeln Falkenberg, 2. Melker  Svenskt biografiskt handlexikon (SBH), utgiven 1906.